"Mirakelteknik" från KTH ska göra grön vätgas av avfall

Boson Energy är ett svensk-polsk-israeliskt företag, med huvudkontor i Luxemburg, som vill använda sig av avfall som “bränsle” för att tillverka grön vätgas lokalt.

Processen går ut på att förgasa materialet med stöd av plasmabrännare, att tillverka flera produkter av vanligt hushållsavfall: Grön vätgas, “grön koldioxid” för användning i växthus och industrier eller lagring. Den tredje är en blåsvartblågrön glasaktig sten de kallar för “IMBY ROCK” (In My Back Yard), som kemiskt låser in rest-metaller och mineraler från avfallet – så att den som ska gå att använda som byggmaterial.

“Om vi gör vår affärsutveckling rätt… kan vi faktiskt få ner vätgaskostnaden mot noll eller till och med under noll, och bli negativ, eftersom vi har andra intäktsströmmar från avfallet och grön CO2″, säger bolagets vd Jan Grimbrandt till Recharge.

Den gröna vätgasen kan sedan användas för att driva lokala transporter direkt i vätgasfordon eller i vätgasdriven snabbladdning av elfordon utan att belasta elnätet. Den kan också direkt ersätta fossil naturgas och kol i industriell värmeproduktion – allt detta, på samma plats som avfallet kommer ifrån. Hela processen ska dessutom vara koldioxidnegativ – och göra vinst åt företaget. Låter det kanske lite för bra för att vara sant?

“Det är en vanlig reaktion. Men det är snarare för bra för att inte göra det”, säger Boson Energys kommunikationsansvarige Heike Zätterström till Dagens PS.

Redo för “Tesla-ögonblick”?

Det låter som en “mirakelteknik” som kan förändra världen. Heike Zätterström säger att förgasning nu är redo för sitt “Tesla-ögonblick” där tekniken är färdig nog att rulla ut brett. “Tesla-ögonblick” då förgasning av avfall har funnits länge men haft utmaningar tekniskt och affärsmässigt, på samma sätt som det hade funnits elbilar i nästa hundra år innan Tesla fick alla pusselbilar på plats i en en bil som fungerade både tekniskt och affärsmässigt.

“En teknik som kan bidra till att lösa stora globala utmaningar; som klimatproblemen genom att eliminera CO2-utsläpp, minska miljöbelastning till vatten, luft och mark genom att eliminera avfall, och det kanske allra mest intressanta, leverera konkurrenskraftig och lönsam ‘ny grön energi’ – utan krav på statligt stöd”, säger Heike Zätterström.

Han är inte den ende på företaget som har svenska kopplingar. Faktum är att tekniken bakom Boson Energys satsning är utvecklad bland annat på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, där professor Wlodzimierz Blasiak (i dag professor emeritus för energi och ugnsteknik på KTH) redan på 1980-talet började forska på högtemperaturkemi för att producera vätgas lokalt från biomassa och avfall.

Bolagets svenske vd och grundare, Jan Grimbrandt, har tidigare varit delaktig i två svenska cleantech-startups, som förvärvades av Siemens respektive Nalco, innan han startade Boson Energy tillsammans med professor Blasiak.

Heike Zätterström nämner en rad andra svenskkopplingar: Bengt Andersson, tidigare ägare i familjeföretaget Hans Andersson Recycling (såldes till Veolia och är nu Remondis i Sverige) är styrelseordförande och investerare i bolaget. Per-Anders Hjort, tidigare vd på Sita i Sverige och Storbritannien, är rådgivare och investerare och även en rad andra svenskar har investerat, särskilt entreprenörer från Västsverige.

Under World Economic Forum i Davos härom veckan fick Jan Grimbrandt han frågan om just det där om det är ett “mirakel”. 

“Nej, definitivt inte. Vi följer bara ‘första principer’. Vi tittar på saker som de är, byggstenarna för oss alla är molekyler. Vi tar avfall som finns lokalt och sätter det i arbete”, säger Jan Grimbrandt i intervjun. 

”Vårt icke återvinningsbara avfall kan spela en mycket viktigare roll i energiomställningen. Dagens avfallsförbränning kan bara producera el och i bästa fall fjärrvärme – men den konstanta produktionen, som den är av nödvändighet, fungerar dåligt i energisystemet tillsammans med allt större volymer intermittent el från vind och sol” förklarar Heike Zätterström.

”För att producera vätgas istället skulle man behöva ta omvägen via elektrolys och man får då bara ut som mest en femtedel så mycket vätgas per ton avfall jämfört med en process som Bosons. De står också inför mycket höga investeringskostnader för att möta kommande krav på att separera ut koldioxiden som idag släpps ut med rökgaserna. Dessutom behöver fortfarande 250-300 kg giftig aska per ton bränt avfall tas om hand. Så vätgas från avfallsförbränning skulle bli både ineffektiv, dyr och smutsig.”