Deepfake avslöjad under jobbintervju – vägrade vifta

“Det händer igen”

Den här gången försökte kandidaten skjuta upp videosamtalet och ville byta plattform. När kameran väl slogs på, blev det uppenbart.

“Jag visste direkt. Jag tänkte: “herregud, det händer igen”, säger Moczadło.

I ett fall bad rekryteraren kandidaten att vifta med sin hand framför ansiktet. Detta är tänkt att avslöja ett AI-genererat ansikte, eftersom det stör modellen och kan få bilden att hacka när programvaran försöker integrera en verklig hand som täcker ett deepfake-ansikte.

Personen vägrade. Ansiktet var en AI-animerad bild – och kandidaten fanns inte.

Deepfakes i jakt på data – och pengar

I USA har fenomenet blivit allt vanligare. 

Målet med bluffarna kan vara att ta sig in i företag för att komma åt känslig information eller lura till sig pengar. I värsta fall kan det handla om organiserade attacker som backas upp av främmande makt. 

Även om vissa deepfakes avslöjas relativt lätt, har andra lyckats ta sig långt in i processen. Vissa kandidater har till och med blivit anställda.

“Jag känner mig lite rädd för framtiden”, säger Moczadło till The Register. 

“Just nu var mjukvaran som personen använde inte särskilt bra. Jag kunde se alla artefakter och alla glitchar. Men jag är rädd att jag om ett år, när AI har utvecklats, inte längre kommer att kunna avgöra om personen jag pratar med är verklig eller inte”.

AI på båda sidor av bordet

Det är förvisso inte bara bedragarna som använder AI. 

Även rekryteringsavdelningar lutar sig allt mer mot automatisering. Först sorteras ansökningar bort av algoritmer. Sedan är det en robot som bokar in samtalet. I vissa fall sker hela processen utan att någon människa är inblandad.

En amerikansk jobbsökande, Jaye West, berättar för Washington Post att hon har sökt omkring 150 jobb på sistone – och att nästan alla innehållit någon form av automatiserad gallring.

Det gör processen effektiv, men också mer opersonlig och ibland orättvis, enligt kritiker.

Läs också: Chocken: Utsattes för deepfake – av Sam Altman. Dagens PS