Dagens PS redaktör: "Jag är drabbad av corona"

Ingen undkommer coronapandemin som nu drar fram som en orkan över världens kontinenter och där Europa – Sverige förstås inkluderat – enligt Världshälsoorganisationen WHO i dagsläget är epicentrum för smittspridningen.

Jag tillhör riskgruppen för det nya coronaviruset, SARS-CoV-2 eller covid-19 som den officiella benämningen lyder. Jag saknar mjälte och har på förekommen anledning nedsatt immunförsvar. Och nu har jag av allt att döma åkt på den förfärligt smittsamma farsoten corona.

Så här har veckan som gått sett ut för mig:

• Lördag 14 mars: Feberfrossa och halsont

•  Söndag 15 mars: Fortsatt feber, halsont och ledvärk

•  Måndag 16 mars: Trött, feber, ont i hela kroppen, lätt hosta

•  Tisdag 17 mars: Alltjämt trött, svag feber, lätt ledvärk, nedsatt allmäntillstånd, kraftig torrhosta med slem som borrat sig fast i bröstet

•  Onsdag 18 mars (morgon): Feberfri men klen i kroppen, fortsatt brutal torrhosta, slemmet sitter som berg i bröstet, dock ingen ledvärk

• Onsdag 18 mars (kväll): Slemmet börjar släppa, krafterna sakta återkomma, hostan är inte lika enerverande, jag känner mig något svagare än normalt men har ingen ledvärk och feber

•  Torsdag 19 mars (morgon): Lätt hosta, men den är inte längre torr, jag är bara marginellt medtagen

•  Torsdag 19 mars (eftermiddag/kväll): Endast fragmentarisk hosta, inga spår kvar av utmattning och trötthet, jag känner mig i det närmaste frisk.

Jag har satt mig själv i husarrest

Det är just det här, att man känner sig frisk, som är så förrädisk med corona. Jag är fortfarande smittbärare eller kan vara det upp till ett par dygn efter tillfrisknande, om jag förstått Folkhälsomyndighetens information rätt.

Bättre då, tänker jag, att ta det säkra före det osäkra och undvika andra människor. Det gjorde jag redan från början. Satte mig själv i karantän. I husarrest. Det blev så per automatik. Vem vill eller ens orkar vara aktiv med feber i kroppen?

Och sedan, när symptomen blev fler och påtagligare, blev det än mer naturligt att agera ansvarsfullt gentemot omgivningen. En bekräftelse på att jag gör rätt.

Jag har alltså undvikit mänskliga kontakter i nära en vecka och bara umgåtts med min hund, som verkar ha ett pansartjockt immunförsvar mot corona.

Det har rapporterats i medier om en kliniskt frisk hund i Hongkong som bar på arvsmassa från coronaviruset. Men det är inte klarlagt om hunden bar på en infektion eller inte och det finns heller inget i dag som tyder på att husdjur kan bli sjuka eller sprida smittan vidare, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Tydliga indikationer på coronavirus

I mitt fall var det angeläget att kolla upp om jag är bärare av coronaviruset eftersom jag saknar mjälte. Jag gjorde i onsdags kväll självtestet på nätet som Region Stockholm gått ut med.

Resultatet efter fyra tester, där jag alltså till och med tonade ned symptomen i svarsalternativen i två av testerna, blev genomgående att jag skulle kontakta sjukvården.

Det försökte jag också göra men kön ringlade inte oväntat lång till en rådgivande sjuksköterska på 1177 Vårdguiden och jag tröttnade och valde i stället att stå fast vid beslutet att fortsätta kurera och isolera mig i hemmet – med undantag för att rasta hunden.

Nu mår jag som sagt bättre än hyfsat. Det har gått förvånansvärt snabbt att repa sig från covid-19 – trots att jag tillhör riskgruppen. Jag kan inte annat än vara enormt lättad och ödmjukt tacksam.

Följer råden och tar mitt ansvar

Som jag ser det, utan att förhäva mig, har jag med egna åtgärder tagit mitt samhällsansvar och inte belastat sjukvården i onödan. Jag har inte rusat in på någon vårdcentral eller akutmottagning och utsatt andra – patienter och sjukvårdspersonal – för risken att bli smittad.

Det är vad jag förstår den höga smittorisken som skiljer coronaviruset från andra förkylnings- och influensavirus, samt att sjukdomen i hög grad angriper lungorna. För äldre människor eller personer med redan underliggande sjukdomar kan viruset bevisligen bli livsfarligt. Samtidigt tycks en del människor kunna vara smittade av corona utan att uppvisa några som helst symptom.

Det gör corona så nyckfullt, något extraordinärt, men sammanfattningsvis tror jag att det är klokt att inte drabbas av panik, och det här hamstrandet – det är svårt att inte ta upp det – av toapapper, jäst och pasta och allt vad det är känns inte särskilt relevant och rimligt. Snarare ett uttryck för hysteri.

Vad jag vet har inga experter rekommenderat människor att bunkra livsmedel, det är antagligen rädsla i kombinationen med okunskap som är upphovet till att människor handlar som de gör, ungefär som att Armageddon, som Bibelns Uppenbarelseboken (NT) talar om, står för dörren.

Mitt tips – behåll lugnet

Mitt råd, utifrån det jag går igenom, och jag är knappast unik med tanke på virusets framfart globalt, är att komma till sans och försöka gilla läget, det vill säga hantera situationen för vad den är.

Det finns inget vaccin, det finns inget konkret botemedel för stunden mot corona. Det vet vi. Men viruset är heller inte dödande för de allra flesta av oss. Dödligheten enligt WHO:s senaste uppskattningar är 1-2 procent. Det baseras på internationella studier och redan infekterade – med reservation för eventuell underrapportering av sjukdomsfallen i inledningsskedet som gör att siffran över dödligheten kan komma att sjunka ytterligare.

En klar majoritet överlever alltså, men mycket tragiskt inte alla. De som tillfrisknar från corona,  återigen nästan alla, har förhoppningsvis en skyddande sköld mot smittan, åtminstone en tid framöver. “Utifrån tidigare erfarenheter så är bedömningen att immuniteten varar så länge att man inte kommer att smittas fler gånger under en och samma säsong”, skriver Folkhälsomyndigheten.

Vissa studier gör gällande att upp till 70 och kanske till och med så många som 80 procent av världens befolkning kan komma att insjukna i covid-19. Det är givetvis oerhört allvarligt och de katastrofala effekterna som det får på den globala ekonomin på sikt vill jag helst inte tänka på just nu. Så jag avstår det.

Skydda andra – jobba på distans

Viktigast, när allt kommer omkring, det är min övertygelse, är att vi tar hand om varandra och särskilt värnar våra äldre medmänniskor och andra som riskerar att dö om vi beter oss vårdlöst och inte tar symtom på coronasmitta på allvar.

Det är vår skyldighet att ha omsorg om dessa individer under rådande krissituation. Det är uppenbart att viruset påverkar oss olika. Somliga blir svårt sjuka, på andra märks som nämnts inte smittan alls.

För mig har corona varit som vilken kraftig förkylning eller influensa som helst – med undantag från den intensiva hostan som däckade mig i början av veckan. Här gjorde faktiskt starka halstabletter underverk. Och Alvedon såg dessförinnan till att hålla febern i schack.

Fråga mig inte hur jag smittats, jag har ingen aning. Jag har inte varit utomlands eller, så vitt jag vet, exponerat mig på något anmärkningsvärt sätt för coronasmitta.

Det enda jag vet är att det varit en tuff tid, men nu är jag i gång och jobbar igen. Hemifrån!

Ola Söderlund är redaktör för Dagens PS och bevakar dagligen nyheter med fokus på börsen, företag och ekonomi – och följdaktligen i dag även coronavirusets påverkan på finansmarknaderna.