PS krönikör sågar mediebevakningen

Jag måste medge att jag fortfarande blir alltmer fascinerad över hur avgrunden mellan det som brukar kallas vanligt folk och de som brukar kallas etablissemanget blir allt vidare och djupare ju närmare valdagen vi kommer. Och rapporteringen här hemma i Sverige alltmer onyanserad och partisk.

Om vi tar i beaktande att det opinionsmässigt är ungefär dött lopp mellan Clinton och Trump är det ungefär lika många som är för respektive kandidat. Jag tror inte att det är en väsensskild skillnad mellan en amerikan och en svensk. Alltså borde det vara ungefär lika många svenskar som är för den ena eller den andra kandidaten. Hur det är med den saken vet jag så klart inte, mig veterligen har ingen sådan opinionsundersökning gjorts. Däremot har DN frågat alla svenska riksdagsledamöter, som ju i alla fall teoretiskt ska representera folket. Där svarar 83 procent att man vill se Clinton som president, och bara fem stycken att man föredrar Trump (samtliga SD).

Hur förklarar man det? Att det faktiskt är så, eller att det finns en beröringsskräck med Trump. Det vill säga att man inte vågar säga att man föredrar Trump med den risk för uthängning i media som det skulle innebära. Det är samma förklaring som brukar användas när SD:s valresultat överträffar opinionsinstitutens undersökningar.

Vad menar jag när skriver om en onyanserad och partisk rapportering?
• I princip samtliga svenska medier rapporterades det den 21 oktober att Trump hade blivit utbuad på en välgörenhetsmiddag. Nyfiken som jag är så letade jag upp Trumps tal på Youtube. Jag ser inte en sekvens där jag skulle påstå att han ens är i närheten att bli utbuad. I stort sett förefaller det vara en ganska trevlig och gemytlig tillställning där Trump och Clinton ger varandra mer eller mindre diskreta nålstick.

• I går skulle Rolf Porseryd rapportera från valkampanjen på TV4-nyheterna. Hans beskrivning av Trump var att han är en “patologisk lögnare”. Det är TV4:s utrikespolitiska kommentators beskrivning av valet.

• En annan reporter beskriver i samma inslag att FBI-chefen James Comey är utsatt för en massiv kritikstorm för att han offentliggjort information om handläggningen av utredningen kring Clinton. Det stämmer säkert att han utsätts för kritikstorm – men bara av demokraterna. Det är ju ett inte oväsentligt tillägg.

Det är också intressant hur rapporteringen av de så kallade skandalerna kring Trump respektive Clinton vinklas. När det gäller Trump är allt fokus på de dumheter som han säger och gör. När det gäller Clintons klavertramp fokuseras det oftast på hur det hela kunnat läcka ut och om det verkligen är rätt tid nu att rapportera om det. Ofta går den rapporteringen ut på att det på något märkligt sätt är Rysslands fel alltihop.

Min skepsis till mediers rapportering går inte ut på att jag tycker att den ena eller andra kandidaten är bättre eller sämre. Men jag vill få en så nyanserad och faktabaserad rapportering som möjligt för att själv kunna göra mina bedömningar. Jag är så otroligt trött på och tycker så innerligt illa om när andra ska tala om för mig vad jag ska tycka.

Som jag ofta säger, jag tror inte att Trump skulle vara en bra president. Jag tycker heller inte att det skulle vara rätt väg att välja Clinton till president. Och ja, jag förstår att någon måste väljas.

Och det skrämmer mig lite att världens viktigaste och mest mäktiga nation har dessa två kandidater att välja mellan.

På något sätt så säger det något om läget i världen. Den breda massans uppror mot det etablerade tar sig allt större utrymme i hela västvärlden. Hur det kommer att sluta vet ingen.
Hillary Clinton eller Donald Trump?

Jag är glad att jag slipper göra det valet.

MISSA INTE: “Därför existerar fenomenet Trump” >

LÄS ÄVEN: “Hatar du Trump? Fly till Sverige” >

LÄS MER: “Bojkottar USA om Trump vinner” >

LÄS VIDARE: “Han kan bli USA:s president” >