Trots terrorattacken – det kan Europa lära av Israel

2016 var året då ensamma terrorister kommit att utmålas som de största terrorhoten. Med undantag från Bryssel har synkroniserade, och i stora nätverk planerade attacker som det i Paris 2015, i hög grad ersatts av dåd genomförda av ensamma terrorister, som gått under säkerhetstjänsternas radar. Würzburg, Ohio State, Nice och nu senast Berlin, Istanbul och Jerusalem är alla exempel på sådana.

I stort sett alla forskare och analytiker kring ämnet är på det klara med att den största utmaningen består i hur man ska kunna stoppa så kallade ensamvargar. Samtidigt som exempelvis Säpo efterfrågar nya analysmetoder för att tackla dessa problem kan man vända blickarna mot Israel, som i decennier tvingats förhålla sig till dessa hot.

I början av 2000-talet drabbades landet av flera blodiga dåd som de vi nu sett i Europa, där kulmen var i mars månad 2002, då drygt 120 israeler dödades i en rad attentat.

Man ställde sig då samma frågor som man gör i Europa nu.

Ofta förkastas idén om att bevaka alla platser där terrorister kan slå till, då det helt enkelt ses som en praktisk omöjlighet. I stället betonas vikten av förebyggande arbete, att i tid avslöja och stoppa terrorplaner. Men det israelerna snabbt konstaterade var att terrorattacker inte helt går att förebygga. Men däremot att de går att göra mindre dödliga.

Till skillnad från Europa såg israelerna ingen motsättning mellan förebyggande arbete och högre säkerhet på offentliga platser. Man gjorde precis det som många i väst kallar omöjligt, att bevaka alla potentiella terrormål. Med beväpnade vakter, metalldetektorer och andra medel skyddade man sina gallerior, nattklubbar, restauranger, teatrar och hotell.

Detta var inte Israels enda åtgärd, men förmodligen den mest betydande för säkerheten av civila mål. Och knappt femton år senare kan man konstatera att strategin varit lyckad. I alla fall om man ser till data över minskat antal dödsoffer i terrordåd och till svårigheterna att genomföra attentat likt det i Istanbul på nyårsnatten. Helgens dåd i Jerusalem var annorlunda i utförandet och likt det i Berlin. I Israel dödades attentatsmannen snabbt av israelisk militär. Det var ett kvitto på hur Israel står lika förberedda under en terrorattack, som före den.

Mycket skiljer Europas länder från Israel på flera områden. Terrorhotet mot Sverige är inte detsamma som mot Frankrike, Tyskland eller i synnerhet Turkiet och Israel, och åtgärderna bör därför inte vara lika hårdragna. Men någonstans kan Sverige och hela väst lära sig av Israels strategi för att minska dödligheten i dessa attacker.

Motståndare till detta lär mena att det leder till mer bevakade samhällen som sviker våra ideal om öppna och fria offentliga rum. Men där någonstans är det upp till Europas befolkning att ta ställning, om dessa ideal är värda priset av återkommande massakrer mot skyddslösa människor.

För kan man inte skydda sig helt från terrorattacker, bör man fokusera på att minimera dödligheten.

LÄS TIDIGARE KRÖNIKÖR AV SETH ÖRBRINK:

Krönika: EU måste stå starkt mot Turkiets hot  >