Krönika: Inflationen är redan här

Först och främst innebär inflation att värdet på pengar minskar, som en konsekvens tenderar priset på olika varor att stiga utan någon annan uppenbar anledning. Deflation är då raka motsatsen, det vill säga att värdet på pengarna ökar.

Man är nämligen livrädd för deflation.

De senaste åren har vår riksbank försökt åstadkomma inflation, man är nämligen livrädd för deflation. Varför är det så? Skulderna så klart! Ökar värdet på pengar, ökar även utestående skuldstock i reella termer. Det innebär i sin tur att man måste amortera än mer för att bli skuldfri, någonting som vi naturligtvis inte vill. Så den första positiva aspekten av inflation är att skulder minskar av sig själv.

En lite lustig sak i sammanhanget är att riksbanken sedan 2017 inte tar med bolåneräntor i sin bedömning av inflationen. Ni minns säkert att boräntorna har fallit de senaste åren. Det ansågs alltså vara inflationshämmande och har därmed bidragit till att hålla ned inflationen. Så när Riksbanken sänkte styrräntan spädde man alltså på det man ville motverka, i varje fall i sitt eget huvud.

Så om nu inflation betyder att pengar minskar i värde så kan man ju slå fast att man i en inflationsmiljö inte ska ha just pengar. Med pengar menas just det, pengar. Pengar på banken är ju som bekant inte pengar, det är ju ett kortfristigt lån man har till banken. Ett lån som man i en inflationsmiljö förhoppningsvis får erforderlig ränta på.

Lägger grunden för nästa konjunktursvacka

Vad man förmodligen ska akta sig för är däremot att låna ut pengar på längre tid, i varje fall innan räntan har kommit upp en bit. Lånar du ut på tio år i dag till en ränta på till exempel 2 procent, så minskar ditt lån momentant ganska kraftigt i värde om räntan skulle stiga till, till exempel 3 procent. Behöver du då sälja vidare ditt lån har du förlorat. Typiskt sett är det olika typer av innehav i obligationer. För dig och mig obligationsfonder.

Lite beroende på vad som skapar inflationen kan olika typer av tillgångar vara olika intressant. Är det klassisk högkonjunkturinflation tenderar råvaror att vara spännande. I takt med att hjulen snurrar snabbare och snabbare behövs alltfler råvaror. De stiger då i pris, vilket i sin tur i ett senare skede lägger grunden för nästa konjunktursvacka då kostnaden att producera blir för hög.

Är inflationen sprungen ur misstro mot staten och ett lands valuta faller kraftigt som i Turkiet ska man förmodligen titta på att få till att ens pengar landar i en annan valuta, givet att det inte är global politisk kaos.

Vi har ganska rejält med inflation redan.

Man kan förutom reella tillgångar eller andra ting naturligtvis även fundera på börsen. Minskar värdet på pengar borde värdet på aktier stiga. Här får man dock akta sig lite så att man inte trampar snett. I den enklaste av världar är en akties värde lika med alla framtida utdelningar diskonterade med en ränta. Stiger diskonteringsräntan är det inget bra för aktier. Det borde inte vara det i varje fall. Detta bör då speciellt gälla bolag vars vinster ligger långt in i framtiden. Återigen, vilken är den starkaste drivkraften och vad händer med räntan? Stiger priserna på råvaror är det kanske den typ av sektorer relaterade till detta man ska titta på.

Frågan kring vad man ska göra om inflationen kommer tillbaka är så klart komplex. Sanningen kan mycket väl vara att vi har ganska rejält med inflation redan. Den syns bara inte på grund av kraftiga produktivitetsökningar. Börsen har stigit, huspriser har stigit och bensinpriset är det högsta på åratal. Kronan är svag vilket gör att vi importerar inflation på utländska varor och utländsk produktion.

Min stora fråga är egentligen riktad till SCB: Är era inflationsmått korrekta över huvud taget? Varför upplever man att priset på de flesta varor stiger och har stigit en tid, när ni säger att de inte gör det i någon större utsträckning?