Författaren och skribenten Marcus Birro sammanfattar och kommenterar för Dagens PS räkning morgonens ledarsidor – både i Sverige och internationellt. I dag diskuteras vinster i välfärden, statligt subventionerat hat och författaren Jan Guillous egen “mognadsnivå”.
Ledarkollen: Friskole-idioti och Guillou i sandlådan
Mest läst i kategorin
Handling och konsekvens för vinster i välfärden.
Vinster i välfärden har blivit ett begrepp. Vi lär få höra om det under valrörelsen. Enligt flera undersökningar är många människor emot just begreppet vinst i dessa sammanhang. Samtidigt vill man ha alternativ och ser gärna fungerande alternativ inom vård, skola och omsorg. Men tänk om det är så att en bra friskola också ger ett överskott?
GP skriver om Göteborg som har det trångt på sina förskolor samtidigt som man, enligt GP, motarbetar utvalda friskolor. Enligt en kartläggning kommer det saknas 1.300 platser inom förskolan i Göteborg de närmaste åren.
Så här skriver Jenny Sonesson i sin ledare: ”Samtidigt som det råder skriande brist på förskoleplatser tvingas en av Göteborgs äldsta kooperativa förskolor, med 30 år på nacken, att stänga på grund av sviket löfte från förvaltningen.”
Det handlar om förskolan Skattkammaren som blivit uppsagd från sin lokal för att kommunen ska riva den.
Sonesson skriver: ”Förvaltningens njugga agerande mot en uppskattad fristående aktör är inget annat än idioti.”
Senaste nytt
Ska hatet subventioneras av staten?
Erik Heimerson skriver i DN om att myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF) i går beslutat att stoppa bidragen till Sveriges unga muslimer (SUM).
Heimerson radar upp de bevisade händelserna som föranlett beslutet; en av SUM:s medlemsorganisationer hade en ordförande som dömdes för brott mot knivlagen efter en attack mot konstnären Lars Vilks; en styrelsemedlem misstänks ha slagits i Syrien för al-Qaida, en annan har spritt IS-propaganda, ordföranden för en medlemsförening i Malmö har bjudit in en brittisk hatpredikant som i ett anförande ville att David Cameron skulle ”krypa för islam”.
Exemplen fortsätter och kommer till slutsatsen att de här grupperingarna inte ska ha några pengar.
Han skriver: ”Man kan roa sig med att tänka på hur många sjuksköterskor och poliser som motsvaras av de summor som betalas ut.”
KÄLLA: Sponsra era antidemokratiska budskap med egna pengar >
Befriande vuxet från Folkbadet om härvan i Akademien
Widar Andersson på Folkbladet i Norrköping har ett befriande lakoniskt sätt att angripa omvärlden. Han ser på tillvaron med en sund och reflekterande blick, han ser på hysterin och pajkastningen inom och runt Svenska Akademien med en historisk blick: ”Dagens kris tycks inte vara särskilt allvarlig i jämförelse med mycket av det som förevarit under seklernas gång. Dagens maktkamper framstår som tämligen oskyldiga.”
Widar Andersson sätter det så kallade fingret på det när han skriver: ”Författaren Jan Guillou anser att ledamöterna beter sig som femåringar i en sandlåda varpå han själv omedelbart beter sig just sig just som en femåring i en sandlåda när han ifrågasätter ledamöternas ‘mänskliga mognad.'”
KÄLLA: Vältaliga maktkamper >
Nyanserat om känsligt ämne
Ibland tror jag att det politiska livet kan lära av näringslivet. Det finns ofta en prestigelös konfliktlösning hos de allra mest flexibla näringsidkarna. Dagens Industris ledare handlar om en uppmärksammad tvist i Arbetsdomstolen. Det är fackföreningen Unionen som väckt talan mot ett friskoleföretag. Det handlar om en inhyrd lärarvikarie som på sin första arbetsdag inte ville ta sina kollegor i hand. Skolan avbokade därefter vikarien.
Unionen förlorade yrkandet.
I stället för att, vilket är vanligt i debatten, fara ut i polemik för eller emot den ena eller den andra sidan konstaterar Tobias Wikström i DI: ”Framsynta företag har funderat igenom den här typen av frågor redan från början – hur anställda med olika bakgrunder ska behandlas. Säkert finns avvägningar som är grannlaga, men handhälsningen är det inte.”
Moderatledaren Ulf Kristersson talade om att hitta ett nytt vuxet debattklimat när han tillträdde. Det är lite vad Tobias Wikström i DI gör i praktiken med sin text.
KÄLLA: Avdramatisera frågan om att skaka hand >