Ledarkollen: Vargskräck, Borg-comeback och SD-flykt

Lågmält och innerligt om arbetsplatsolyckor

Eva Franchell skriver i Aftonbladet om Gustaf Seppelin Sollis vän Johan Löfroth, som dog i en arbetsplatsolycka vid Nordkalks anläggning i Luleå i november 2011.  Gustav klarade sig som genom ett mirakel när de båda unga arbetarna fick brinnande kalk över huden, in i ögonen och ner i lungorna. Johan hade dragit den frätande kalken ner i lungorna och dog strax före jul 2011.

I vår högteknologiska tid och värld glömmer vi nästan bort att det finns fortfarande finns yrken med betydande risker för kroppsskada och till och med dödsfall på arbetsplatsen.

Franchell skriver sparsmakat om de båda unga männens öden. Hon håller en viss distans till sin text men den skakar ändå om och berör på djupet. Nordkalk dömdes så småningom men fick rabatt på straffet eftersom det gått lång tid sedan dödsolyckan. Boten stannade på tre miljoner vilket är fyra promille av företagets omsättning.

Franchell skriver: ”Man kan tycka att Nordkalk kunde ha nöjt sig med det, men idag börjar förhandlingarna i hovrätten. Över sex år efter olyckan har Nordkalk överklagat domen eftersom företaget menar att allt var underentreprenörernas fel.”

Allt annat än ”snille och smak”

Skoningslöst har Svenska Akademien avslöjats som en hämndlysten, maffialiknande bastuklubb där sexism och elitism frodats under decennier.

Dagens Nyheter är tidningen som först avslöjade den så kallade Kulturprofilens oegentligheter och förehavanden i november förra året. Sedan dess har har skandalen vuxit till att handla om hela Akademien svårare än en enskild person med kontakter. Det är en sörja, kort sagt. På onsdagens ledarplats skriver DN: ”Hur har då Akademien hamnat här, i ett svavelosande Ragnarök där ledamöterna sågar av benen på de stolar de sitter på och matar vredens lågor med vedpinnarna? Förklaringen har med självbilden att göra. Den är inte i full överensstämmelse med verkligheten.”

Den sista meningen får nog gå som veckans understatement…

Var e vargen?

Minns ni rockgruppen Imperiets fina gamla låt från 1986, Var e vargen?

Det är Sveriges Radio som undersökt människors inställning till varg och presenterar resultatet som att ” mer än hälften tycker antalet vargar bör öka.”

SMP värjer sig mot den Sveriges Radios slutsats.

Så här skriver SMP: ”Granskar man undersökningen närmare finner man att verkligheten är en annan. För bland de som har en starkare uppfattning än att det är bra som det är, är det fler som vill ha färre vargar- i alla länen. I Dalarna vill till exempel endast tolv procent ha fler vargar mot trettioen som vill ha färre.”

Sedan sätter nog SMP fingret exakt på varför den här frågan är så känslig: ”Den som sitter på en kafeteria i Örebro (en av städerna som ingår i undersökningen) kan sannolikt kosta på sig en mer generös inställning till vargen än den jägare som några mil bort får avliva sin sargade jakthund.”

Högerns sönderfall

Norrköpings-Tidningar skriver på sin ledarplats om sönderfallet på den politiska högerkanten i Sverige. Vi som är tillräckligt gamla och tillräckligt politiskt nördiga minns säkert hur vänstern under sjuttio-och åttiotalet föll sönder i diverse olika bokstavskombinationer, små politiska partier som hellre stod och skrek på varandra än på allvar försökte förändra världen. Liknande fenomen kan nu skönjas på högerkanten där avhoppade Sverigedemokrater går till  Alternativ för Sverige. NT skriver om Mikael Jansson, tidigare partiledare för SD som nu lämnar paritet. ”Jansson förpassas nu till den partihistoria SD helst inte vill veta av, det vill säga lejonparten av SD:s hela existens.”

Hans Stigason på NT skriver vidare: ” Det ska fan till att vara ledamot i Svenska Akademien, utan uppenbarligen också gammal partiledare för Sverigedemokraterna…”

Dagens Snackis: För en vecka sedan gjorde Romas fanbärare Daniele De Rossi ett självmål borta mot Barcelona. Samma kväll gjorde Romas försvarare Kostas Manolas ett självmål. Roma fick stryk med 4-1. I går spelades returen och under två timmar bytte himlen och jorden plats. För en stund gick det att tro på att den allra vackraste drömmen faktiskt kan slå in, kan bli sann. De Rossi satte 2-0 på straff med och tio minuter kvar avgjorde, just det, Manolas med ett vackert nickmål. 3-0 till Roma som slog ut Barcelona. Det var länge sedan jag grät av glädje och stolthet. I går gjorde jag det. Tacksam över att jag lever och får vara med om detta.