Ledarkollen: Ambivalent Gardell, sälslakt och asylproblematik

Nu ska sälarna skjutas

Vi är många som minns affischerna på sälarna i valrörelsen 1988. En del menar att de där sälarna hjälpte Miljöpartiet in i riksdagen då, för trettio år sedan.

Nu ser det annorlunda ut.

I dag, fredag, startar säljakten. 600 gråsälar ska skjutas i skyddsjakten, den högsta siffran på sju år. Det beror på att antalet sälar ökat dramatiskt de senaste åren.

I dag finns runt 30.000 sälar i Östersjön.

Aftonbladet skriver i sin ledare: ”För det kustnära fisket har sälarna åter blivit ett problem. Fiskarna och sälarna konkurrerar ju om samma föda och sälarna är smarta. När de ser ett nät fullt med fisk hugger de såklart in. Middagen är serverad!

Det finns sälar som ligger och lurpassar runt garn och fiskeredskap. De äter upp fångsten, förstör näten och skrämmer bort all annan fisk. Det är klart att fiskarna tröttnar på dem.

Konflikten är ett faktum och det är därför Naturvårdsverket varje år beviljar skyddsjakt. Tanken är att just de listigaste exemplaren som simmar runt näten ska skjutas av. Sälarna är havets vargar och precis som jägarna vill fiskarna bli av med rovdjuren.”

Aktivister hotar skogen

När man flyttar sitt mediala fokus från Stockholm och blickar ut i landet lär man sig alltid något nytt.

Många av oss som sitter där vi sitter glömmer alldeles för ofta att Sverige inte ryms innanför tullarna. Sverige är större än Kungsholmen och Södermalm. Vi vet det men det tål att upprepas.

Smålandsposten är befriande ”bonnig.” De är jordnära på ett väldigt sympatiskt sätt.

I sin nya ledare skriver man om skogsindustrin och ställer skåpet där man tycker att skåpet ska stå…

Precis så som en ledarsida bör agera.

Idag handlar det om skogsindustrin: ”Skogsindustrin upplevs som den stora och inflytelserika makthavaren; till skogens undsättning kommer de ideella krafterna – naturvårdsaktivisterna.

Men den bilden kan vändas upp och ned. Skogs kritik kan i hög grad riktas mot de aktörer som gör det allt svårare för skogsbrukare att göra sitt jobb. Mycket onödigt bekymmer åsamkas skogsägare av såväl aktivister som myndigheter.

Hälften av svensk skog ägs av enskilda skogsbrukare, privatpersoner, inte av stora aktörer. Flera är familjer som har ägt, brukat och levt av skogen i flera generationer. De besitter en djup kunskap om den miljö de levt i samklang med under lång tid, och har ett intresse av att fortsätta sköta och vårda sin skog. Både för skogsmarkens egen skull, men även så att man har något att ge vidare till nästkommande generation.”

Jag, en storstadsbo som inte kan något alls om skogsindustrin, läser ändå texten med stort intresse.

Så här avslutar SMP sin ledare: ”Det finns alltså goda skäl att ompröva föreställningarna om vem som har vilken roll i maktförhållandet mellan skogsbrukare, stat och aktivist. Och vem som egentligen gör mer för att vårda skogen.”

Sätts asylrätten ur spel?

Regeringen vill låta tusentals vuxna män utan skyddsbehov stanna i Sverige. Det förra förslaget i samma ärende kritiserades skoningslöst av lagrådet. Nu försöker man igen. Det handlar särskilt om unga män från Afghanistan som väntat länge på besked om uppehållstillstånd och där många etablerat sig i samhället.

Jenny Soneson på GP är mycket kritisk till förslaget: ”I slutet av mars plockade lagrådet fram den juridiska motorsågen. Myndigheten hade tagit del av regeringens lagförslag om att ge uppehållstillstånd för ensamkommande som vill studera på gymnasial nivå. Under torsdagen beslöt regeringen ändå att propositionen ska läggas på riksdagens bord. Detta trots att lagrådet i sitt yttrande skrev rakt ut att förslaget är rättsosäkert.”

Det händer sällan att en ledarskribent citerar en annan skribent på ledarsidan men Soneson låter Liberalernas Fredrik Malm formulera sig så här: ”Att kollektivt besluta att 9 000 personer som alla har fått avslag, ofta i flera instanser, och där alla är över 18 år innebär att man ställer den gruppen mot alla andra asylsökande. Det är inte rimligt.”

Samtidigt… Barmhärtighet är väl alltid rimligt? Men hur mycket barmhärtighet har ett land råd med och vem ska omfattas av den? Om detta tror jag valrörelsen kommer handla.

Dagens Snackis:

På ena kanten; en väldigt privilegierad kvinna med status, kontakter, nätverk och makt. En kvinna i den absoluta toppen av kultureliten. Å andra sidan, enligt seriösa beräkningar, hundratusentals (!) kvinnor utan egen röst, utan skyddsnät som lever under fruktansvärt hedersförtryck. Vem knyter du helst en blus förr? Vem är mest i behov av ditt stöd?