Krönika: Moderaterna är ett ryggradslöst parti

Låt mig fastslå direkt att jag normalt sett inte har några särskilda sympatier eller antipatier för Moderaterna. Om jag var en dagstidning skulle jag benämnas ”partipolitiskt obunden”.

Det som utspelats inom Moderaterna de senaste veckorna skulle, och har, utspelats inom andra partier. Några kolumnister har uppbragt skrivit att det som hänt Anna Kinberg Batra aldrig skulle ha hänt om hon inte var kvinna.

Jag säger Håkan Juholt.

Det tycks som det allra sämsta inom människan kommer till offentlighet när det gäller politik och politiker. Baktaleri, egoism, offentlig och privat smutskastning är några egenskaper som vi kunnat följa i media den senaste tiden.

Likt insekter har en efter en krupit fram under stenarna.

De har haft namn som Joakim Larsson, Christian Gustavsson och Jesper Skalberg och känt sig manade att offentligt kräva hennes avgång och hänvisat till hennes personliga tillkortakommanden. I rättvisans namn ska sägas att de varit många fler. Jag har inte sett något exempel där det funnits någon enda tanke att det kanske också är något i Moderaternas politik som påverkat opinionssiffrorna. ”Vi har inte nått ut med vårt budskap” har varit ett mantra i ett sönderfallet parti. Den klassiska lösningen har tillämpats, att skjuta budbäraren till ett undermåligt budskap, den moderata politiken i detta fall.

Alltmer häpen har jag följt det drev, som alltså består av så kallade partikamrater, som ökat i styrka de senaste dagarna. En efter en har de hoppat av och bytt sida, vänt AKB ryggen, de som tidigare stått och solat sig vid hennes sida när vindarna blåste annorlunda. Vad jag inte förstår är varför alla dessa så kallade partikamrater känt sig manade att göra det via media. Någorlunda rakryggade och hederliga människor, alltså inte moderater i detta fall, pratar med varandra, inte om varandra.

Att dessutom undantagslöst prata om Anna Kinberg Batras personliga tillkortakommanden, aldrig om det politiska innehållet, gör det hela mer vämjeligt.

Det blev också alltmer tydligt att hennes närmaste i partitoppen blev alltmer rädda om sina egna skinn i takt med att tonläget mot henne blev högre. De som tillsammans med Kinberg Batra styrt partiet och rimligen också delar av det politiska innehållet vände henne ryggen i samma stund som de började ana fanans riktning. Ingen i partiledningen, vad jag sett, stod upp till hennes försvar. Ynkryggar och simpla kappvändare är ord som passar bra in i beskrivningen av dessa så kallade partikamrater.

Det brukar sägas att människor och människors olika val alltmer styrs av värderingar. Min uppfattning är att det stämmer. Globala och lokala företag kommunicerar allt oftare en värdegrund för sin verksamhet, så även politiker och politiska partier. Är det verkligen människor som har värderingar som gör att de tycker att det är okej att offentligt avrätta partikamrater som väljare vill ha som ledare för Sverige?

Vad blir då effekten av denna soppa? Min förhoppning är att De ryggradslösas parti blir hårt straffade vid nästa val. Gärna under 10 procent. Det torde vara uppenbart att det som utspelats inför öppen ridå ytterligare ökar det så kallade politikerföraktet bland väljarna.

Det som Anna Kinberg Batra råkat ut för senaste veckan ska ingen behöva råka ut för.

De så kallade moderata partivännernas ynkliga agerande i media har fått mig att må illa.

LÄS FLER TEXTER AV TOMMY JACOBSON:

”Dags att släcka strålkastaren på PG  >

Många likheter mellan entreprenören och Måns Zelmerlöw (DagensPS.se) >

Tack för en underbart vanlig dag  >