Krönika: Du kan bli någons lyckopiller

Vi är bra på att kraftsamla, hjälpa och stötta varandra när det ofattbara händer, som terrordådet exempelvis, men vi borde kunna vara lika bra på det om inte bättre när det fattbara händer, när vi har det svårt i vår vardag. Vi behöver lyfta blicken och se och bekräfta varandra i vardagen, hjälpa varandra med det som behövs för att vi alla ska få möjligheten att må så bra som möjligt.

Vi lever inte i en rosaskimrande värld där allt är perfekt. Vi lever inte i en värld där rättvisan är självklar. Vi lever inte i en värld där alla värderas lika och det är bara vi – du och jag – som kan förändra det. Det är vi som kan sätta press på samhället och våra politiker så att de fattar de beslut, ändrar de lagar som behöver ändras och så vidare för att vi ska kunna skapa ett bättre och hållbarare samhälle för alla.

Och vi behöver sluta med att skylla ifrån oss, det är alltid någon annans fel, det är alltid någon som får städa upp efter någon annan och jag är så otrolig trött på att höra det. Är det inte dags att vi alla tar vårt gemensamma ansvar och tar tag i detta tillsammans oavsett vad vi tror på, vad vi röstar på?!!? Att vi kavlar upp ärmarna och börjar jobba tillsammans för att förbättra för alla.

Först kanske vi ska inse att livet suger ibland, vi är inte på topp varje dag men det finns alltid någon omkring oss som är det och då kan vi bli lyfta av det. I dag mår jag bra och kan lyfta dig och i morgon mår du bra och kan lyfta mig. Tänk om vi kunde få in mer av det tänket när vi hjälps åt med att skapa ett bättre samhälle.

Sedan måste vi inse att rättvisa är inte att allt behöver vara olika för alla. Rättvisa är att alla får det som var och en behöver. Förutom Maslows fem grundläggande behov, har inte alla människor samma behov. Vi behöver olika och det är viktigt att förstå att lika för alla egentligen är just det – att jag ska få det jag behöver och att du ska få det du behöver. Det är rättvisa, det är lika för alla, men för att få behöver vi också ge. Du behöver bidra till andra så att andra kan bidra till dig. Svårare än så är det faktiskt inte.

Jag är övertygad om att när vi kraftsamlar kring att alla ska får det lite bättre i sin vardag kommer också vi alla må lite bättre. När vi mår bättre får vi mer kraft och energi att se och bekräfta varandra och människor som ser och bekräftar varandra mår ännu bättre. Att se varandra, bekräfta varandra, att ge varandra beröm gör att vi utsöndrar serotonin som kan kallas kroppens eget lyckopiller. Vore det inte bättre att vi blir varandras lyckopiller än att så många människor mår så dåligt som de gör just nu?

Självklart finns det människor som kommer att behöva hjälp av läkemedel och läkare av olika slag men jag vet att många kommer att må så mycket bättre bara genom att vi alla tar ett utökat ansvar för allas välmående, såväl vårt eget som de som finns omkring oss.

Våga bry dig om! Du kan rädda liv!

LÄS FLER TEXTER AV KRÖNIKÖREN: 

Krönika: “Kom igen nu, Sverige!”  >

Krönika: Psykiska ohälsan ökar – hur stoppar vi det?  >