Så här under den bistra vintern när vinterkräksjukan härjar som mest är det lätt att bli nostalgisk och vandra i tankarna. En vandring som kan ta en till gröna sommarängar, en soldränkt midsommar från när man var liten eller till Venedig. Tankarna och drömmarna finner dock sällan sin väg till Malmö. Konstigt, för tittar man på prisbilden borde det definitivt vara så.
"Hur kan Malmö vara lika dyrt som Venedig?"
Mest läst i kategorin
Venedig, denna historiska pärla belägen vid den italienska sidan av Adriatiska havet går inte av för hackor. Att se denna stad borde rimligen finnas med på de flesta människors Bucket-list.
Skulle man göra en enkät och fråga 1.000 människor utan koppling till Sverige eller Italien, vilken stad de helst skulle vilja se – Malmö eller Venedig – gissar jag att utgången är given. Det borde rimligen bara bli residualgalningar eller så kallat statistiskt brus, om man så vill, som skulle välja staden Malmö.
Venedig kryllar av turister på ett sätt som i varje fall jag aldrig sett i Malmö och inte på så många andra ställen heller faktiskt. Tja, det skulle vara Olympiastadion i Berlin när Sverige mötte Paraguay i VM 2006, men det var en lite speciell situation.
Så Venedigs attraktionskraft överstiger globalt sett Malmös med hästlängder. Men varför skiljer sig inte priserna på mat, öl och andra saker som turister tenderar att konsumera? För det borde ju vara på dessa varor som prisskillnaderna är som störst.
Säg att två personer är i Venedig och går in på en mysig pizzeria på en pittoresk bakgata. Hungriga och törstiga efter allt turistande och den tryckande hettan slår man sig ned och beställer två pizzor och delar på en flaska rosé. Pizzorna kommer grovt räknat kosta cirka 100 kronor var, liksom vinet fast delat på två. Så totalt 300 kronor.
Vi reser nu till Malmö där vi efter att ha krigat oss igenom en bitter snålblåst och uthärdat nubb skjutna i ansiktet från vad som måste varit en spikpistol (regn kommer ju uppifrån?) kommer vi till en mysig pizzeria i Käppastan. Vi gör nästan samma sak, beställer två pizzor men en flaska rött vin. Funkar ju inte med rosé i det här vädret. Priset på pizzan är ungefär detsamma men här kostar banne mig vinet 400 kronor! 600 kronor, vassego.
I min värld borde pizzorna i Venedig vara väldigt mycket dyrare än i Malmö. Varför vinet är dyrare vet vi. Det är ju för att en trivselstrypande, socialfascistisk världsordning fått för sig att det bara är företag som representerar och kommunpampar som ska ha råd att dricka alkohol på krogen, helst för andras pengar.
Nä, det finns skatter och sen finns det indirekta konsekvenser av skattetrycket. Direkta skatter är till exempel, inkomstskatt, moms, socialaavgifter och energiskatt. Indirekta konsekvenser är till exempel de totala lönekostnader som måste betalas för att folk ska vilja sälja sin tid. Detta gör i sin tur att priset för dessa, onaturligt höga kostnader, polas ut på de varor som säljs. Till exempel pizza och en dubbel espresso. Priset på dessa varor blir högre än vad du egentligen är beredd att betala. Brukar du köpa 400-kronorsviner på systemet? Kanske någon, men skulle du köpa en flaska Il Nostro för 300 kronor?
Man skulle kunna säga att statsmakten turistkompenserarar med en massa skatter för att täcka diskrepansen på antalet turister i Malmö jämfört med Venedig, en skillnad på si så där 3.500.000 människor. Kanske hade varit bättre att försöka attrahera turister i stället och få in mer skattepengar den vägen.
Vad du tror att du betalar i skatt kommer alltså inte i närheten av den fullständigt absurda urholkning av köpkraften på vad din arbetstid borde generera. Skatt handlar inte bara om pengar, det handlar om din tid, din frihet och möjligheten att leva ditt liv som du vill. I Sverige i dag stannar det ofta, för många, bara vid drömmar om gröna sommarängar, en soldränkt midsommar från när man var liten eller om en ouppnåelig resa till Venedig.