Krönika: Här växer Putins nya maktcentrum fram

Centralasien är på många sätt en blind fläck för många européer, där området mellan Turkiet i väst och Kina i öst, sällan väcker många associationer. Det består av gamla Sovjetstater, fattiga som aldrig riktigt rest sig efter järnridåns fall.
Efter flera mindre formella försök till multilaterala samarbeten grundandes Eurasiska ekonomiska unionen för drygt två år sedan, med EU som snarlik förebild. Unionen består förutom Ryssland av Kazakstan, Armenien, Vitryssland och Kirgizistan. Länder som alla är allierade med Ryssland och villiga att gemensamt växa ekonomiskt.

När väst avbröt sina relationer med Ryssland efter annekteringen av Krim förstod Vladimir Putin snabbt vikten av att fördjupa andra samarbeten, och Kina är i mångt och mycket en strategiskt viktig partner. De båda länderna saknar såväl religiösa som etniska eller kulturella band till varandra. Inte heller delar de några politiskt ideologiska intressen av värde.
I stället är det på rent pragmatiska grunder länderna ser vinning av varandra. Båda vill de fortsätta utmana den internationella maktordningen och båda ser de fördelar av ett samarbete fritt från amerikanskt eller europeiskt inflytande.

För Kinas del är den eurasiska unionen viktig rent ekonomiskt, varför man investerar stora summor i olika projekt. Det är en tillväxtmarknad av stora proportioner, där man dessutom ser möjligheten att på allvar kunna länkas ihop med Europa och marknaden här.
För en av de största visionerna i Eurasien är de enorma infrastruktursatsningar som just ska binda ihop öst med väst, på ett helt annat sätt än tidigare.

Vladimir Putin ser i sin tur en jättechans att etablera ett ekonomiskt och geopolitiskt maktcentra, att bryta nya marknader och dessutom stå som länken som både Asien och Europa behöver.
Samtidigt visar han upp en betydligt mjukare sida än den Europa och USA fått erfara, mycket tack vare att den ryska ekonomin helt enkelt inte är tillräckligt stark för att ensam kunna dra projektet framåt.
Men också för att han inte vill riskera att interna konflikter sätter käppar i hjulen.
Ukraina var det första land Ryssland önskade som medlem i den Eurasiska unionen, men det slutade i en plågsam påminnelse om hur konflikter kan förstöra storpolitiska planer.

Det finns inte många bedömare som hävdar att Ryssland långsiktigt kan vinna på frostiga relationer med väst och att stå utanför den europeiska marknaden. Men området som utgörs av de glömda sovjetstaterna, Rysslands fattiga kusiner söderut, kan alltså komma att blomstra på flera plan och där har Ryssland en marknad att styra över.
Med enorma mängder naturresurser i unionen som råolja och produktion av en femtedel av all världens naturgas, finns alla möjligheter till fortsatt stark ekonomisk tillväxt.
Detta samtidigt som länderna öppnat upp sina visum-regler för turister, gjort det lättare för etablering av utländska företag och har städer som liknar Dubai i sin stadsutveckling.

På samma sätt som gulfstaterna på ett par decennier växt till stora turistmål för människor från hela världen, kan kazakstanska storstäder som Astana och Almaty bli morgondagens destinationer. Och det i ett av världens snabbast växande geopolitiska områden, där Ryssland ska förena Asien med Europa.

Det är både ett tecken på Vladimir Putins möjlighet att föra betydligt mer långsiktiga strategier än sina kollegor i väst, bundna av mandatperioder på bara några år. Men det visar också på Rysslands intentioner att skapa nya marknader för att göra sig mer oberoende av USA och Europa.