Erdogan och Putin kan splittra Bosnien

Bosnien är på många sätt lika komplex i sin statsbildning som i sitt politiska system. Det var där många av det jugoslaviska inbördeskrigets blodigaste strider ägde rum och Daytona-avtalet, som satte punkt för Bosnienkriget 1995, var ett försök att nå långsiktig lösning på de etniska konflikterna – genom separation.

Landet delades upp i två entiteter och där Federationen Bosnien och Hercegovina bestod av majoritet bosniaker och kroater, och Republika Srpska av etniska serber.

Ett land med tre presidenter

Följderna av uppdelningen mellan landets etniska tillhörigheter syns i allra högsta grad än i dag, där till och med skolor i städer med både bosniaker, kroater och serber har separerade undervisningstider. Med bakgrund av det kanske det inte är lika uppseendeväckande som komplext att landet har tre presidentposter, en från vardera del, där entiteternas autonomi är stark på bekostnad av centralmakten.

I Republika Srpska utropade sig förra månaden den serbiska nationalisten Milorad Dodik till vinnare. Han har tidigare hyllat krigsförbrytare som Ratko Mladic och Radovan Karadzic, anklagat FN för att ta parti för muslimska intressen i landets interna angelägenheter och utlovat att Republika Srpska en dag ska bryta sig ur Bosnien och Hercegovina. Valet har i efterhand rört upp känslor i grannländerna, där Serbiens president Aleksandar Vucic anklagat västmakter för att blanda sig i det bosniska valet och Kroatiens president Kolinda Grabar-Kitarovic från bosniakiskt håll anklagats för detsamma.

Men i detta finns också intressen från större makter. Under sin europeiska valturné i våras besökte Turkiets president Erdogan Sarajevo, där han hälsades välkommen som sänd från gud, av bosniakernas president Bakir Izetbegovic inför tiotusentals jublande anhängare. Det är en del av Turkiets ökade inflytande i det
bosniakiska samhället, där man bland annat med flera nya moskébyggen de senaste åren försöker stärka banden och hoppas att bosniakerna inte ska glömma sin ottomanska historia.

På samma sätt har Ryssland haft intressen i Republika Srpska. Utrikesminister Sergej Lavrov invigde tidigare i år en ny ortodox kyrka i staden Banja Luka, och Vladimir Putin besökte så sent som i slutet av september Milorad Dodik för att ge sin stöttning inför valet. Detta samtidigt som många varnat varnat för att ryssarna ska
hjälpa till att beväpna och träna den egna militärstyrka Dodik sagt sig vilja bygga upp i Republika Srpska.

Riskerar att öka splittringen

Det hopp man på Balkan och i Bosnien tidigare har ställt till FN, EU och NATO vad gäller garantier för stabilitet, har de senaste åren minskat. Efter 11 september har amerikanskt fokus skiftat bort från regionen och de 60.000 soldater från NATO som enligt Daytona-avtalet skulle säkra fred i Bosnien, drogs slutligen tillbaka för 18 år sedan. Och sedan Kroatiens medlemskap i EU 2013 har övriga Balkanländer sett hur unionen kämpat med interna stridigheter, i synnerhet sedan Brexit.

I det maktpolitiska vakuum som nu präglar Balkan är Bosnien alltså särskilt utsatt. I ett fattigt land med närmare 20 procents arbetslöshet, hög korruption och etniska spänningar som påminner om läget innan 90-talets inbördeskrig, har hårdföra nationalister nu firat valframgångar. Och i brist på tidigare garanter för säkerhet står nu Turkiet och Ryssland och sträcker ut sina hjälpande händer till sina respektive allierade inom Bosnien. Det kan leda till ännu djupare etniska splittringar, i ett land med allt för färska minnen från senaste gången.