Birro om jätteskrällen: "Ger hopp inför framtiden"

Egen flagga, Evert Ljusberg, ett sluttande torg, en fin rockfestival och ett påhittat odjur i en sjö strax nedanför gågatan.

Östersund har ansträngt sig för att sätta sig själv på kartan. Under några veckor var det också en del snack om att kvinnor var rädda för att vara ute på kvällarna, men de verkar ha fått ordning på det där. Nu handlar allting om ett fotbollslag som målmedvetet och envist sveper undan benen på en hel kontinent.

Europa snackar Östersund.

Jag läser dagligen tre italienska sporttidningar på nätet och de fattar heller ingenting. Men de gör det med ett leende. Fortfarande stavar italienarna laget Astersund men andemeningen är glasklar. Detta är laget hela Europa snackar om. Men alla undrar vad det var som hände och när det hände.

Mitt förslag till svar är att det händer hela tiden och kommer fortsätta att hända. Grunden är lagd, en medmänsklig, solidarisk grund kryddad med en del naiva drömmar om att ingenting, absolut ingenting, är omöjligt. En grund lagd på värderingar och moral.

Man kan komma ganska långt med stort hjärta, smart taktik och en vinnarmentalitet. Andra lag har gjort det förut. När Italien vann VM gjorde man det med en älskad gangster (Materazzi), en fullständigt oprövad vänsterback (Fabio Grande Grosso) och en slitvarg som själv konstaterade att han och Brasiliens Kaka inte ens ägnade sig åt samma sport, Gennaro Gattuso.

Det är extremt uppseendeväckande.

Man hade också Buffon och geniet Fabio Cannavaro, men förbundskapten Marcello Lippi litade ändå fullt ut på kollektivet.

Men detta var ändå spelare som spelade i en av världens bästa ligor. Detta var människor som tjänade stora pengar på sin idrott.

Låt oss titta lite på vilken sorts fotboll Östersund spelar. Det är inte Skottland vi ser. Det är inte ett lag som borrar ner skallen mellan axlarna och köttar bort sina 90 minuter i rampljuset. Detta är ett lag som spelar över sin förmåga i varje match jag sett dem hittills. De är trygga med bollen, passningsskickliga, löpstarka, smarta och välorganiserade.

De vinner inte sina matcher för att de har ett större hjärta eller starkt psyke. De vinner sina matcher för att de spelar ut sina motståndare. Det är extremt uppseendeväckande.

I går vann de inte men de vände ett underläge och fick till sist 2-2 mot La Liga-laget Atletico Bilbao. Inte heller det ska egentligen kunna hända. Men det är mycket med Östersund som inte ska kunna hända. Ändå händer det.

Man spelar alltså ut Atletico Bilbao och efteråt kan man gräma sig över att man inte vann den matchen också. Det är storslaget.

Det är lätt att älska Östersund. De flesta gör det just nu. Jag hoppas både laget och staden förstår att använda den här kärleken för att befästa sin position i Sverige och Europa.

För en överdrivet och patetiskt romantisk fotbollssupporter ger Östersunds framgångar också hopp inför framtiden.

Sagan om ankungen som blir en svan är inte bara en saga. Den är verklig och den utspelar sig just nu framför våra ögon.