SOS Barnbyar - behoven ökar för varje timme

Natten mellan söndagen och måndagen kom en grupp trötta och frusna ukrainska barn över gränsen. Efter en lång resa, som gått från Luhansk och Kiev till Lviv till säkerheten i Polen, rullar de in sina väskor i värmen i SOS Barnbyars lokaler.

Barnen, som växer upp i SOS Barnbyar Ukrainas verksamhet, har evakuerats till organisationens polska motsvarighet.

”Barnen är så trötta att de knappt orkar äta eller dricka, berättar Aleksandra Granada”, nationell chef för SOS Barnbyar Polen, och fortsätter:

”Allt de vill är att sova. Som tur är, är de nu i säkerhet. Vi ser just nu över deras behov i detalj och de får vård av läkare och psykologer.”

I mitten av februari erbjöds alla fosterfamiljer i SOS Barnbyars verksamhet i vad som då bedömdes vara riskområden, att evakueras under en tid till Lviv. Efter en tids betänkande valde ungefär hälften av familjerna att evakuera.

Många väntade sig inte att kriget skulle bryta ut, men den 24 februari eskalerade situationen och platser över hela landet besköts.

Även de barn som tagit sig till Lviv har fått söka skydd i skyddsrum och nu evakueras de gruppvis till Polen. 

Barnen som är kvar bor i skyddsrum

De barn som finns kvar i områden som Luhansk och Kiev bor nu till och från i skyddsrum. De är oskadda, men trötta och rädda.

Barnen i Stanytsia Luhanska och Starobilsk får inte lämna skyddsrummen på grund av oavbrutna attacker.

”Behoven ökar för varje timme. Vår personal håller på att kontakta alla barn och familjer i vår verksamhet. De ger psykosocialt stöd över telefon, säger Serhii Lukashov, nationell chef för SOS Barnbyar Ukraina.”

SOS Barnbyar kan inte evakuera barnen just nu då det råder utegångsförbud och risken är för stor att någon skadas ute på gatorna.

98 000 barn får inget stöd alls

Samtidigt som organisationen försöker skydda de barn som finns i deras egen verksamhet, identifierar de och försöker möta behoven hos andra barn. Bland annat hos de 98 000 barn som bor på institutioner i landet.

”Många barn som lever i institutioner får inget stöd alls. De har inga förnödenheter och inga pengar. Vi försöker hitta sätt att möta deras omedelbara behov”, säger Serhii Lukashov.

Anna Ernestam, generalsekreterare för SOS Barnbyar i Sverige, säger att organisationen är beredda att ta ett ännu större ansvar.

”I landet sitter 98 000 barn på statliga institutioner och det är en för stor utmaning för staten hantera de enorma talen. Där kommer vi behöva ta ansvar, och vi tar in fler barn i vår verksamhet redan nu.”

Anna Ernestam, generalsekreterare för SOS Barnbyar i Sverige (Foto: Kristina Häggström)

SOS Barnbyar samarbetar med lokala organisationer

En annan grupp SOS Barnbyar säger har stora behov är fosterfamiljer som är internflyktingar i Ukraina. För att kunna möta deras behov så effektivt som möjligt har organisationen inlett ett samarbete med fyra lokala organisationer i Ivano-Frankivsk, Lviv, Dnipropetrovsk och Zakarpattya.

”Vi blir ständigt kontaktade av många fosterfamiljer från hela landet för att få stöd”, säger Serhii Lukashov och fortsätter:

”Vi kommer först att erbjuda stöd till fosterfamiljer i de fyra regioner där vi kommer att arbeta med partners, och sedan expandera till andra regioner där det skulle vara möjligt. Stödet till internflyktingar ges vanligtvis på tågstationer, stödcentrum och vid kontrollstationer. För närvarande finns det tillräckligt med förnödenheter, men det som saknas är psykosocialt stöd. Vi räknar med att det snart kommer att behövas boende och hygienartiklar.”

”Krig har stor påverkan på barns framtid”

SOS Barnbyar, som arbetar långsiktigt med barnen i Ukraina och som varit aktiva i landet sedan 90-talet, blickar också framåt och identifierar behoven som kommer.

De har stor erfarenhet av barn som är traumatiserade och vet hur mycket ett krig kan påverka barns framtid.

”Ett krig har så stor påverkan på barn och deras framtid. Konsekvenserna är direkta men hemska också på lång sikt, som bara det faktum att de inte får gå i skola. Det kan verka trivialt men forskning visar att det leder till social utsatthet som tar enormt lång tid att återhämta sig ifrån”, säger Anna Ernestam.

Många barn som nu drabbas har redan traumatiserats en gång under konflikterna i landet för några år sedan. Sedan hösten 2015 har behovet av psykologiskt stöd tredubblats.

Att återigen traumatiseras är katastrofalt för många barns framsteg och framtid.

På grund av tidigare konflikter växer många barn upp i statens institutioner som inte möter barnens behov på ett tillräckligt sätt. Hos SOS Barnbyar får barnen i stället växa upp i en familj där barnens behov möts.

”Efter en stor konflikt brukar behovet av stöd från oss öka. Barn riskerar annars att växa upp på stora institutioner eller på gatorna. Vårt mål är att barnen ska växa upp till sitt starkaste jag och därför vill vi fånga upp barnen innan det är för sent med en familj, skolgång och traumahantering”, säger Anna Ernestam och fortsätter:

”Därför är behoven nu enorma. Utöver det fantastiska katastrofstöd vi har fått i Sverige, behöver vi också de som tänker steget längre. Vi behöver faddrar som kan finnas där för barnen långsiktigt.”

Text: Kristina Häggström