KRAKOW. Många flyktingar tar sig just nu från Ukraina till Sverige. Dagens PS följde med volontärer från Norden för att se hur det går till i praktiken.
Frivilliga hjälper flyktingar att ta sig till Sverige
Mest läst i kategorin
Jan Helge Vassbö är socialarbetare ifrån Norge. Så fort kriget började flög han ned till Krakow i Polen för att hjälpa med flyktingmottagningen. Jan var upprörd på att skandinaviska regeringar inte hjälpte till proaktivt för att folk skulle komma vidare från Polen, som inte har möjlighet att hjälpa alla som kommer dit.
I skrivande stund har Polen emottagit nästan 2 miljoner flyktingar – en långt större mängd per kapita än Tyskland och Sverige under flyktingkrisen 2015. Inställningen till flyktingarna är extremt öppenhjärtad men kapaciteten håller på att nå sin gräns.
Ibland var det svårt att nå ut med information till flyktingarna. Det är många gånger bara runt 1 av 5 som talar god engelska och de som anländer vid gränsen är ofta utmattade efter 2-3 dagars flykt inom Ukraina. De släpar på så mycket saker de orkar bära i improviserade sopsäckar, har nära och kära på plats att tänka på och kanske barn eller husdjur att hålla reda på.
En uppsjö av volontärer i gula västar tar emot dem som anländer, med erbjudanden om gratis soppa och mackor och hembakta bakverk, leksaker, barnvagnar, kläder, mat för husdjur, sim-kort, sovplatser och med polska volontärer utklädda till Musse Pigg och Stålmannen som underhåller barnen. Flyktingar spelar instrument och sjunger för att hålla stämningen uppe. I en improviserad sovsal har barn ritat bilder på väggen med svenska flaggan – förmodligen är de på väg hit nu.
Men det de flesta vill i denna välvilliga behjärtansvärda oreda är att hitta ett boende där de kan bli kvar. Jan Helge söker folk som kan tala med de lokala, och möter sin landsman Morten. Morten var själv i Ukraina när kriget började. Han har jobbat med välgörenhet där sedan 5 år. Själv är han alltså också flykting – trots att han är från Norge. Han visar en video där hans bil flyr ut ur Ukraina och ryska artilleriljus hörs, en raket syns flyga över bilen.
Han är besluten att hjälpa fler – när vi lämnar Polen håller han på att diskutera med Jan Helge om att åka in till Kyiv med en minibuss för att hämta ut tio barn. ”Vi måste vara säkra på att ha rätt papper” säger Jan Helge. Morten svarar ”de kan ju Googla mig om de undrar vem jag är”. ”Man kan passera gränsen direkt om man har rätt papper som volontär – annars kan det ta lång tid”. ”Är det bättre att låta ukrainarna hantera transporter i Ukraina?” Så går diskussionen.
Samtidigt är det viktigt att visa att man är en seriös organisation. Många människor som självmant rest till Krakow står med handritade skyltar på centralstationen där det på ibland dålig ryska eller ukrainska står – ”Skjuts till Holland?”, Nürnberg idag”, ”Berlin” – eller som Guillaume Poi från Bryssel, som åkte med sin fru till Krakow för att han vill inkvartera en barnfamilj i sitt hem, men inte kan ryska och har svårt att nå ut till folk.
Tom och Jan Helge berättar att det är svårt med pappren, och de flesta som kommer inte har några som helst bevis på att de är seriösa aktörer. Jan Helge har dock skapat en organisation – Nordic SOS Ukraine – och fått dokument från till exempel från Ukrainska ambassaden i Oslo, som han visar mig:
”To whom it may concern: This is to confirm that Jan Helge Vassmö… are representatives of the non-governmental organisation Nordic SOS Ukraine and are assisting in transporting citizens of the Republic of Ukraine to the territory of Norway, Sweden and Denmark…
The Embassy of Ukraine in the Kingdom of Norway requests all competent authorities to render necessary assistance…”
Samtidigt finns det många mindre seriösa aktörer. En gråtande kvinna från Ukraina var osäker på om hon skulle sätta sig i en bil med en kvinna från Tyskland. Hon var rädd att bli utsatt för trafficking – vilket också är en risk. Shirin Tinnestad från organisationen WADI är på plats på centralstationen och berättar om riskerna. ”Det är bättre att vänta några timmar extra och vara säker att den man åker med är pålitlig. Privatpersoner bör inte hämta folk på plats – det måste göras av verifierade organisationer!” Hon börjar diskutera med Jacek Dobrowski och Jan Helge om vilka papper de har – de är bland de enda som faktiskt har dokument från ambassaden. Hon begär in dem för att verifiera dem.
Jan Helge är mycket upprörd över att regeringen inte tar ansvar för att hämta folk. ”Om norska staten skickade hit bussar skulle jag inte behöva göra det här! Det är tusentals människor här som behöver någonstans att ta vägen. Jan Egeland (Reds anm: chef för norska organisationen Flyktninghjelpen) – kom och hjälp oss!”
Det finns möjligheter att resa gratis på tåg och buss i flertalet länder i EU, men vad folk främst verkar behöva är någon som tar ansvar för dem och som hjälper dem att ta sig fram. Flertalet talar dålig eller ingen engelska, många har aldrig varit utanför Ukraina och de vet inte vilka möjligheter det finns för dem eller vem de kan lita på. De upplever att det är tryggast att färdas hela vägen till slutmålet i en grupp, med en reseledare – snarare än att lösa logistiken själv. Jämför med en utblottad svensk pensionär som försöker ta sig fram i Kazakhstan – den skulle sannolikt vara betryggande att resa i en grupp med andra som kan kommunicera med dem.
Jacek Dobrowksi berättar hur han kom i kontakt med Nordic SOS Ukraine. Han hade själv varit polsk musiker före pandemin, men tappat försörjningen och blivit hemlös. Han bestämde sig att det var hans medmänskliga ansvar att hjälpa till och sökte sig till centralstationen. Här träffade han en polsk lastbilschaufför som också ville hjälpa till. Chauffören sa att han skulle åka iväg med jobbet – men att han hade en lägenhet och lite pengar. ”Jacek – här är nyckeln till mitt hem och hundra zloty. Kan du hitta några flyktingar på centralstationen så låt dem sova där. Pengarna är till dem.” Jacek sa då att han är hemlös och frågade om han också kunde bo där medans han var volontär – det fick han.
Jacek mötte sedan Jan Helge och Morten på centralstationen. De gjorde honom till sekreterare på Nordic SOS Ukraine och köpte en telefon till honom så han kunde ringa människor och koordinera hjälpen.
Jan Helge har en talang för att finna likasinnade – han hittar även Tom Haugvaldstad, en norrman som driver fjällstugor till vardags. Tom vill använda sina stugor till att ta in flyktingar, och de blir snabbt ett gäng.
Av: Conan Lindholm
Läs även: Hjälp Ukraina nu: Detta behövs mest