PS krönikör ser "sju nyanser av" rött

Att fördyra för anställda att ta del av privatvårdsförsäkringar som tillhandahålls via arbetsgivaren är odiskutabelt ingen god idé ur ett samhällsperspektiv. Det blir dyrare för företaget och den anställde på så många olika sätt. Ett känt försäkringsbolag räknar med att tappa 30 procent av sin affär. Några av argumenten för den hållningen har jag skrivit om tidigare, och den artikeln hittar ni här.

Vad som är lite chockerande är att man utan mer strid släpper igenom någonting som är så pass ideologiskt laddat i en tid då i varje fall den allmänna uppfattningen är att sjukvården är under press. Jag har själv en närstående där vårdgarantin inte kunde hållas och att hitta ytterligare exempel på detta är lika lätt som att få kontakt med en Horngädda (Näbbgädda) längs Malmös stränder i mitten på maj, det vill säga – otroligt lätt.

Jag är inte helt övertygad om att den breda massan alliansväljare är särskilt övertygade om lämpligheten att låta ett stenhårt socialistparti som fick cirka 6 procent i förra valet ha så stor makt och förstöra för så många. Jag tror många alliansväljare förväntar sig att, förvisso vara resonabel men framförallt att sätta tvärstopp för ren och skär idioti. Även om det innebär regeringskaos. Det är ju liksom hotet om den möjligheten som ska förhindra att en svag regering driver för hårt ideologiskt i en riktning. Och gör de det måsta man använda stora släggan.

Man kan också resonera kring det logiska i alliansens agerande utifrån spelteori. Det är så klart hedervärt i någon mening att göra landet ”styrbart” och inte förkasta varenda budget så fort man får chansen. Samtidigt bygger detta på att man lever i villfarelsen att motparten kommer att hedra samma kod när man själv har makten. Det lär de inte göra, för i fångarnas dilemma blir konsekvensen att man lämnar ut den andra parten. Eller finns det andra bakomliggande incitament att bete sig som man gör?

I sin skuggbudget vill Moderaterna sänka skatterna med 30 miljarder. För att sätta detta i sitt sammanhang så uppgick statens budget till cirka 1.000 miljarder 2017. Statens utgifter var enligt samma källa 940 miljarder. Så tittar man bara på förra året borde man kunna sänka skatterna med ytterligare lite mer och ändå ha budgeten i rimlig balans.

Det totala skattetrycket i Sverige ligger någonstans kring 2.100 miljarder. Så 30 miljarder på 2.100 miljarder är alltså, allt annat lika, cirka 1,5 procent av det totala skattetrycket. Är man inte fullkomligt sol och vårad av lovsång kring individens frihet inser man snabbt att den faktiska skillnaden mellan nuvarande budget och de rikas parti – Moderaterna – är försumbar. Det är ju ingen skillnad!

Vi har nu de senaste veckorna hört oppositionella partier gnälla över förslag som de inte gillar men ändå låter gå igenom genom att vara passiv eller till och med rösta med. De är ju uppenbart okej med utvecklingen.

Nej, min röst finns det inget av de sju riksdagspartierna i valet som får ta del av. Tyvärr finns det av dessa bara två partier som med trovärdighet håller sin linje och vilka de är behöver man inte vara ett geni för att lista ut, det är ju kristallklart. Det finns så klart inte ens en chans på triljonen att de skulle få min röst.

Till er som vill ha ett mer rättvist, mer mentalt nyktert och liberalt samhälle skickar jag en passning i form av en del av en fantastisk text och låt av Mikael Wiehe, med en modifikation som jag inte tror han uppskattar alls; 

I dag tar socialisterna en
I morgon så tar de kanske två
Venezuela tog de med storm
Vem vet när det är dig, de ger sig på

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av de
Som bara står där se’n
Och säger att jag gjorde ingenting