Krönika: Pensionsreform – ingen skillnad för dig

Detta är en krönika. I texten är det krönikörens åsikter som förs fram, inte DagensPS.

Det förefaller finnas ett ganska utbrett missnöje när det gäller dagens pensionssystem. Missnöjet bottnar i att pensionerna upplevs som alldeles för låga. En generell anledning till missnöje tenderar att vara felaktiga förväntningar. En förväntan om att när man jobbat hela sitt liv så ska man få en juste och behaglig ålderdom efter det att man slickar såren efter ett hårt arbetsliv.

Pensionsgruppen vill förändra systemet genom att skjuta upp tidpunkten för när man tidigast kan ta ut sin allmänna pension till 64 års ålder. Gör det någon skillnad? Nej, i princip inte eftersom det är vid just 64 års ålder som den genomsnittliga pensionären går i pension i dag. Vinsten ligger snarare i att andelen av så kallade arvsvinster ökar. En arvsvinst uppstår då någon dör och deras pensionsbehållning fördelas på de i pensionskollektivet som fortfarande lever. På marginalen hinner fler att dö innan de nyttjat sin allmänna pension till fullo.

Man avser utöver detta att möjliggöra för människor att jobba längre. Kommer det att göra någon skillnad? Om folk jobbar längre kommer det helt klart att göra all skillnad i världen för nivån på pensionen. Samtidigt, kommer folk att jobba längre? Kommer de orka? Det finns många som jobbar länge redan och många av dem hade inte haft problem med sin pension från 65 års ålder heller. De har ofta stimulerande och högavlönade jobb som det är i dag – men alla andra då? Hantverkare, ledbrutna lärare och sjuksköterskor som knappt orkar till 65. Hjälper det dem? Självklart inte.

Att en person som jobbat ”hela” sitt liv ska ha en vettig pension en bra bit över gränsen för Garantipension vid cirka 11.000 kronor per månad är självklart, men det får de inte i dag.

Under den tiden blir det ungefär 11.000 kronor i månaden efter skatt. Och den kalkylen är nog lite generös, tyvärr.

Anta en person som börjat jobba vid 20 års ålder, som över tid haft en genomsnittsinkomst på 20.000 kronor per månad och fått 2 procents ”avkastning” på sin pensionsbehållning under denna tid. Den personen kommer att ha ett allmänt pensionskapital på cirka 3.000.000 miljoner kronor vid 65. Ska pengarna sedan räcka i cirka 22 år samtidigt som man faktiskt får viss uppräkning på behållningen även under den tiden blir det ungefär 11.000 kronor i månaden efter skatt. Och den kalkylen är nog lite generös, tyvärr.

Så vari ligger problemet egentligen? Har folk felaktiga förväntningar? Nej, det är faktiskt inte säkert. Förväntningarna kan vara felaktiga utifrån hur pensionssystemet är konstruerat, men frågan är om de egentligen är felaktiga i relation till vad man betalt in.

Vi ökar i vårt exempel ovan den genomsnittliga ”avkastningen” över tid med 1 procentenhet på de cirka 45.000 kronorna som kommer in per år. Hur mycket får vi ihop nu. Jo, ytterligare cirka 1.000.000 kronor till 65 års ålder eller ytterligare 3.000 kronor i månaden efter skatt i pension! Vi är i det här läget alltså uppe i att beräkna en real-avkastning om 3 procent per år, vilket över tid torde vara en högst rimlig förväntan.

Så, man skulle alltså kunna hävda att vi inte har fel förväntningar på vår framtida pension utifrån vad som betalas in. Problemet kan anses ligga i att den uppräkning vi får på pengarna är för låg. Samtidigt kan den inte vara hur hög som helst för då sätter vi kommande generationer på pottan.

Pensionsgruppen skjuter följaktligen varken över eller i mål, de snedsparkar så det står härliga till.

Pensionsgruppen skjuter följaktligen varken över eller i mål, de snedsparkar så det står härliga till. Utifrån dagens pensionssystem är förändringarna förvisso logiska och fullt rimliga, men det är som sagt inte det som är problemet. Det är inte nödvändigtvis när folk går i pension eller hur mycket som betalats in. Det är ju avkastningen!

För att få upp avkastningen behöver man ta finansiell risk, så tillåt folk att ta det! Tillåt folk att ta större ansvar för sin framtida pension. Drygt två tredjedelar av de som är pensionärer i dag klarade av att ta ansvar för att generera inbetalningar, då klarar de nog av det andra också. De borde i varje fall föräras förtroendet, det är ju dem som betalt in degen.