Som 13-åring såg Alfred Skogberg hur hans barndomshem renoverades sönder. Idag är han en av retorikerna bakom Renoveringsraseriet, som vill vända trenden inom svensk byggnadsvård.
Renovering i kulturskövlingens spår
Mest läst i kategorin
Furusundsgatan 13 är en av många vackra fastigheter som byggdes på Gärdet i Stockholm i spåren av Stockholmsutställningen 1930.
På våning sex bodde familjen Skogberg. Sonen i familjen, Alfred, som då var 13 år, trivdes som fisken i vattnet. Älskade huset med alla dess fantastiska detaljer.
Porten med marmor på golvet, de stora glaspartierna i trapphuset, de rundade balkongerna och köket som andades förr.
En dag kom ett brev från hyresvärden. Huset skulle renoveras. Nu skulle allt det gamla ut och ersättas av nytt. Fräscht skulle det bli och allt skulle bli bättre.
Förväntningarna växte i Alfred. Nytt. Fräscht. Modernt. Han kunde inte riktigt visualisera vad som skulle bli bättre än det var. Men löften som vuxna ger, ska man tro på.
Han minns än idag besvikelsen när familjen Skogberg åter fick tillträde till sin, numera totalrenoverade, lägenhet:
– Jag minns hur jag gick omkring i lägenheten och undrade varför man kasserat det vackra och ersatt det med billigt skräp, säger Alfred.
Det föddes något där hos den unge Alfred. När han dessutom fick höra från sin mamma att hyran hade höjts med runt 60%, förstod han ingenting. Varför skulle dom betala mer för att få något sämre.
Känslan som föddes, har med tiden grott. I takt med att den klätts med erfarenhet och kunskap, har den idag vuxit till ett intresse för bevarandet av äldre bebyggelse.
Men inte på det där ruinromantiska sättet som byggnadsvårdsrörselsen ofta presenteras. Utan på ett konkret sätt.
– Det skavde att vi blev lurade på Furusundsgatan. Och det har hela tiden legat som en klangbotten i mig, säger Alfred idag. Ända sedan dess har jag förfasats över hur mycket av det genuina och historiska, som kastas ut till förmån för modernare och sämre alternativ.
Hittade en parhäst i ämnet
Känslan av både historisk förstörelse och ett enormt resurs-slöseri släppte honom inte. Men det var först när han råkade sammanstråla med byggnadshistorikern Gustav Bergström, som bitarna föll på plats i handling.
-Vi klickade och beslutade oss för att bilda en ideell förening som granskar fastighetsägare och som ifrågasätter varför så många slänger det tidstypiska och kulturhistoriskt värdefulla till förmån för skräp, säger Alfred.
Resultatet blev den ideella föreningen Renoveringsraseriet. Bildades för dryga tre år sedan med målet att synliggöra hur vårt gemensamma byggnadskulturarv i stor utsträckning förvanskas, men samtidigt vill de lyfta goda exempel.
Tre huvudpunkter
Ganska snart såg de att dagens kulturarvs-debatt inom byggnads-sfären innehöll tre huvudämnen; Estetik, miljö och ekonomi. Och för att skapa en retorik som fungerade, så var de tvungna att använda alla dessa tre. Alfred igen:
-Jag tror att de flesta faktiskt har en känsla för att det ofta blir fulare efter en renovering. Men de har liksom inte fått någon som tydliggör vad som faktiskt är fel. Hur det tidstypiska gör att vårt byggnadsarv förvanskas. Renoveringsraseriet har blivit som en katalysator för många, där de fått konkreta exempel på det som de anat utan att de har haft ord för det som pågår.
Om allmänheten går att påverka med det mjuka värdet estetik, är det knepigare med politiker och makthavare. Här är det ofta inkörda hjulspår och cementerad retorik. Att endast bemöta med ekonomin som slagträ, märkte de båda inte höll. Men när de ekonomiska argumenten armerades med den miljöpåverkan en brutal renovering skapar, då lyssnade fler.
-Vi såg snart att en av de största, mest hårdhänta och mest okänsliga parten på marknaden, var det stora kommunala bolagen inom allmän-nyttan. Här fanns en kunskapsbrist om både byggnadsvård i stort, men också hur äldre material och konstruktioner i många fall är mycket bättre än moderna lösningar – om de sköts vill säga.
Med rätt argumentation
Att kombinera argumenten miljö och ekonomi, fick fäste. Här fanns en intressant kombination av miljöhänsyn och sparmöjligheter. Två av allmän-nyttans största aktörer i Stockholm, Familjebostäder och Svenska Bostäder, hade länge varit några av de mest hårdhänta renoverar och också de två som Renoveringsraseriet tidigt riktade in sig på.
-Det var en hopplös kamp i början, säger Alfred. En riktig David-mot-Goliat-situation där vi sågs på utan större intresse. Men vi märkte snart att det fanns även de som lyssnade när vi möttes. Och snart kom ett stort genombrott för vårt arbete.
Genombrottet var när Clara Lindblom, fastighetsborgar-råd i Stockholm och ordförande i både Familjebostäder och Svenska Bostäder, tog till sig argumentationen och införde en ny policy inom bolagen där vårda och bevara ska sättas främst, före kassera och byta ut.
-Vi har haft stor hjälp av EUs avfallshierarki, säger Alfred Skogberg.
EU:s avfallshierarki, som är en del av Miljöbalken sedan 2011, innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända, i tredje hand materialåtervinna, i fjärde hand energiåtervinna och som sista åtgärd lägga avfallet på deponi.
Minimera avfallet
Avfall måste tas om hand på ett korrekt sätt för att inte förorsaka skador på människors hälsa och miljön och möjliggöra en cirkulär ekonomi. Arbetar bostadsbolagen dessutom med avfallshierarkin i fokus, minskas minskas förvanskningarna och även de drastiska hyreshöjningarna.
Det blev som sagt ett stort genombrott för Renoveringsraseriet att få med sig Clara Lindholm .Detta har självklart gett arbetet inom föreningen ett större mandat och ett större öra hos både allmänhet och politik.
Idag är arbetet med Renoveringsraseriet fortfarande en ideell insats av både Alfred och Gustav. Genom att fortsätta exemplifiera förvanskningar och sprida detta på sociala medier samt i debattartiklar påpeka hur kulturarvet slängs på soptippen, har Renoveringsraseriets arbete tagit form av en slags folkbildning. Alfred berättar:
-Jag skulle nog kunna säga att 99,9% av alla vi möter är positiva til det arbete vi gör. Det är många som fått upp ögonen för vad som händer i det svenska bostadsbeståndet, och mängder av följare tipsar oss om ovarsamma renoveringar.
Det stora målet som hägrar är självklart att Renoveringsraseriet ska kunna växla över från en ideell aktör till en betald aktör, så både Alfred och Gustav ska kunna ägna sig åt detta på heltid.
Skapa en renoveringsmanual
Men innan dess arbetar de bland annat på att skapa en slags renoveringsmanual för fastighetsägare och styrelsemedlemmar inför beslut om vilken väg de ska gå med en fastighet.
Till detta kanske addera en utbildning som kan rendera i ett ”körkort” – att fastighetsägaren eller styrelsen har grundläggande kunskap om det byggda kulturarvet så att omhändertagandet sker på ett bra sätt utifrån de tre parametrarna estetik, miljö och ekonomi.
-Vi ser att Renoveringsraseriet kommer kunna ta ännu större plats i debatten i framtiden, säger Alfred Skogberg.
Intresset för både föreningen i sig och ämnet vi behandlar, växer stadigt. Så det som jag och Gustav satte igång utifrån en magkänsla, har nu vuxit till en politisk påtryckningskraft som faktiskt kan göra skillnad.
Och allt detta tack vare en ovanligt klantig renovering av en lägenhet på Furusundsgatan 13 som en då 13-årig liten grabb kände sig lurad av. Det skulle han veta idag – hyresvärden.
Läs mer om:
Renoveringsraseriet här
Svenska Byggnadsvårdsföreningen här
Fastighetsfrossa på börsen
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra Sveriges billigaste bolån.