Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson valde att ställa den höjda skatten på ISK-kontot mot ostkrokar. Och jag är inte sämre. Nu undrar vän av ordning i samband med att budgeten är klubbad och den nya statslåneräntan är på plats: hur många påsar chips har jag och du nu förvägrats egentligen?
Krönika: "Du har rånats på 2.100 påsar chips"
Mest läst i kategorin
Detta är en krönika. I texten är det krönikörens åsikter som förs fram, inte DagensPS.
Klappat och klart, budgeten är klar och den förhöjda skatten på det individuella sparkontot är spikad. I diskussionerna kring skatten försökte de blodröda skattesnattarna att bagatellisera tilltaget. Den nya trenden är numera att räkna på kostnader i enheter av alldagliga varor som de flesta utan närmare fundering köper och har råd med. Till exempel chipspåsar och pizzor. Jag är inte sämre än Ulla, jag kan också konvertera pengar till livsmedel.
Ränta på ränta är världens åttonde underverk enligt Albert Einstein, men det är inget Vänsterpartiet talar högt om.
Personligen vill jag ta försämringen för spararna till dess begynnelse och räkna på vad försämringen innebär i kronor och öre över tid. Detta för att därefter göra konverteringen till chips. Ränta på ränta fungerar ju inte på chips och ostkrokar. Ränta på ränta är för övrigt världens åttonde underverk enligt Albert Einstein, men det är inget Vänsterpartiet talar högt om.
I en inte alltför avlägsen dåtid var skatten på en kapitalförsäkring, som kan likställas med ISK, 27 procent av föregående års statslåneränta. Med den nya statslåneräntan som fastställts till 0,49 procent så skulle detta innebära att skatten, om inga förändringar gjorts, varit 0,13 procent under 2018.
Populistiska som politiker är, speciellt de som vill försämra för oss, använde man den låga räntan som slagträ för att argumentera för att man ska betala högre skatt på sitt sparande. I ett första steg bestämde man att man på statslåneräntan skulle addera 0,75 procent och att beskattningsunderlaget inte fick understiga 1,25 procent samtidigt som man ökade skatten från 27 till 30 procent på beskattningsunderlaget. Lägsta möjliga skatt blev således 0,375 procent på kapitalet.
Från 2018 så skruvar man alltså upp påslaget på 0,75 till 1 procent och då blir det totala underlaget som skall beskattas med 30 procent 1,49 procent. Skatten på sparandet blir alltså 0,447 procent 2018.
Vi antar nu att man under en livstid sparar så att man mellan 20 års ålder till och med döden har i genomsnitt 100.000 kronor i sitt sparande. I min lite förenklade modell antas döden förresten inträffa vid 85 års åder. Vidare antar vi att vi får 3 procent i avkastning per år under denna tid och vi ställer den årliga beskattningen efter den nya skattehöjningen mot de regler som gällde under den ljuva tid då man inte börjat höja skatten.
2.100 påsar chips är banne mig ingen bagatell
Kostnaden för ett ISK med gamla regler och med 100.000 kronor i kapital hade alltså varit cirka 130 kronor per år men kommer nu att vara 447 kronor per år. En skillnad på 317 kronor.
317 kronor per år med 3 procent i avkastning i 65 år, vet ni vad det blir? Det blir drygt 63.000 kronor! Antar vi vidare att en påse chips kostar 30 kronor vet vi som kan räkna att det blir 2.100 påsar chips. 2.100 påsar chips är banne mig ingen bagatell kan jag säga.
Så de som sparar till pensionen i ett ISK riskerar alltså att med de senaste årens åtstramningar bli blåsta på tusentals påsar chips. Det är många filmkvällar på ålderns höst som aldrig blir av. Och Ulla, vem säger föresten ostkrok! Nästa gång jag hör det uttrycket kommer jag dra öronen åt mig och hålla hårt i mina snacks.