Fredagens cyberattack räknas som den största någonsin i sitt slag, med personer i över 150 länder drabbade. Den blottade det moderna samhällets sårbarhet och ger en fingervisning om vilken skada ännu större och koordinerade attacker kan komma att göra i framtida konflikter.
Krönika: "Attacken visar vår sårbarhet"
Mest läst i kategorin
Som en modern form av kidnappning krävdes drabbade på lösensumma i bitcoin för att inte få sin digitala data förlorad.
Företag och myndigheter som varit uppkopplade och inte uppdaterat senare versioner av Windows var potentiella mål, där Sandvik var ett av de större svenska företag som drabbades och biltillverkaren Renault tvingades att pausa sin produktion.
Från England kom ännu allvarligare rapporter. Ambulansers datasystem kraschade och svårt sjuka cancerpatienter på väg till operation fick skickas hem.
Trots det kan detta blott ha varit en försmak av vad vi kommer att få se i framtiden, i synnerhet i samband med internationella konflikter.
I dag hade det mot många stater varit mer effektivt att i tunga och koordinerade attacker slå till digitalt mot samhällsviktiga institutioner, än att bomba dom.
För vad skulle hända om våra banker skulle utsättas? Om det skulle bli omöjligt att genomföra ens de enklaste transaktionerna och om inte ens bankomaterna skulle fungera? Om våra sjukhus skulle sättas ur funktion och våra kommunikationsmedel slås ut? Om ett sådant tillstånd dessutom skulle vara i veckors tid är det inte svårt att föreställa sig den anarki och livsfarliga desperation som skulle uppstå.
Trots det tyder mycket på att vi inte gjort tillräckligt för att stå rustade mot virtuell krigsföring.
Dagens Nyheter rapporterade så sent som i januari att ledamöter i riksdagens försvarsutskott arbetat i system med stora säkerhetshål, detta trots varningar från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, SMB.
Och när Riksrevisionen förra året gjorde en genomgång anmärkte man på att stora delar av Sveriges säkerhetsapparat inte följde SMB:s rekommendationer. Liknande kritik har efter attacken även i USA riktats mot dess viktigaste institutioner, där man varit för dåliga och långsamma i investeringar och uppdateringar av den teknologiska säkerheten.
Det verkar vara lättare att se över och förbättra säkerhet kring fysiska mål än digitala, trots att de största delarna av våra samhällen vilar på de senare.
Anledningen kan ligga i att historien aldrig visat oss exempel på vad digital krigsföring kan resultera i. Vi har sett följderna av traditionella krig och via rapporter ser vi varje dag vilken förödelse bomber för med sig.
Men vi har aldrig upplevt digital massförstörelse.
Hade vi ens enligt internationell rätt fått svara militärt på förödande cyberattacker?
Även om vi teoretiskt kan föreställa oss sambanden mellan ett digitalt utslaget samhälle och det kaos som skulle uppstå, så är det som att människan först måste uppleva en katastrof för att förstå vidden och dra lärdom av den.
Och vi tillhör en av de mest sårbara delarna av världen. Enligt Digital Economy and Society Index 2017 är det bara Finland och Danmark av EU:s länder som ligger före oss i den digitala utvecklingen. Vi ligger i framkant i allt ifrån internetanvändande av privatpersoner till digitala tjänster och ekonomisk integrering.
Det gör att vi även rent säkerhetsmässigt borde ligga i framkant. Och även om exempelvis banksystemen hittills visat sig någorlunda solida, är det viktigt att offentliga institutioner får ta del av den kompetens som i synnerhet finns hos privata aktörer.
Samarbete och enighet är av yttersta vikt, oavsett om det gäller analys av hotbilder eller integrering av säkerhetssystem.
Även om fredagens attack var global och den största i sitt slag, så var det en enskild attack som relativt snabbt kunde slås tillbaka. Dessutom verkar den ha varit av rent ekonomiska motiv, även om Nordkorea pekas ut från flera håll.
Dock kan det ge en försmak av hur ett scenario skulle kunna se ut där flera attacker av en helt annan skala, och under en längre tid, används som vapen i framtida konflikter.
Digitaliseringen är i sig inte problemet, den underlättar människors vardag och den för utvecklingen både snabbare och smidigare framåt. Men den öppnar också upp för nya ömma punkter som samhället måste stå rustat att försvara.
LÄS TIDIGARE KRÖNIKOR AV SETH ÖRBRINK:
”Är detta döden för den revolutionära drömmen?” >
”Menar Löfven allvar med försvaret av Gotland?” >
Detta kan stå terrorsekten IS dyrt >