Volkswagen, villa, vovve: Lekman testar elbil 

Volvon blir bänkad  

De senaste somrarna har Volvon varit vårt trofasta transportmedel genom det svenska landskapet. Utan gnäll har den tuffat åtskilliga mil utan större bekymmer eller ingrepp.  

Den tuggar förvisso i sig mellan 0,7 och 0,9 liter bensin per mil, men har å andra sidan kostat väldigt lite att förvärva och förvalta.  

För mig som kör ganska lite kan det vara bland de mest ekonomiskt lämpliga bilarna jag kan få tag på – jag vet i alla fall att jag har svårt att motivera mig själv till att köpa något sprillans nytt.  

I sommar skulle den bilburna semestern dock bli väldigt annorlunda.  

När redaktionen på Högsta Växeln fick höra att jag skulle ut och rulla i Sverige med familj i bilen kläcktes en idé: Byt ut den gamla Volvon mot förra årets populäraste elbil och jämför upplevelserna!  

Första intrycket av Volkswagen

En solig måndag i juli mötte vi sommarens åk för första gången. En silvergrå ID.4 GTX från Volkswagen utrustad med i princip alla tillgängliga funktioner.  

Vi kunde inte hålla oss utan flyttade över barnstolen direkt och packade in familjen i den skinande rena bilen och genomförde vår jungfrufärd utan att vänta en minut.  

För en mer genomgående recension av Volkswagen VW ID.4 rekommenderar jag tidigare artiklar från Högsta Växelns motorredaktion.

Aldrig kört elbil

Till saken hör att jag aldrig tidigare kört en elbil. Jag har inte läst särskilt mycket om den ”nya” innovationen och det är väl delvis därför som jag valts ut till det här testet.  

Hur blir det när en familj, med minimala förberedelser, tar sig an elbilslivet i Sverige 2023?  

Vårt första äventyr tog oss på en resa mellan Stockholms centralaste delar. Det gick oförskämt smidigt att växla från den svenska trotjänaren till den tyska nymodigheten.  

Känslan påminner i mångt och mycket om andra nyare bilar men med mindre brus och vibrationer. Den kändes väldigt pigg utan att på något vis vara obehagligt kraftfull.  

Snygg och rymlig

Jag tycker att modellen är snygg utvändigt och har fått mycket medhåll på den fronten under resans gång. Volkswagen VW ID.4 väcker mycket intresse och många uppmärksammar att den ser bra ut. 

 Invändigt finns det mycket utrymme, både i kupé och bagage, och det var bekvämt att uppehålla sig i bilen även vid längre resor.  

Rent estetiskt kan jag inte påstå att insidan väckte några starkare känslor – man sitter bra och får bra info från bilens olika system, men samtidigt är bilens interiör bekväm och praktisk snarare än elegant. 

Att semestra med Volkswagen

Något förenklat kan man dela in den elektrifierade bilsemestern i bättre och sämre upplevelser, där merparten av de dåliga är kopplade till räckvidd och att ladda bilen.  

Ute på motorvägarna går den beräknade räckvidden åt fortare och de olika laddstationerna bjuder på ständiga utmaningar för en nybliven elbilsförare. Dessutom blir resandet inte särskilt billigt när räckvidden kortas ner och laddandet sker vid dyra snabbladdare. 

Vår längsta resa den här sommaren, en resa som tar drygt tre timmar med förbränningsmotor, tog oss omkring en timme längre.  

Dels för att vi valde att hålla något lägre hastighet för att spara på räckvidden och dels för att vi behövde stanna och ladda fullt eftersom destinationen saknar laddmöjligheter och ligger ungefär 45 minuter från närmaste snabbladdare.  

Strul med infotainmentsystem

Utöver det så hade vi en del bekymmer med bilens infotainmentsystem, som troligen hade blivit kortvariga om det var vår egna privata bil med större möjlighet att ställa in bilens profil efter våra konton och appar.  

För vår del innebar det strul med möjligheten att synka bilen med våra telefoner, en uppskattad funktion när man ska köra länge. 

Fördelar som väger upp 

Där någonstans slutar dock nackdelarna. Till fördelarna hör en trivsam körning, billiga mil, lättad klimatångest och trevliga stopp där vi kunde förena nytta med nöje.  

Att köra en generöst utrustad Volkswagen är nästan obeskrivligt mycket bättre än att resa i den gamla Volvon. Omkring tjugo år av utveckling vad gäller prestanda, säkerhet och komfort har gjort sitt och jag kan bara lyfta på hatten för de som utvecklar moderna bilar. 

Eftersom vi gjort längre stopp på våra familjers landställen har vi dessutom haft goda möjligheter att göra merparten av laddandet på billig el – 35 mil för mindre än 50 kronor, om mina beräkningar stämmer någorlunda väl.  

Visst har vi behövt fylla på vid snabbladdare under resornas gång, inte minst för det här testets skull.  

Sammantaget sparar man in en hel del även på längre resor om man har möjlighet att ladda billigt. En fördel som väger tungt om man bilpendlar eller om man gillar att resa. 

Minimerad klimatångest och rofyllda raster 

Om du, som jag, gillar att köra bil men samtidigt ogillar tanken av att förpesta omgivningen med avgaser så har jag goda nyheter. 

Jag upplevde ett nytt lugn bakom ratten, glatt medveten om att jag inte brände någon bensin eller diesel när jag for fram genom landet.  

En känsla som förstärks av att inte behöva fundera på bränslepriset när man kör förbi mackarnas stora skyltar. 

På tal om mackarna kan jag slå ett varmt slag för att stanna vid deras laddstationer. De erbjöd både de bästa priserna jag hittade på snabbladdning och sitt välbekanta utbud av kaffe med tilltugg. 

Har man dessutom småbarn så är det ett utmärkt tillfälle för vila, blöjbyte och lek i väntan på att bilen ska laddas för nästa etapp längs med vägarna. 

Summering Volkswagen VW ID.4

Överlag fungerade det väldigt bra för oss att packa in oss i en elbil och köra utan några större förberedelser. Det mesta är enkelt, även om vissa laddstationer lämnar en del att önska vad gäller användarvänlighet.  

Vi hade förstås uppskattat om räckvidden var något längre och att ha en laddbox i anslutning till hemmet – men det gick väldigt bra ändå.  

Om laddstationerna blir fler och bättre och räckvidden förlängs så ser jag inte några större anledningar att välja bort elbilar vid köp av en ny bil. 

Med det sagt så anser jag att man behöver köra väldigt mycket eller vara tämligen förmögen om man ska äga en ny elbil.  

Hur trevligt och klimatsmart det än må vara så blir prislappen för både köp och leasing ett hinder för min familj. 

Vår gamla Volvo är varken den bekvämaste eller bränslesnålaste bilen, men med en mycket sparsam prislapp och en körning på omkring 1 000 mil om året så går inte kalkylen för ett byte ihop för oss.  

Tillbaka till trotjänaren 

När vår hemester var över så hade vi lagt omkring 200 mil bakom oss. Två veckor är tydligen precis tillräckligt lång tid för att man ska hinna fästa sig rejält vid en bil som man gillar.  

Med en blandad känsla av tacksamhet och vemod lämnade jag ifrån mig nycklarna till Volkswagen VW ID.4 och tackade för en väldigt bra tid vid rodret.  

Jag kan bara instämma i den kör som sjunger elbilens lov.

De kommande åren lär ännu fler pusselbitar falla på plats vad gäller räckvidd, infrastruktur och prissättning och även om det finns mycket som kan bli bättre så funkar det redan väldigt bra att köra elbil i dag.  

Det allra tydligaste beviset på hur nöjda vi var med vår upplevelse av bilen kom när vi skulle ta vår första resa med V70:n.  

Bilen kändes trång, något som jag aldrig hade upplevt när jag suttit i den förut. Dessutom var jag övertygad om att något var fel på bilen innan jag motvilligt insåg att allt var i sin ordning. 

Om ni, till skillnad från oss, går i tankarna om att köpa en ny bil för att transportera sig själv och sin familj så kan jag med gott samvete förespråka att skaffa en elbil.  

Skulle valet sedan falla på en Volkswagen VW ID.4 så har jag väldigt svårt att tro att ni blir besvikna.

Relaterade artiklar: ID.4 återkallas: Dörrarna kan flyga upp

Läs även: Test: Nya Abarth 500e – ger oss huvudvärk