Tre elbilstillverkare som floppade

Coda Automotive – en svårknäckt sådan, ur ett konsumentperspektiv

Också nästa företag på listan hörde hemma i det soliga Kalifornien, både på papperet och sett till sin verksamhet. Det här gänget byggde faktiskt sin egen bil, med samma namn som företaget.

Om en Renault till priset av en Mercedes – inklusive bränslekostnaden hos en sådan med bokstavskombinationen AMG – var svårsåld är det inget i jämförelse med en Coda. Den bilen baserades nämligen på något så exotiskt som en Hafei Saibao III.

Den slätstrukna sedanen från Kina på vilken Coda byggde är kanske inte Pininfarinas främsta arbete genom tiderna. (Foto: Coda Automotive)

Det är en kinesisk bil som inte ser ut att vara mycket för världen, men som faktiskt designades av Pininfarina. Gissningsvis var det andra anställda än de som designade allehanda Ferrari-modeller. Bottenplattan kom från en då tio år gammal Mitsubishi Lancer.

Även om bilen, på papperet, hade vissa fördelar över exempelvis en Nissan Leaf var konsumenterna svårövertalade. Totalt lyckades man kränga 117 bilar, varav majoriteten återkallades på grund av airbags som inte fungerade som de skulle.

Konkursen var snart ett faktum och få har därför hört talas om detta udda bilmärke. I videon nedan kan ni ta del av historien om hur ett visst kinesiskt forskningsinstitut försökte få bilarna konverterade till att drivas med billigare motorer…med hjälp av CVT-lådor.

Dyson EV – en udda varumärkesbreddning

Sist på listan hittar vi ett företag som faktiskt fortfarande är igång, kanske delvis för att man tog det kloka beslutet att lägga ned utvecklingen av sin elbil. Japp, det här är samma Dyson som gjort sig kända för att tillverka dammsugare och handtorkar.

Approachen var helt motsatt Codas genom att man satsade på premiumsegmentet så att det bara skrek om det – något som faktiskt verkar klokt baserat på vad nästan alla framgångsrika elbilstillverkare har gjort. 

Interiören i Dyson-bilen var allt annat än konventionell. (Foto: Dyson)

Med ett enormt batteri på 150 kilowattimmar skulle man uppnå en räckvidd på närmare 100 mil, och en nästan dubbelt så hög prislapp som för en Tesla Model X. På tal om Tesla, hade man också designat en interiör som skulle få dansk möbeldesign att framstå som nyrokoko.

Exteriören var inte fullt lika banbrytande, om något såg den ut lite som en dammsugare. I september 2017 insåg herr Dyson att det skulle bli svårt att sälja en sådan bil – till råga på allt under ett varumärke som förknippas med just dammsugare – för en och en halv miljon styck.

Detta höll på att bli elbilen från dammsugarföretaget som verkligen gillade att designa dammsugarliknande föremål. (Foto: Dyson)

Detta meddelade han de anställda om, i lite andra ordalag, genom ett mail som finns att läsa här. I och med detta framstår Dyson som det mest vettiga elbilsmisslyckandet på den här listan.

Vissa av drömmarna lever kvar bland nya elbilstillverkare

Åtminstone två av företagen på den här listan har gått ganska deprimerande öden till mötes, och med facit i hand kan det nästan kännas befängt att man ens satsat. Även om skygglappar kan hjälpa en att kuta fort, ska man inte glömma att de också kan få en att missta en Renault Fluence Z.E. för en premiumbil.

Intressant nog lever såväl idén om batteribytesstationer som budgetelbilar från Kina kvar, i form av Nio och exempelvis MG. Kanske var Better Place och Coda Automotive bara före sin tid? Och kanske har varumärkeslojaliteten snart sjunkit till en sådan nivå att konsumenterna gärna kan tänka sig att köpa en lyxbil och en dammsugare från samma märke?

En annan teori är att det hjälper att man, som elbilstillverkare, har världens mäktigaste diktatur i ryggen. Tesla har förstås gjort bra ifrån sig på den mer eller mindre fria marknaden, men man ska inte glömma hur oerhört lång Elons väg mot lönsamhet har varit.

Läs även: Nya kinesiska elbilen Nio ET7 är en flopp

Läs även: Test: MG Marvel R – skenet bedrar