Med ID.4 tycks Volkswagen ha skapat svenskarnas nya Volvo V70. För alla som har gått och suktat efter familjetrotjänaren i smärt coupéformat finns nu också ID.5, givetvis i kryddstarkt GTX-utförande. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om den är något att ha!
Test: Volkswagen ID.5 GTX – onödig bilmodell
Mest läst i kategorin
Volkswagen ID.5 GTX (2022)
Motor: Två elmotorer, 95 hästkrafter fram, 204 hästkrafter bak. Systemeffekt: 299 hästkrafter, 460 newtonmeter
Kraftöverföring: 1-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 6,2 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Batteri: 77 kWh
Räckvidd: 509 km
Vikt: 2224 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4582/2108/1637 mm
Pris: från 648 900 SEK (testbil ca 796 900 SEK)
Design över nytta, eller en roman från 1869
Volkswagen ID.5 riktar in sig på kunder som prioriterar design över praktikalitet. Eller såna som bara föraktar pragmatism men saknar modet att bara köpa en sportbil.
Segment den tillhör skapades av BMW med modellen X6 – eller kanske Tesla med Model X, om man betraktar drivkällan som avgörande – som av någon anledning blev mer än en tillfällig trend. I princip alla tillverkare erbjuder nu en suvcoupé.
Att så är fallet beror på att folk köper dem, men att så är fallet kan inte förklaras med vare sig ett rationellt eller ett irrationellt resonemang. Alltså, såvida man inte på något slags Dostojevskij-vis ser dem båda som två sidor av samma mynt, och anser att meningen med livet är att straffa sig själv.
Med detta vill jag inte egentligen nå in på någon diskussion om litteratur, utan understryka att den som anser en suvcoupé som denna vara vacker eventuellt har betydligt större problem än klimatförändringarna. Klarspråk: jag har sett mördarsniglar som är vackrare än Volkswagen ID.5.
ID.5 är fortfarande mer praktisk än vacker
Givet den otäcka estetiken krävs det inte mycket för att de praktiska bitarna ska överträffa designen, och det gör de lyckligtvis.
Det är förstås korkat att ID.5 inte har något ordentligt bagageutrymme, men den har i alla fall en stor lucka. Lastöppningen är dessutom bred. Därför kan man med enkelhet stoppa in allt som faktiskt ryms där, vilket saker gör bara de inte är höga, breda och djupa på samma gång.
Med baksätet fällt kan man till exempel slänga in en cykel utan några som helst problem. Förresten är ju Ikeas paket platta, så vad gnäller jag på?
Interiören är en minimalistisk, ljus och trevlig plats att vara på. För ljuset kan man tacka testbilens panoramatak, som sträcker sig ända ut till sidorna, men kostar 18 200 kronor extra.
Stolarna gör det enkelt att hitta en bekväm sittställning, och armbågarna har välplacerade stöd på båda sidor om föraren.
Det är när man börjar pilla med diverse funktioner i kupén som ID-karaktären gör sig påmind på ett mindre gynnsamt sätt.
Priset man betalar för en känsla av innovation
Varje gång jag ska hantera Volkswagens nya ratt, med dess innovativa touchreglage, tar jag ett djupt andetag och försöker slå mig fri från mina tidigare erfarenheter. Alla exemplar jag stött på hittills kanske har varit defekta? Eller är det jag som är för konservativ för att fatta hur bra det är med touch?
Trots dessa försök kan jag ändå inte nå någon annan slutsats än att Volkswagens rattreglage bara kan beskrivas som banbrytande på ett sätt: en vägbana som går av, så att alla som åker på den ramlar ned i avgrunden.
Det är skräp. Man måste trycka hårdare än vad som är bekvämt med sidan av tummen (eftersom det inte finns något naturligt motstånd), det är svårt att dosera sina inmatningar om man använder svepningar, och man råkar komma åt om man håller ratten på fel sätt.
I testexemplaret av ID.5 var det faktiskt värre än någonsin tidigare. Knapparna, eller vad man ska kalla dem, knarrade när man tryckte på dem. Ifall min reaktion verkar överdriven, ber jag nu läsaren att skrolla upp en bit för att se vad en sådan här manick kostar.
Den taktila upplevelsen vid användning av den här miniräknaren för 30 spänn är bättre. Jag har en sådan hemma.
Att klimatanläggningen är helt touchbaserad är förstås också fullständigt idiotiskt. Särskilt med tanke på att raden av touchknappar nedanför skärmen, som bland annat tjänstgör som genväg in i klimatanläggningsmenyn, inte är upplyst och således inte fungerar i mörker.
En initiativtagande körassistent
Precis som på många Audi-modeller gör farthållaren lite som den vill. För en exakt beskrivning av vad som händer hänvisar jag till denna recension av ID.5-syskonet Audi Q4 e-tron. Kort och gott får den bilen att spontant accelerera över hastighetsbegränsningen.
Med undantag för den detaljen är farthållaren bra på att anpassa hastigheten till omständigheterna. Bilen saktar automatiskt in en aning inför rondeller och matchar 30-zoner med en perfekt avvägd motorbromsning.
Man önskar bara att det fanns en möjlighet att välja mellan olika nivåer av motorbroms för när man kör utan farthållare. Riktig enpedalskörning är inte möjlig i B-läget.
Testbilen hade head-up-display, vilket ingår i ett teknikpaket för 16 900 kronor, som har en riktigt fiffig funktion. Ovanför det vanliga informationsfältet, finns nämligen ett augmented reality-område, som visar vad farthållaren ser.
Kör man ikapp en bil på motorvägen vet man således när man måste byta fil om man vill köra om i stället för att anpassa hastigheten efter den framförvarande bilen.
Inga bragging rights, men GTX har en förvånande god kurvtagningsförmåga
GTX-utförandet är ID-familjens svar på bensinbilarnas GTI, och därför har ID.5 GTX knappa 300 hästkrafter. Det är för lite för att det ska kittlas i magen, men alla gånger tillräckligt för att man ska känna sig bekväm i alla trafiksituationer.
Något mer förvånande är att kurvtagningsförmågan är genuint bra. GTX är som standard utrustad med Volkswagens XDS-differential, som initialt utvecklades för Golf GTI. Det gör att det yttre hjulparet bibehåller kraft när man svänger hårt, och hjälper bilen att rotera.
Testbilen hade dessutom adaptivt chassi för 14 900, som gör det möjligt för bilen att anpassa sig för hårdare tag utan att behöva vara obekväm till vardags.
Huruvida det faktiskt är värt att köpa en elektrisk Volkswagen-suv med köregenskaper som man aldrig har användning för på allmän väg är upp till var och en. Vill man bara impa på polarna är det mer värt att satsa på något som accelererar snabbt.
Summan av kardemumman
På det stora hela är Volkswagen ID.5 GTX en hyfsat bra bil. Att betala extra för den opraktiska och extra fula karossformen är dock vansinne. Detsamma gäller egentligen GTX-identiteten, som känns malplacé genom att uppenbara sig allra tydligast vid kurvtagning av det slag man bara får ägna sig åt på bana.
Vidare gör det faktum att många av testbilens trevligaste egenskaper är resultatet av tillval – vilka upplevs som väl depensiva – att man inte på något sätt kan beskriva bilen som prisvärd.
Jag kan inte komma på en enda anledning till att man skulle välja en Volkswagen ID.5 GTX över dess ID.4-motsvarighet, och har svårt att se varför man skulle göra det när man numera kan få fyrhjulsdrift utan att köpa en GTX. Man kan till och med få det utan att köpa en ID.4; Skoda Enyaq är ju bättre.
Bygg din egen Volkswagen ID.5 GTX här!
Högsta Växelns helhetsintryck av Volkswagen ID.5 GTX
Slutbetyg: 2,5/5
Volkswagen ID.5 GTX är ful, dyr, och lider av samma användarvänlighetsproblem som alla andra ID-bilar. Den är inte totalt opraktisk, men alla gånger mindre praktisk än en ID.4 (helt i onödan). Onödiga är också alla sofistikerade system som möjliggör GTX:ens förträffliga väghållning. Futuristisk, körglad, och alldeles, alldeles onödig, hade Askungen sagt.
Redaktör på Högsta Växeln.
Redaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.