Så ska Ferrari dominera Le Mans

Ord: när bilder inte räcker till

Eftersom bilderna inte kommer i närheten av att beskriva den här bilen, tänker jag försöka göra det med tusen ord i stället.

Hjulen är bara halvt dolda av skärmarna, som är öppna ovantill. Så är fallet dels för att miljön inuti hjulhusen ska vara bra för att köra fort, dels för att föraren ska kunna hålla koll på däckens slitage.

Det har jobbats mycket med aerodynamiken. (Foto: Ferrari)

Bromsarna sitter tight inpackade bakom hjulen, med ett avstånd till fälgarnas ekrar som av allt att döma är i millimeterklassen. Leverantören är förstås italienska Brembo.

Ännu mer slående är, om möjligt, underredet. För någon som jag, som inte är alltför bekant med racerbilar, är det fullständigt fascinerande att titta in under bilen och se hur luftkanalerna löper genom bilen – med diverse underredskomponenter upphängda på hårt spända vajrar.

Givet att det är passiv aerodynamik som gäller i Le Mans Hypercar-klassen, är det i mångt och mycket på undersidan man skapar förutsättningarna för kombinationen av downforce och fartresurser.

Vingen i fronten har formen av en sur mun. Det gör att man kan få downforce mot sidorna på framaxeln, samtidigt som man leder in luft under bilens mitt, vilken sedermera skickas uppåt för att generera downforce på bakaxeln.

På så sätt minimerar man det pris man betalar för downforce i form av luftmotstånd.

Ground control to Major Tom

Förarplatsen beskrivs bäst som en veritabel cockpit. Det är ett trångt utrymme som mer ser ut att höra hemma i en rymdfarkost än i en bil.

Får man möjlighet att sitta här gäller det att man är en jäkel på att köra bil. (Foto: Ferrari)

Böjer man sig ned och kollar in genom rutan rakt framifrån, är det nästan omöjligt att inte föreställa sig bilen framrusandes genom natten på Mulsanne-rakan, med vindrutetorkaren febrilt vevandes över plexiglaset och radiolänken till depån som den ensamma förarens enda kontakt med verkligheten.

Le Mans Hypercar, lite närmre vardag

Hypercar-klassen kom till i samband med att man försökte få någon sans i budgeteskaleringen som rådde i prototypvärlden. De dominerande stallen var på väg mot Formel 1-siffror

Nu säger reglerna bland annat att effekten inte får överstiga 500 kilowatt, att de inte får vara mer än fem och två meter långa respektive breda, och att de ska väga minst 1 030 kilo. Som sagt får inga aktiva inslag av aerodynamik förekomma.

Ferrari inleder ödmjukt

Ferrari uttrycker sig anspråkslöst om sina utsikter, och tänker trots ett stort intresse från olika racingteam låta bli att sälja några bilar inledningsvis.

Första säsongen ska man köra två bilar med det egna teamet för att bibehålla kontroll över utvecklingen och fullända skapelsen som är 499P.

Ferrari kommer inte sälja 499P till att börja med. (Foto: Ferrari)

Vilka som ska ratta dessa markmissiler är inte ännu avgjort. Vad Ferrari däremot avslöjar är att bilarna kommer att få numren 50 och 51, eftersom det nästa år är 50 år sedan den stegrande hingsten senast deltog i Le Mans. 

Ferrari 499P kommer att göra sin debut på 1 000 Miles of Sebring i mars.

Läs mer: Kalifornien förbered för 100-årsjubileum av Le Mans
Läs mer: Tom Kristensen – “det hade varit bättre om jag var svensk”