En gång i tiden, långt innan Netflix-sucén Drive to Survive, var racing synonymt med långlopp. I Europa kom det så småningom till uttryck i form av 24-timmarsloppet i Le Mans, mer än något annat.
Så ska Ferrari dominera Le Mans
Mest läst i kategorin
Den legendariska biltävlingen åtnjuter inte längre samma status som motorsportens huvudgren, utan befinner sig alltjämt i skuggan av Formel 1.
Nu ska det kanske bli ändring på den saken, i och med att en rad av sportbilssfärens giganter har meddelat sin ambition att återvända till såväl Circuit de la Sarthe som skådeplatserna för andra berömda långlopp.
En av dessa giganter heter Ferrari. Vi närvarade på Imola när de i fredags, för första gången någonsin, täckte av sin nya Le Mans Hypercar – bilklassen som tar över efter Le Mans-prototyperna, som i sina vassaste format hette LMP1.
Bilklassens namn till trots heter bilen så mycket som Ferrari 499P, inte H.
Ferrari 499P: en nick till forna bragder
Bokstaven P står alltså för “prototipo”, en betydelse som även förr har ingått i namnen på Ferraris Le Mans-satsningar. Den allra mest kända är bilarna som hette 330 P, vars storhetstid avslutades av Ford och deras GT40 i samband med 1966 års Le Mans.
I linje med gamla V12-Ferrari-bilar står siffran för antalet kubikcentimeter per cylinder. Motorn är nämligen i grunden samma 2 992 kubikcentimeter stora 120-graders-V6:a som sitter i 296 GT3. Den största skillnaden är att den i detta utförande är bärande.
Till sin hjälp har V6:an en elmotor på som driver på framhjulen i hastigheter då fyrhjulsdriften inte innebär ett greppmässigt övertag.
Nästintill varenda Ferrari-anställd som talade vid avtäckningen var tvungen att ursäkta sig, eftersom det historiska ögonblicket blev ett känslomässigt sådant för alla som har varit inblandade i utvecklingen.
Bilens form är slående, och i huvudsak funktionsbetonad. Det råder för den sakens skull dock ingen tvekan om att det är en Ferrari.
Fronten påminner mycket om de senaste mittmotor-bilarna, inte minst tack vare de smala reflexremsorna som sitter längst ute vid sidorna.
Ord: när bilder inte räcker till
Eftersom bilderna inte kommer i närheten av att beskriva den här bilen, tänker jag försöka göra det med tusen ord i stället.
Hjulen är bara halvt dolda av skärmarna, som är öppna ovantill. Så är fallet dels för att miljön inuti hjulhusen ska vara bra för att köra fort, dels för att föraren ska kunna hålla koll på däckens slitage.
Bromsarna sitter tight inpackade bakom hjulen, med ett avstånd till fälgarnas ekrar som av allt att döma är i millimeterklassen. Leverantören är förstås italienska Brembo.
Ännu mer slående är, om möjligt, underredet. För någon som jag, som inte är alltför bekant med racerbilar, är det fullständigt fascinerande att titta in under bilen och se hur luftkanalerna löper genom bilen – med diverse underredskomponenter upphängda på hårt spända vajrar.
Givet att det är passiv aerodynamik som gäller i Le Mans Hypercar-klassen, är det i mångt och mycket på undersidan man skapar förutsättningarna för kombinationen av downforce och fartresurser.
Vingen i fronten har formen av en sur mun. Det gör att man kan få downforce mot sidorna på framaxeln, samtidigt som man leder in luft under bilens mitt, vilken sedermera skickas uppåt för att generera downforce på bakaxeln.
På så sätt minimerar man det pris man betalar för downforce i form av luftmotstånd.
Ground control to Major Tom
Förarplatsen beskrivs bäst som en veritabel cockpit. Det är ett trångt utrymme som mer ser ut att höra hemma i en rymdfarkost än i en bil.
Böjer man sig ned och kollar in genom rutan rakt framifrån, är det nästan omöjligt att inte föreställa sig bilen framrusandes genom natten på Mulsanne-rakan, med vindrutetorkaren febrilt vevandes över plexiglaset och radiolänken till depån som den ensamma förarens enda kontakt med verkligheten.
Le Mans Hypercar, lite närmre vardag
Hypercar-klassen kom till i samband med att man försökte få någon sans i budgeteskaleringen som rådde i prototypvärlden. De dominerande stallen var på väg mot Formel 1-siffror
Nu säger reglerna bland annat att effekten inte får överstiga 500 kilowatt, att de inte får vara mer än fem och två meter långa respektive breda, och att de ska väga minst 1 030 kilo. Som sagt får inga aktiva inslag av aerodynamik förekomma.
Ferrari inleder ödmjukt
Ferrari uttrycker sig anspråkslöst om sina utsikter, och tänker trots ett stort intresse från olika racingteam låta bli att sälja några bilar inledningsvis.
Första säsongen ska man köra två bilar med det egna teamet för att bibehålla kontroll över utvecklingen och fullända skapelsen som är 499P.
Vilka som ska ratta dessa markmissiler är inte ännu avgjort. Vad Ferrari däremot avslöjar är att bilarna kommer att få numren 50 och 51, eftersom det nästa år är 50 år sedan den stegrande hingsten senast deltog i Le Mans.
Ferrari 499P kommer att göra sin debut på 1 000 Miles of Sebring i mars.
Läs mer: Kalifornien förbered för 100-årsjubileum av Le Mans
Läs mer: Tom Kristensen – “det hade varit bättre om jag var svensk”
Redaktör på Högsta Växeln.
Redaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.