Test: Renault Megane E-Tech
Renault Megane är vad VW ID.3 borde ha varit
Mest läst i kategorin
Nya Renault Megane kommer enbart som elbil. Det är ett ordentligt ställningstagande från en biltillverkare av det gamla gardet. Vi har testat den för att se om fransoserna har lyckats eller tagit sig vatten över huvudet.
Genom att ha gått från fossil- och hybriddrift till renodlad eldrift har Renault tagit Megane från den så kallade Golf-klassen till vad som, med tanke på Volkswagens dominans, borde heta ID.3-klassen.
Den populära tyska folk-elbilen togs väl emot av pressen, slog försäljningsrekord så att det sjöng om det, men dras alltjämt med brister som bara väntar på att bli åtgärdade av en konkurrent. Vi ska lägga i Högsta Växeln för att reda ut om Renault har gjort detta.
Formgivning med ett tydligt budskap
Redan vid första anblick visar det sig att Renault Megane grundar hela sin personlighet på sin eldrift. Hjulen ser helt enorma ut och får bilen att påminna om en Hot Wheels-leksak.
Det är positivt, med gamla Meganes fullständiga alldaglighet färskt i minnet.
Att testbilen hade guldfärgade detaljer här och var känns en smula överdrivet. Tack och lov är det inte obligatoriskt, utan en biverkning av utrustningsnivån som heter Iconic.
Nåväl, designgreppets funktion lär primärt vara att förmedla även till den mest aningslösa åskådaren att det här är en helt ny bil.
Det är nämligen vad det gör, och på ett mer smakfullt sätt än de rivjärnsliknande klistermärken som pryder Folkvagnens C-stolpar.
Megane? Som i Renault Megane?
Väl inne i bilen är det lika modernt som exteriören får en att anta, men det som förvånar är att det är en Renault. Byggkvaliteten är något helt annat än vad man förväntar sig om man jämför med den utgående Megane.
Även om materialvalen inte är lyxbetonade i traditionell bemärkelse, skulle man kanske kunna sträcka sig till att säga att de ger ett lyxigt intryck veganskt läder gör – alltså det som till för några år sedan hette konstläder.
Testbilens säten var emellertid inte klädda i konstläder, med undantag för någon enstaka detalj, utan i tyg. Ett smakfullt, grått tyg som enligt Renault består av återvunnen textil.
Sittandes i förarstolen möts man av ett utrymme som definieras av ett lättsmält geometriskt samspel, diverse intressanta strukturer, samt högupplösta och stora, men väldigt förarorienterade, skärmar.
En delförklaring ligger i att Renault har anlitat riktiga proffs för att lösa den digitala användarupplevelsen.
Hej Google, hur mycket får jag i inbyte för min ID.3?
Hela infotainmentsystemet kommer från Google, en lösning som Renault har satsar på genom hela modellprogrammet framöver och som därmed återfinns också i Renault Austral.
Det medför en användarupplevelse som är fullständigt intuitiv och får motsvarigheten från Volkswagen att framstå som en relik, särskilt om man beaktar det faktum att fransosen har knappar till allt som inte lämpar sig för touch.
Barnsjukdomar finns förstås. Vid ett tillfälle slutade ljudsystemet att fungera på förarsidan. Lösningen var att bläddra igenom alla ljudkällor. Förhoppningsvis försvinner problem av det slaget med mjukvaruuppdateringar framöver.
Högt och lågt på förarassistansfronten
Känslan av halvgräddad teknik infinner sig också när man använder den adaptiva farthållaren. Den använder sig av både kamera och GPS för att avgöra vad hastighetsbegränsningen är, men begår gång på gång det irriterande misstaget att lyda skyltar som avser parallellt löpande vägar och avfarter.
När hastighetsanpassningen fungerar som den ska beter sig bilen klanderfritt i sina hastighetsanpassningar.
Allt detta är slående likt beteendet i många bilar från Volkswagen-gruppen, och det är nästan så att man undrar om systemen har samma leverantör – någon som inte bedriver forskning och utveckling i Sverige.
En bra grej med filhållningsassistenten är att den vet att man har händerna på ratten även utan att man behöver brottas med den. Det är vanligt i finare bilar, men är allt annat än givet när det rör sig om lite mer folkliga bilmärken.
Instrumentklustret är också snyggt och lättavläst, men hade kunnat höjas ett snäpp sett till användbarheten med hjälp av en head-up-display. Av Renaults broschyrer att döma saknas det från tillvalslistan.
Hur är Renault Megane att köra?
I egenskap av elbil är nya Megane rapp och lagom underhållande, men inget för den som vill ha accelerationsförmåga att skryta om. Så småningom kommer man förstås kunna skryta om att drivlinan delas med en Alpine.
Vid vardagskörning är Renault Megane precis vad man behöver sett till fartresurser, och med undantag för lite däckbuller är den tyst även i motorvägsfart.
Fjädringen är fast men inte stötig, vilket inte var det intryck min kollega fick från vår initiala provkörning av modellen.
Det skulle kunna bero på att testbilen då var mer välutrustad och tung, och därför hade fått hårdare fjädring än vad den egentligen ska ha. Det vore i sådana fall inte första gången för Renault.
Sätena är ergonomiska men saknar möjligheten att anpassas sett till längd och vinkel på sittdynan, samt sidostöd. Märkligt är då att de ändå har massage.
En av de större missarna är sikten bakåt. Som om det inte vore nog att bakrutan är som ett brevinkast så täcks en stor del av den av kameran till den digitala backspegeln, som ju är en tämligen kass uppfinning. I vägen för sikten snett framåt står A-stolpar tjocka som ekstammar.
Inget för långlopp
Megane finns med två batterialternativ. Det ena är på 40 kilowattimmar och det andra på 60. Föremålet för denna recension hade det senare, vilket gör att man kan komma upp till 45 mil på en laddning.
Snabbladdning är en punkt där Renault har snålat en aning. Medan standarden på marknaden (för bilar utan 800-voltsarkitektur) är snabbladdning upp till 150 kilowatt, pallar Megane inte mer än 130. Väljer man det lilla batteriet blir det bara 85.
Långfärder är alltså där Meganes största svaghet uppenbarar sig, och gör att bilen egentligen bara lämpar sig för hushåll som endast undantagsvis planerar att genomföra långresor med bilen.
För sådana kunder är bilens konfiguration högst rimlig. Lågt luftmotstånd gör att energiförbrukningen är i klass med de bästa elbilarna, och givet att miljön är en av anledningarna till att man köper elbil är effektiviteten kanske det allra viktigaste.
Summan av kardemumman
Renault Megane E-Tech är inte den perfekta elbilen, eftersom den laddar lite långsammare än vad man förväntar sig och dras med några barnsjukdomar. Det är dock nära, och det är mer än man kan säga om huvudkonkurrenten Volkswagen ID.3.
Fransoserna är uppfriskande ärliga med att infotainmentsystem inte utgör kärnan av deras expertis och har därför anlitat världsmästarna Google för att lösa den saken, som blir alltmer viktig i hur en bil upplevs.
Vidare visar Renault att man på allvar vill inta platsen som marknadens premium light, som Volkswagen mer och mer tycks förlora greppet om. Det är dags att glömma allt man tror om Renault och provköra en av deras nyutvecklade modeller!
Renault Megane E-Tech 60 kWh (2022)
Motor: Elmotor, 218 hästkrafter, 300 newtonmeter
Kraftöverföring: Enstegad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,4 sekunder
Toppfart: 160 km/h
Elektrisk räckvidd: 450 km
Vikt: 1 636 kg
Mått: (längd/bredd/höjd): 4210/1770/1500 mm
Pris: Från 479 900 SEK
Högsta Växelns helhetsintryck av Renault Megane E-Tech
Slutbetyg: 4/5
Med nya Renault Mégane viftar inte fransmännen med några vita flaggor, utan tyskarna möts av trikoloren, självsäkert vajande för vinden. Om inte Volkswagen ser upp kommer de snart att se sig omkörda, när Renault fulländar sitt nya recept och botar alla barnsjukdomar.
Här kan du boka en provkörning och beställa Renault Megane E-Tech!
Redaktör på Högsta Växeln.
Redaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.