På bana med alla nyheter från BMW M

Big is beautiful, eller?

De stora bilarna imponerade som vanligt med såväl fartresurser som väghållning, men jämte mer lättfotade 2-, 3-, och 4-seriebilar får de se sig slagna på tekniska banavsnitt och övningar som konslalom.

De M-bilar som är baserade på BMW 2-, 3-, och 4-serie är avsevärt mycket bättre än sina större syskon på tekniska banavsnitt. (Foto: BMW)

Generellt känns de förstås mjukare än de smärre bilarna, men i termer av att verkligen inte klara av samma saker blottar sig skillnaderna i huvudsak när man når greppförlust.

I suvarna resulterar detta i en förutsägbar, lätthanterlig, och närmast familjevänlig understyrning, medan småbilarna lekfullt skickar ut bakhjulen. Flinkast av dem alla är lilla M2.

BMW M2 bjuder på gängets mest lekfulla körupplevelse. (Foto: BMW)

M2 är förkroppsligandet av BMW:s slogan

M2:an lanserades i sin första generation för att fylla det tomrum som den successivt växande M3:an lämnade efter sig. Den tog sig an uppgiften med bravur, och i Competition-utförande utsågs den till och med till årets bil av redaktionen.

I sin nya tappning finns M2 inte ännu med epitetet Competition, utan endast i sitt grundutförande – om man nu kan säga så om en M-bil. Som sådan finns den också med manuell låda, vilket passar den som vill ha lite extra arbete vid aktiv körning.

Den blå M2:an var automatväxlad medan den röda var utrustad med manuell låda. (Foto: BMW)

Det är en grym körmaskin, som är tillräckligt mjuk för att man ska kunna köra den på allmän väg utan att känna sig ett dugg malplacerad. Hittar man rätt rytm i gunget från apex till apex blir bankörning likväl en sann dans på asfalt.

Jämte en M3 eller M4 är hjulbasen hela elva centimeter kortare, vilket får M2 att kännas som rena rama gokarten.

Det man ska vara noga med när man beställer en är bara att inte uppgradera bort den standardmonterade alcantaraklädseln till förmån för läder, eftersom man då tvingas hålla sig fast i ratten för glatta livet när bilen väl får visa vad den går för.

BMW M3 Touring är en äkta sportbil med längre tak. Kom ihåg att släppa ut hunden innan du lägger den i sportläge och stämplar gaspedalen! (Foto: BMW)

BMW M3 Touring: när banan ligger mellan dagis och kontoret

Kombin M3 Competition Touring är förstås en helt annan grej än M2, och till och med en lite annan grej än en vanlig M3 Competition.

Utan att köra kombin och sedanen i direkt anslutning till varandra krävs det emellertid en större kännare än undertecknad för att skillnaden ska vara märkbar.

På papperet rör det sig om en viktökning för kombin om 85 kilo, och en tyngdpunkt som har flyttat norrut tack vare det förlängda taket.

Alla bilar på bilden har kolfibertak, men det på M3 Competition Touring är längre, vilket höjer tyngdpunkten en aning. (Foto: BMW)

Bakom ratten regerar en bestämd känsla av att man, om man skulle köpa en M3 kombi av praktiska skäl och inte bara för att den är annorlunda och därmed cool, skulle önska sig en racerbana mellan den plats där man lämpar av barnen och den dit man måste åka för att ha råd med bilen.

Hur någon kan få för sig att köpa en suv när det finns kombialternativ som detta förblir ett mysterium.

M3 CS är ett seriöst verktyg för banan, som ändock kanske skulle gå att leva med till vardags. (Foto: BMW)

M3 CS har riktiga banambitioner

Om en M3 Competition Touring inger känslan av att man till vardags skulle längta till banan, inger en M3 CS känslan av att man från banan skulle kunna tänka sig att köra hem i samma bil.

Tillägget CS innebär en effektökning på 40 hästkrafter över en M3 Competition, ett prispåslag om i runda slängar 50 procent, och en toppfart som inte bara närmar sig utan också passerar den magiska gräns som är 300 kilometer i timmen.

Det sistnämnda utan att behöva lägga till något M Driver’s Package, som vanligtvis är vad som krävs för att man ska få köra fortare än de 250 blås som utgör den allmänt vedertagna toppfarten inom tysk bilindustri.

Toppfarten ligger strax över 300 kilometer i timmen. (Foto: BMW)

På bana känns BMW M3 CS som ett par nyslipade Völkl-skidor på manchester, men trots sin tighta fjädring och standardmonterade kolfiberskalstolar är den inte så kolossalt hård att vardagskörning är alldeles otänkbart.

Det utlåtandet kan jag förstås kanske komma att få äta upp, eftersom det kan vara färgat av det faktum att M3 CS testades ihop med den fullständigt komfortbefriade banbusen M4 CSL.

M4 CSL är den mest extrema bil BMW någonsin har byggt, och får såväl M2 som M3 CS att framstå som tama i jämförelse. (Foto: BMW)

BMW M4 CSL sluter cirkeln

Den här bilen är inte bara en sminkad M4 till minne av det nu halvdecennium gamla originalet 3.0 CSL. M4 CSL är faktiskt den råaste gatbil som BMW någonsin har byggt.

Den närmare två meter långa kollega som har haft tillfälle att köra bilen ordentligt konstaterade att han nog skulle ha det mer bekvämt hopvikt i bagageutrymmet på en gammal Mini, och jag betvivlar inte det för en endaste sekund.

M4 CSL är utrustad med extra obekväma kolfiberskalstolar, och är så rå att man skulle kunna laga tysk sushi på den.

Växellådan är av konventionellt slag, men kalibrerad för att kasta i växlarna på ett sätt som påminner om en dubbelkopplingslåda – eller i ärlighetens namn misshandel. Känslan i bromsarna är som att man sätter foten direkt mot de keramiska skivorna.

Styrningen är sådan att man vill kalla den för naturlig – vilket man naturligtvis inte kan kalla något som har med bilar att göra – och uppmuntrar till en grad av självförtroende som man inte ska ta för given.

Påminnelsen om att den här M-bilen, på traditionellt manér, är bakhjulsdriven kommer plötsligt.

Vågar man köpa en? Den som velar kan känna sig lugn, för de 1 000 exemplar som byggs har redan sålt slut.

BMW M:s modellprogram bjuder på större bredd än man anar när man testar dem var för sig. (Foto: BMW)

BMW M:s modellprogram är bredare än en sladd på Biltemas parkering

Jämte varandra visar sig BMW M-bilarna bjuda på en större bredd än man anar om man bara har kört dem var för sig, och i sammanhang där det inte lämpar sig att trycka gasen i botten.

Mot bakgrund av att ha testat stora delar av utbudet på samma gång, kan man konstatera att den bayerska biltillverkarens motorsportsavdelning har kommit långt under det senaste halvseklet.

De har inte bara byggt upp en enorm kompetens i att bygga snabbare och snabbare bilar; de har också funnit en oväntat stor mängd nyanser i vad en sportbil kan vara.

En sportbil från BMW:s motorsportsavdelning kan vara allt från en liten coupe, till en mellanstor kombi, eller en bautasuv. (Foto: BMW)

Läs mer: BMW blickar tillbaka: Släpper ny manuell clownsko

Läs mer: Nya BMW M240i är så som alla bilar borde vara

Läs mer: Test: BMW M4 Cab – irrationell men älskvärd

Bygg din favoritbil från BMW M här!