LEVC TX - Funkar Londontaxin i Sverige?

Optimalt taxiformat

Många som har stiftat bekantskap med LEVC frågar sig nog varför det inte finns fler specialdesignade taxibilar, eller varför TX inte har slagit stort även utanför Storbritannien. 

Formatet är nämligen snudd på perfekt för en taxi i stadstrafik. 

Att bilen är designad som taxi från första början märks inte minst på hur interiören är disponerad. 

Få bilar bjuder på en lika bra taxiupplevelse som LEVC TX. (Foto: Marcus Berggren)

Passagerarna huseras bakom en mellanvägg i ett utrymme som med sina hårda, slittåliga ytor påminner om en buss i miniatyr.

Sex passagerare får plats utan problem, varav tre sitter bekvämt i en soffa längst bak medan de övriga sitter något mindre komfortabelt på bakåtvända, utfällbara stolar på mellanväggen.

Upplägget är trevligt för passagerarna som får avskildhet, och ökar säkerheten för föraren.

Vill förare och passagerare kommunicera med varandra utan att höja rösten finns det ett intercomsystem att tillgå.

Passagerarutrymmet rymmer sex åkande med lätthet. (Foto: Marcus Berggren)

En annan fiffig detalj är den integrerade handikapprampen som kan fällas ut ur tröskeln på höger sida. 

Bagaget huseras antingen på golvet i passagerarutrymmet eller framför mellanväggen bredvid föraren, på den plats där man i en konventionell bil hade hittat ett passagerarsäte.

Man har också lyckats bra med att bevara bilens charm och framtoning.

Den närmast kubformade profilen med sina rundade hörn känns lätt igen, och retrodetaljer som de svartmålade plåtfälgarna med kromade snobbringar knyter an med tidigare generationer av Londontaxi.

En fröjd i stadstrafik

Även köregenskaperna är perfekta för en taxi som rullar mycket i innerstan.

Detta beror på att LEVC TX trots sin storlek är otroligt smidig och lättplacerad.

Karossens breda, lådlika form ger inte bara bra innerutrymmen, utan sörjer också tillsammans med den höga körpositionen för att man hela tiden vet precis var man har bilens fyra hörn.

Eldriften förgyller både kör- och åkupplevelsen genom att göra bilen kvick och smidig, men samtidigt tyst och följsam, att köra. 

Trånga stadsgator hanteras med lätthet tack vare den tighta vändradien. (Foto: Marcus Berggren)

Bäst av allt är dock vändradien. Hjulen är placerade längst ut i hörnen, och framhjulen går att ställa i stort sett tvärs med färdriktningen.

Svängradien är således på ringa 10,1 meter, och möjligheten att göra en rundpall i en genomsnittlig gatukorsning utan att behöva backa är någonting som man inte tröttnar på i första taget.

Jag har aldrig kört gamla TX4, men de som har gjort det säger att föraren nu sitter mycket bekvämare med betydligt mer benutrymme.

Jag kunde med mina dryga 190 centimeter emellertid ändå inte skjuta bak stolen riktigt så långt som jag ville.

Oväntat utdaterad drivlina

LEVC TX övertygar alltså som taxi på många punkter, men tyvärr märks det att bilen lanserades för ett antal år sedan när man tittar på drivlinan.

För att vinna förtroendet hos Londons konservativa taxichaffisar valde man att satsa på ett ganska litet batteri som gav en räckvidd på runt 10 mil, och sedan supplementera detta med en räckviddsförlängare i form av en bensinmotor från Volvo.

I en perfekt värld hade bilen klarat en hel dags körande på bara batteriet för att endast i undantagsfall behöva stötta upp med bensinmotorn, och det kanske också är möjligt i Londons innerstad där medelhastigheten är strax över gångfart och det knappt finns några motorvägar.

Bakdörrarna öppnar långt för ett enkelt insteg. (Foto: Marcus Berggren)

I Stockholm kommer bilen däremot inte ens från de södra förorterna till Arlanda och tillbaka på en laddning, och i tid räknat tar den resan upp långt mindre än en arbetsdag.

Resten av dagen får man förlita sig på bensinmotorn, och i hybridläget är bilen ärligt talat ganska törstig.

En lösning kan vara att ladda bilen löpande under dagen, men eftersom bilens maximala laddeffekt bara ligger på 50 kW tar det evigheter att ladda batteriet trots dess ringa storlek.

Dessutom pekar mycket mot att vi inom några år kommer att ha en miljözon i centrala Stockholm där endast rena elbilar och de mest miljövänliga gasbilarna är välkomna, och då tappar allt utrustat med en förbränningsmotor snabbt sin relevans som taxi.

Summan av kardemumman

När vi tog LEVC TX på en provtur i Stockholm för ett drygt år sedan var vi övertygade om dess förträfflighet som taxi, och det intrycket består till stor del.

Den är oerhört smidig att köra, och eldriftens följsamhet gör det lätt att som förare leverera en tyst och avslappnad åkupplevelse.

Utrymmet och det antal passagerare som man bekvämt kan transportera är också svårslaget sett till bilens yttermått.

På grund av den korta räckvidden på el, avsaknaden av ordentlig snabbladdning och och den stundande, laddhybrids-fientliga miljözonen är jag skeptisk till om de Stockholms-baserade taxiförarna bör anamma bilen.

Räckvidden på ren eldrift är i kortaste laget för svenska förhållanden. (Foto: Marcus Berggren)

I städer som Malmö eller Göteborg har man inte det sistnämnda problemet, och då känns bilen genast som ett rimligare alternativ.

Det gäller dock även i dessa fall att man håller sig i innerstan, för i högre farter maler sig bilen igenom sin korta elektriska räckvidd med en rasande fart.

Sin briljans till trots är LEVC TX alltså svår att rekommendera som taxi i Sverige.

Hade den varit en ren elbil med en räckvidd på över 40 mil – vilket nästa generation av bilen med största sannolikhet kommer att vara – hade den däremot haft alla förutsättningar att bli en verklig vinnare. 

Högsta Växelns helhetsintryck av LEVC TX

Slutbetyg: 3,5/5

LEVC TX bjuder på en närmast oslagbar taxiupplevelse för både förare och passagerare. Med en kort räckvidd på el, en avsaknad av snabbladdning och hotet om stundande, laddhybrid-fria miljözoner passar den emellertid dåligt för svenska förhållanden.

Läs även: Vi testar den galnaste elektriska skåpbilen
Läs även: Peugeot ska bli ett helt elektriskt bilmärke
Podcast: ”Vi körde 100 mil på en dag med elbilar”