Test: Land Rover Defender 130
När Land Rover lanserade nya Defender var det många som antog att den gamla trotjänaren Discoverys dagar var räknade. Så blev det inte. Båda modellerna säljs nu parallellt, men vad är det egentligen som skiljer dem åt?
Land Rover Defender 130: Jorden runt med 8 platser
Mest läst i kategorin
Ur ett produktportföljsperspektiv vore det förstås rimligt att bibehålla en viss grad av differentiering, men den borde då bestå i lite mer än bara design.
Bättre blev det knappast när föremålet för detta test kom till. Den extra långa Land Rover Defender 130, här utrustad med en tredje sätesrad och åtta sittplatser, torde trampa kors och tvärs över Discoverys revir.
Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om så är fallet eller om Defender verkligen har en egen nisch i modellprogrammet.
Rockad i Land Rover-portföljen
I jakten på svar består en första ledtråd i att Discovery kommer att inta en mer lyxbetonad position i modellutbudet. På så sätt kommer den att följa efter Range Rover, som i senaste tappning har gjort ett rejält hopp uppåt längs dimensionerna pris och byggkvalitet.
Med liknande grundpriser ligger Discovery och Defender i nuläget alltjämt parallellt i modellutbudet, som två av märkets sju suvmodeller.
Att Defenders roll var den mer arbetsbetonade av modellerna är förstås uppenbart med designen i åtanke. Bilen ser ut som en klassisk Land Rover och erbjuds med en hel rad arbets- och äventyrsbetonade tillval – inga av vilka hade letat sig till testbilen.
Modellens förhållandevis spartanska framtoning reflekteras också i det faktum att den från början endast erbjöds med fyrcylindriga motoralternativ, ur motorfamiljen som Land Rover kallar Ingenium – för att inte tala om utrustningspaketen som gör den till en veritabel äventyrsmaskin.
Nu finns såväl raka sexor som en V8, där det förstnämnda utgör det enda alternativet på dieselsidan.
Senaste nytt
Tre liter, sex cylindrar och högt luftmotstånd
Testbilens tre liter stora dieselsexa har precis rätt karaktär för Defender 130, och lirar oklanderligt ihop med den åttastegade automatlådan.
Snabb är bjässen inte för en sekund, men känslan av att man har tillräckligt med kraft är ständigt närvarande.
Mildhybridsystemets bidrag till ekvationen är inte uppenbart baserat på upplevelsen bakom ratten, men man kan med säkerhet avfärda teorier om att det skulle ha någon nämnvärd inverkan på förbrukningen.
I motorvägsfart vittnar bränsleåtgången om retrodesignens baksida; varje steg om tio kilometer i timmen över 90 belönas med en märkbart ökad törst.
Generellt får man köra 20 kilometer i timmen långsammare för att uppnå samma förbrukning som i motsvarande Discovery.
Land Rover Defender rör sig självsäkert
Givet antagandet att den typiska Defender-köparen inte ligger sömnlös över de skenande bränslepriserna, kan man förstås tona ned vikten av just denna aspekt.
Desto viktigare är då att köregenskaperna liknar Discoverys, vilket är något bra. Styrningen skvallrar inte för en sekund om vad som försiggår på vägbanan, men det gör inget.
Defender rör sig nämligen med en självsäkerhet som får självaste Donald Trump på skam. Det är bara att gasa och peka dit man vill med ratten så hamnar man där.
Om underlaget består av asfalt, grus eller snö tycks inte spela någon som helst roll.
Defender 130 är inte lika genomtänkt som 110
130-versionen av Land Rover Defender känns lätt igen på sitt ryggsäcksliknande bakparti. Bilen har samma hjulbas som 110-varianten, och har med sin längre kaross därmed ett rejält överhäng.
Det är en sådan sak som kan ställa till det vid terrängkörning, men det är förstås något som ytterst få Defender 130-exemplar någonsin kommer att erfara.
Mer troligt är att de kommer att tjänstgöra som glorifierade minibussar, vilket klaras av galant i och med den andra sätesradens flexibilitetsfrämjande skjutbarhet. Samtliga sittplatser är drägliga.
Med den bakersta raden nedfälld får man dock en nivåskillnad i bagageutrymmet som känns en smula taskig. Det är ju ingen laddhybrid med ett stort batteri under bagagerumsgolvet.
En annan detalj som hade kunnat förbättras är backspeglarna. Sidospeglarna är lite väl smala för en så lång bil, varför de döda vinklarna utan problem kan dölja en familjebil helt och hållet.
Backspegeln inne i bilen visar framför allt det utanpå monterade reservhjulet, och för att se någon trafik är det bäst att man använder sig av kamerafunktionen.
Backspegelns kamera sitter på taket, varför bilden inte fördärvas av smuts. Problemet att ögonen hela tiden måste byta fokusavstånd – den stora missen med kameraspeglar överlag – kvarstås emellertid.
Användargränssnittet kunde ha varit mer retro
Infotainmentsystemet och klimatanläggningen känns igen från andra Land Rover-produkter. Touchgränssnittet är logiskt utformat, även om det inte är marknadens bästa i termer av funktionalitet.
Växelväljaren sitter lite i vägen för skärmen. Vidare är det stora antalet knappar och vred som sitter till höger om den lite väl tätt packade för att de ska kunna användas utan att man måste ta ögonen från vägen.
Med lite övning är det mycket möjligt att man vänjer sig, lite som med de märkliga halv-touch-knapparna på ratten. För att de ska registrera ens knapptryck måste de levereras av händer som håller ordentligt i ratten – besynnerligt.
En välkommen detalj är möjligheten att konfigurera körassistanssystemen som man vill ha dem. Det går exempelvis att stänga av farthållarens avståndsreglering, vilket kan spara in på onödiga hastighetskorrigeringar som förtar såväl komfort som ekonomi på snabbare vägar.
När man väl har stängt av funktionen fortsätter den också att vara avstängd till dess att man aktivt slår på den igen – en användarvänlighetsmässig självklarhet, men likväl något ovanligt när både biltillverkare och lagstiftare tycks betrakta bilkörning som något omänskligt svårt.
Summan av kardemumman
Sammantaget är det uppenbart att Land Rover Defender har en egen nisch i biltillverkarens modellutbud, åtminstone om man tänker sig den i ett format där den är rustad för riktiga äventyr.
I testbilens fall rör det sig snarare om en minibuss med kompensationsfaktor. De klassiska, så kallade alpine-fönstren har fått lämna plats åt ett panoramaglastak, och de enkla, vita plåtfälgarna har ersatts av svarta, 22-tumsfälgar i aluminium.
Utan någon stege, utrustningsbox eller snorkel monterad är det svårt att försvara Defender jämte märkeskollegan Discovery, som framstår som ett mycket mer rimligt köp.
Land Rover Defender 130 D300 (2023)
Motor: 3,0-liters, 6-cylindrig diesel, 300 hästkrafter, 650 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, hög-/lågväxel, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,5 sekunder
Toppfart: 191 km/h
Vikt: 2 664 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5373/2105/1910 mm
Pris: från 1 038 000 SEK (testbil ca 1 235 300 SEK)
Högsta Växelns helhetsintryck av Land Rover Defender 130
Slutbetyg: 3,5/5
Defender är en fullgod premiumsuv och en bra Land Rover, om man betraktar den i ett vakuum. I putsat 130-utförande ter den sig likväl alltför kannibalistisk gentemot Discovery. Måhända att denna slutsats blir en annan när nuvarande Discovery ersätts av en mer lyxbetonad efterföljare.
Bygg din egen Land Rover Defender 130 här!
Läs även: Nya Range Rover Sport – bensin eller diesel?
Läs även: Nya Range Rover Sport är bäst i klassen
Läs även: Test: Range Rover – prisvärd tvåmiljonersbil
Läs även: Terrängbilen Defender blir snart helt elektrisk
Redaktör på Högsta Växeln.
Redaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.
Senaste nytt
Internet of Things – för en mer uppkopplad verksamhet!
Ta reda på mer om utvecklingen, framtidens möjligheter och lösningar med hjälp av Internet of Things.
Ge årets julgåva till forskningen – så får du vårt hjärta
Ge årets julgåva till Hjärt-Lungfonden, så får du vårt hjärta i form av ett elegant diplom, ett digitalt julkort och en e-postsignatur.