Krönika: Varning för internet-bluffare!

Jag skulle inte kalla mitt beroende för ett faktiskt problem, åtminstone inte ännu. Trots allt klarar jag av att leva ett, enligt de flesta mått mätt, normalt och konventionellt liv. Ett faktiskt problem är emellertid mitt garage.

Det består nämligen av tre stycken mer eller mindre trasiga och rostiga godbitar från svunna tider som gör sig lika bra i det svenska vinterlandskapet som linne-shorts. Jag har därför fabricerat ett behov av ytterligare ett tillskott till garaget: en bruksbil.

Det perfekta tillskottet

Efter en ingående analys har jag identifierat den perfekta modellen för jobbet: Volvo 945. Helst ska det vara ett lågmilat och rostfritt exemplar av den sista årgången, av göteborgarna även kallad Classic. Finns det något mer praktiskt, pålitligt och ekonomiskt? Knappast.

Efter någon veckas dagligt bevakande på Blocket dök det perfekta objektet upp; en otroligt fin 945 Classic som bara hade gått 19 000 mil, alltså knappt inkörd för att vara en 940.

Säljaren befann sig dessutom i Järfälla, strax utanför Stockholm där jag själv bor, och ville ha 40 loppor för bilen. 

Jag var övertygad om att jag hade hittat min nästa bil och slängde omedelbart iväg ett meddelande med mitt telefonnummer.

Bilen som internet-bluffaren skulle sälja. Dock inte i lika bra skick. (Foto: Volvo)

Bara nästan för bra för att vara sant

En dag senare hade jag ett missat samtal från ett okänt nummer vars ägare varken gick att googla fram eller identifiera via Swish. Jag ringde upp och det visade sig vara säljaren. 

Han förklarade att bilen var helt rostfri, servad i våras och rostskyddad senast för ett år sedan.

Dessutom hade styrstagen och bromsbeläggen bytts relativt nyligen.

Jag frågade om det fanns några fel på bilen varpå han förklarade att elmotorn för inställningen av höger backspegel var ur funktion. Inget som inte skulle gå att lösa på några minuter tänkte jag.

Eftersom det verkade som att alles var in ordnung frågade jag om det fanns några andra spekulanter på bilen.

Säljaren förklarade relativt angeläget att han säkert fått 30 meddelanden från intresserade köpare och att någon skulle komma upp från Skåne och kika på bilen dagen efter.

Inte helt otänkbart eftersom bilen såg ovanligt fin ut. Priset var också högst rimligt, utan att vara misstänksamt lågt.

Läge att slå till?

Jag sa då att jag kan komma redan samma kväll eftersom jag också befann mig i Stockholm och frågade exakt var bilen fanns.

Till svar fick jag Ekerö, vilket ju lät lite märkligt eftersom det stod Järfälla i annonsen. Han ville inte heller ge mig en exakt adress utan gav mig ett gatunamn utan nummer.

Istället för att ge mig en fullständig adress där vi kunde mötas förklarade säljaren att jag minsann måste swisha en handpenning om jag vill ha bilen eftersom det fanns så många spekulanter.

Lite märkligt när jag hade föreslagit att mötas upp redan samma dag.

Prompt förklarade jag att jag naturligtvis inte kommer att swisha en enda krona innan jag har sett bilen, priset var överenskommet och ägarbyte har skett.

Helt plötsligt bad säljaren om att få ringa upp eftersom det var någon annan som skulle komma på direkten.

Nu framstod han som lika förtroendeingivande som en svulten piraya i en barnpool. Här hade också historien kunnat vara slut men jag var proaktiv nog att ha bett om registreringsnumret till bilen eftersom det inte var synligt i annonsen.

Historien fortsätter

Efter det ytterst märkliga samtalet kunde jag inte låta bli att söka på reg-numret hos Transportstyrelsen.

Namnet som kom upp matchade det i annonsen, adressen i Järfälla likaså. På Google Street View kunde man också klart och tydligt se Volvon på garageuppfarten där bilderna också var tagna.

Ägaren av bilen hade inget telefonnummer registrerat på sitt namn men efter en snabb sökning hittade jag en Facebook-profil som helt uppenbart var ägaren av bilen.

Nyfiken som jag är skickade jag iväg ett meddelande och frågade om han hade en Volvo till salu på Blocket.

Det hade han inte.

Jag länkade annonsen och omedelbart bad han mig om mitt telefonnummer. Det visade sig att bilen mycket riktigt var hans men inte annonsen.

Någon hade alltså smugit sig upp på hans garageuppfart, fotograferat bilen och sedan publicerat en annons i hopp om att spekulanter angelägna om att få köpa bilen skulle vara villiga att swisha en summa pengar.

Vi båda anmälde annonsen som genast togs bort. Den riktiga ägaren gjorde också en polisanmälan.

Låt dig inte luras av internet-bluffare

Den här typen av bluff är knappast något nytt. Oftast rör det sig om en annons på en exotisk bil till ett absolut underpris, men jag har aldrig varit med om något så vanligt som en Volvo 945 till ett relativt rimligt pris.

Tänker man efter framstår detta som ytterst genomtänkt eftersom inget bör väcka några misstankar hos en potentiell köpare innan man blir överraskad av uppmaningen att swisha pengar.

Denna internet-bluffare har med största sannolikhet gjort flera försök av det här slaget och har därför utvecklat en mycket effektiv metod.

Slutsatsen är alltså att den har typen av internet-bluffare blir bättre och smartare för varje försök de gör att lura folk på stålar.

Min uppmaning blir därför att upprepa det som har sagts många gånger: skicka aldrig pengar till någon utan att ha vara på plats med det du ska köpa.

Har du varit med om någon liknande internet-bluffare? Mejla oss och berätta på [email protected]!