Superbilarnas urmoder - Franska Delahaye 165

Slog Mercedes berömda Silverpilar

Genom tävlingsvinster i bl.a. Le Mans där Delahaye slog både Bugattis och Mercedes berömda Silverpilar så cementerade Delahaye sin plats i racinghistorien.

De var inte bara tekniskt avancerade utan blev också kända för sin design som ofta byggdes av dåtidens ledande karosstillverkare.

Delahaye 135 var den franska bilbyggarens storsäljare och lär enligt uppgifter ha byggts i över 2 000 exemplar. Den hade en V6a på 115 hk under huven.

När det inte räckte till så satte man en egenutvecklad V12 på 175 hk i bilen. Den modellen kallas Delahaye 145 och blev bottenplattan för flera av Delahayes racingbilar under 30-talet.

Modell 135 var i sig ett desinmässigt mästerverk och som kanske mer än någon annan bilmodell står för 30-talets strömlinjeformade art deco trend. Ändå var den modest i förhållande till vad som skulle komma.

Ett statement på Parismässan 1938

Inför mässan 1938 på hemmaplan i Paris så var det givetvis viktigt att ta position och göra något extraordinärt. Uppdraget gick till den nära samarbetspartnern och karosstillverkaren Figoni & Falaschi som byggde Delahaye 164.

Det lär ha byggts endast fem exemplar av denna ikoniska modell, känd för sin flamboyanta estetik som representerar höjdpunkten av den så kallade “Streamline Moderne”-designen, som präglades av aerodynamiska former, svepande linjer och en nästan skulptural elegans.

Karossen på Delahaye 165 utstrålar en extravagant elegans. Frontpartiet karakteriserades av en djärv och framträdande grill, som var både bredare och lägre än på tidigare modeller.

Tillsammans med de täckta flyglarna ger de bilen ett svulstigt men ändå graciöst intryck.

Krävs många ord för att beskriva designen

Sidolinjerna på modell 165 är rena och strömlinjeformade, med en låg taklinje som elegant böjer sig ner mot bilens bakparti, vilket accentuerar dess långa och låga silhuett.

Dörrarna smälter nästan osynligt in i karossens sidor, medan de skulpterade sidopanelerna och de uttrycksfulla kromdetaljerna bidrar till bilens överdådiga utseende.

Bakpartiet fortsätter i samma svulstiga och aerodynamiska anda med långa svepande linjer

Interiören i Delahaye 165 var lika påkostad, med fina material, läder, trä och krom. Instrumentpanelen och kontrollerna var konstfullt utformade för att matcha den yttre designen.

Modellen är en ikonisk representant för slutet av 30-talets designideal, där varje detalj utstrålar en kombination av konstnärlig kreativitet och lyx.

Tyvärr så utbröt kriget 1939 vilket satte abrubt stopp för den här typen av bilmodeller.

Utmaningar och slutet på en era

Efter världskriget kämpade Delahaye med att återfå sin position som marknadsledare inom teknik och lyxbilar.

Trots introduktionen av modell 175 och den efterföljande 235, som lär vara de finaste Delahayes någonsin tillverkade, kunde företaget inte återhämta sig från de ekonomiska svårigheterna efter kriget.

Det gick samman med konkurrenten Hotchkiss men lyckades ändå inte få igång tillverkningen av personbilar igen.

Istället började det sammanslagna Hotchkiss-Delahaye tillverka Jeep på licens och man koncentrerade sig på tyngre fordon vilket blev slutet på ett anmärkningsvärt kapitel i Europas bilhistoria.

Delahayes bilmodeller är idag hett eftertraktade på den kraftigt växande marknaden för klassiska veteranbilar där ett välhållet exemplar bringar in mångmiljonbelopp.

Läs mer om Delahaye till salu

Delahaye 165 med dess svulstiga och eleganta design är höjdpunkten i Delahayes historia och påminner oss om en tid den då bilarna var lika mycket konstverk som transportmedel.

Relaterade artiklar:

Retromobil i Paris – en pengastinn njutning.

Topplistan: 30-talets vackraste bilar