Test: Kia Niro PHEV
Niro har tack vare sina många olika miljövänliga drivlinor och sitt attraktiva pris blivit en vanlig syn på vägarna. Nu har Kia lanserat Niro i en ny upplaga och därför är det dags att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Kia Niro PHEV.
Kia Niro PHEV är fortsatt förnuftig
Mest läst i kategorin
Förra generationen Kia Niro gick att få som elbil, laddhybrid och vanlig hybrid. Det konceptet bär man vidare i den nya.
Vilken modell man bör välja beror givetvis på pris och tänkt användningsområde.
Laddhybriden passar den som pendlar en inte alltför lång sträcka till vardags, men samtidigt vill kunna slippa ha att göra med det mediokra laddnätverket på längre turer.
Niro har fått en skönhetsbehandling
Redan vid första anblick är det tydligt att Niro har fått lite mer personlighet. Modellen den ersätter såg ut som en uttryckslös groda.
Nya Niro, som ser likadan ut oavsett drivlina, har en distinkt design, inte minst om man har C-stolpen i svart.
Den påminner extremt mycket om Audi R8s side blade, då den är funktionell även på Niro.
Det är nu möjligt att urskilja Niro i ett hav av kompakta crossovers. Den framstår mer som en ordinär halvkombi än en crossover.
På insidan känns Niro som ett lillasyskon till EV6, vilket den också är. Det innebär att en panel, innehållandes två skärmar, står för majoriteten av informationen man som förare tar del av.
Strax undertill finns en touch-panel som agerar både genvägsbräda för infotainmentsystemet och klimatmeny.
Allt är relativt intuitivt och det finns lättåtkomliga knappar för de flesta viktiga funktionerna.
Interiören i sin helhet har en häftig design och bra materialval.
Baksätet får sämre material, men är tillräckligt spatiöst för barnstolar eller ett par vuxna.
Lastutrymmet inkräktas på, som i de flesta laddhybrider, av antingen batterier eller bränsletank, vilket får kapaciteten att krympa jämte den helt eldrivna och hybridversionen.
Bakom ratten på Niro
Väl ute på vägen känns Niro ungefär lika dynamisk som en tvättsvamp.
Komforten är även den tvättsvampsliknande, det vill säga behaglig, men aningen slapp.
Plattan i mattan resulterar i en fördröjning motsvarande ett filmmaraton innan ekipaget sätter fart, vilket är fallet i såväl sportläge som vanligt, fullt batteri eller tomt.
Niro känns aldrig kvick, men elmotorn ger tillräckligt med knuff för att stadskörningen ska kunna avverkas på eldrift.
Räckvidden, som enligt Kia är upp till 65 kilometer, räcker gott för många pendlare. Dessvärre dyker den siffran söderut vid verkliga förhållanden och man får räkna med runt 50.
Summan av kardemumman
Niro är förnuftig som attan. Tråkig likaså. Rent designmässigt tar den ett stort steg i rätt riktning, och även inom andra viktiga aspekter såsom räckvidd.
Bakom ratten upplevs den som sömnig, både fjädring och drivlina skulle behöva få i sig en kopp kaffe innan man rullar iväg.
Oavsett vilken version av Niro man köper får man mycket för pengarna. Om laddhybriden inte passar perfekt in i ens vardag, skulle jag rekommendera någon av de andra versionerna.
Kia Niro PHEV
Motor: 4-cylindrig bensinmotor och en elmotor, 183 hästkrafter, 265 newtonmeter
Kraftöverföring: En-stegad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,8 sekunder
Toppfart: 161 km/h
Elektrisk räckvidd: 65 kilometer
Vikt: 1 685 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4600/1525/1800 mm
Pris: Från 419 900 SEK (testbil 482 200 SEK)
Högsta Växelns helhetsintryck av Kia Niro PHEV
Slutbetyg: 3,5/5
Kia Niro PHEV har en mycket bättre design än den utgående modellen. Den förblir ett vettigt val för många. Med tanke på hur förnuftig modellen är, lär ingen av versionerna lär vara en ovanlig syn på vägarna.
Motorjournalist. Skribent på Högsta Växeln.
Motorjournalist. Skribent på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.