Se upp, för här kommer Röda faran! Nej, Röda fanan ska det vara – det är nämligen vad Hong Qi betyder. Sak samma, kan tyckas, för Hongqi E-HS9 är den mest kommunistiska bil vi har sett på länge!
Hongqi E-HS9 testad: Se upp för Röda fanan!
Mest läst i kategorin
Hongqi är ett bilmärke vars historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, ända till 1958. Det är samma år som det kommunistiska Kinas andra femårsplan – det stora språnget – inleddes.
Den som kan sin historia förstår att det under decennierna sedan dess inte har varit fråga om någon folkbilsproduktion. Hongqi har primärt varit märket för pamparna inom Kinas kommunistiska parti.
Det nya Hongqi har högt ställda mål
Genom åren har man både byggt egna modeller och licenstillverkat utländska bilar, som Audi 100, Lincoln Towncar, och Toyota Crown.
Under det senaste decenniet har man slagit om helt till att producera bilar efter egen design, rikta sig till kunder utanför kommunistpartiet, och till och med landets gränser.
Målgruppen är nu det globala premiumsegmentet, och i Norden har man nu lanserat den eldrivna suven Hongqi E-HS9 under devisen ”100% elektrisk, 100% premium” – som om någon tvekade.
Vi har lagt i Högsta Växeln för att försöka utröna om den verkligen kan konkurrera med lyxsuvar från mer välbekanta tillverkare.
Är det där en Rolls-Royce?
Elefanten, eller kanske valen, i rummet, och en naturlig startpunkt för denna utvärdering är exteriördesignen.
Grillen påminner lite om Rolls-Royces Pantheon-inspirerade frontstycken, kombinerad med ett visst mått av bardvalsgap.
Många är de nyfikna själar som har närmat sig bilen, inledningsvis i tron om att det är en brittisk aristokratsläde, för att sedan fascineras över att det i stället är något så exotiskt som en elektrisk pampsuv från Kina.
Designern heter Giles Taylor, och är faktiskt före detta chefsdesigner hos just Rolls-Royce.
Man frågar sig således om krillfiltret i fronten är Taylors bidrag, eller om han blott har rekryterats i syfte att öka säljbarheten i väst hos ett formspråk vars uppenbara syfte är att behaga kinesiska smaklökar.
En snabb titt på Hongqi-modeller från tidigare år styrker teori nummer två.
Hongqi E-HS9 seglar likt en lyxjakt över ojämnheter
Hur är det då med det allra viktigaste i en lyxsuv, komforten? Testbilen var en E-HS9 Exclusive, som är den högsta utrustningsnivån och inkluderar luftfjädring.
Det betyder att bilen för det mesta tar sig an ojämnheter med bravur.
Över vissa hinder visar det sig emellertid att fjädringen är aningen för mjuk, eftersom bilen likt en gammal jänkare fortsätter att gunga efter att ojämnheten har passerats.
Små, skarpa ojämnheter – som till exempel skador i asfalten – sänder en stöt genom bilen som inger en känsla av att man sitter i en geléklump som får sig ett piskrapp.
Denna mjukhet kommer också till uttryck i form av konstanta vibrationer genom ratten, och missljud från diverse håll i kupén när karossen får hantera vridningar.
På det stora hela ska dock sägas att de flesta bilister skulle uppleva Hongqi E-HS9 som exceptionellt komfortabel. Bara en sådan sak som att sätena kan värma, ventilera, och massera torde imponera på många.
Som anstår en sann lyxbil känner man sig efter en lång resa utvilad, snarare än uttröttad, och även om de 551 hästkrafterna maskeras väl av den oerhörda vikten, säkerställer de tvivelsutan att man aldrig lider brist på accelerationsförmåga.
Den kinesiska definitionen av lyx
Utöver designen får man inne i bilen också uppleva diverse inslag av lyx som har en bestämt kinesisk air över sig.
När man sätter sig i bilen spelar den upp en liten trudelutt som påminner om en 80-talsfilm där regissören har velat förbereda publiken på att kommande scen utspelar sig i fjärran öster.
Via klimatanläggningen når man också särskilda lägen, speciellt anpassade för om man till exempel har en bebis med sig, om luften utanför inte går att andas, eller om man vill bolma utan att behöva stanna.
I det sistnämnda fallet gläntar bilen automatiskt på förarens sidoruta och takluckan, så att man åstadkommer den optimala luftströmmen för att transportera bort cigarettrök.
Det är nog klokt att dubbelkolla med leasingföretaget innan man ger sig i kast med ett skarpt test.
Baksäten för små direktörer
I den här sortens bil, som har elektriskt fällbara baksäten, omgivna av oceaner av plats, är det inte utan att begreppet baksätesbil rusar förbi i tanken. Inte minst när bilmärket dessutom förknippas med skjutsande av dignitärer.
Sittandes på den rymliga mittenraden blir man emellertid snart varse att det inte är en lika lyxig plats som den främsta raden.
Sätena är för det första inte lika välutrustade, och har för det andra alldeles för smala sittdynor för vuxna ändalykter – åtminstone av västligt snitt.
Den tredje och sista sätesraden imponerar desto mer, eftersom den knappast är mycket sämre än den andra. Även med det uppe återstår en del utrymme för bagage. Hongqi E-HS9 är en sensationellt väl tilltagen bil.
Behöver man inte denna sista sätesrad och därför har den nedfälld blir bagageutrymmet enormt, men förlorar avgränsningen in till kupén, eftersom andra sätesradens två stolar skiljs åt av ett mellanrum.
Tvivelaktiga materialval avslöjar bristande raffinering
När man har i uppgift att utvärdera huruvida en bil med rätta kan sälla sig till det så kallade premiumsegmentet, är valen av interiörmaterial av yttersta vikt.
I den maxutrustade Exclusive-versionen av Hongqi E-HS9, vilken testbilen som sagt var, har man sätesklädsel i äkta läder. Övriga paneler är bitvis också täckta i läder eller läderliknande material.
Resten är en salig blandning av aluminium och en hel del plast. I dörrarna finns svart plast med mönster som lyser, och i mittkonsolen finns plast som ska se ut som trä.
Det sistnämnda påminner om att E-HS9 försöker uppfattas som lite mer exklusiv än den är.
Exteriört är det lite samma grej med alla kromlister som löper kors och tvärs. Den på testbilens bagagelucka har en ojämnhet i sig som ser oroväckande mycket ut som en rostbubbla.
Nyckeln är en annan tråkig detalj. Fjärrkontrollen är fullkomligt generisk, gjord i den grövsta sortens hårdplast, och prydd med kinesiska tecken vars betydelse med största sannolikhet är Hong Qi.
Intuition har lämnat chatten
Keyless-funktionaliteten till trots stannar denna nyckel sällan kvar i fickan, eftersom det visar sig att de utfällbara dörrhandtagen sällan beter sig på ett intuitivt sätt.
Man får ofta trycka på nyckelns upplåsningsknapp för att de ska fällas ut när man vill.
Ännu märkligare är låsknappen på den elektriska bagageluckan. Inte för att den inte gör vad den ska, utan för att den gör det med några sekunders fördröjning, något som inte gäller knappen för att enbart stänga luckan.
Det gör att alla som trycker på knappen utan att vara införstådd med denna egenhet – under antagandet om att deras tryck inte givit önskad effekt – ger sig på ett andra tryck, och i samband med detta får luckan i huvudet eller åtminstone råkar avbryta den vid det laget påbörjade stängningen.
Om inte det är ointuitivt nog ska man ge sig på att ställa in sidospeglarna. Det gör man via en gömd meny som nås via knapparna på vänstra sidan av ratten, och då endast med mycket möda.
Sammantaget vittnar dessa egenheter om en bil som inte är genomtänkt för fem öre, utan snarare utgör summan av ett gäng lösa tankar om vad en bil ska ha, insvepta i vräkigast tänkbara skal.
Den digitala teknikens svar på piratkopierade märkeskläder
Temat fortsätter nämligen i infotainmentsystemet. För det första är det rörigt och långsamt; vill man till exempel att ljuduppspelning från en redan parkopplad enhet ska gå i gång måste man fysiskt trycka på systemets genväg till media. Varje gång.
För det andra kan man ofta inte se vad man håller på med. Allt går i ett mörkt tema som gör skärmen svår att avläsa när det är ljust, även när den är inställd på högsta ljusstyrka.
Ställer in ljusstyrkan gör man förresten separat på de olika skärmarna – god dag, yxskaft.
Men det här är sådant som vilken bil som helst hade kunnat anklagas för, åtminstone utanför premiumsegmentet.
Desto mer oförlåtligt är det faktum att all språklig kommunikation, som i vårt fall är på engelska, tycks vara körd en vända genom Google Translate och sedan fick det räcka.
När man backar uppmanas man att hålla uppsikt runt bilen av meddelandet, ”watch out surround!”.
Om man tilltalar bilen i syfte att få hjälp med något – utöver att öppna takluckan, vilket den kan – får man ett av två svar.
Ett av dessa är ren nonsens: ”Without saying anything, I’m going back first.”, som grädde på moset med brittisk dialekt.
Det här måste vara den första bilen i miljonkronorsklassen som präglas av samma känsla för detaljer som en piratkopierad märkessneaker på godtycklig marknad i Sydostasien.
Hur är Hongqi E-HS9 som elbil?
Nåväl, leasar man en elbil kanske man kan tänka sig att bortse från detaljmissar, om det innebär att man i övrigt får mycket för pengarna. Så hur ter sig Hongqi E-HS9 som elbil?
Å ena sidan ligger batterikapaciteten på respektingivande 99 kWh, så räckvidden borde man inte behöva oroa sig för.
Å andra sidan väger den 2,7 ton och har en luftmotståndskoefficient som ett segel. WLTP-räckvidden på 465 kilometer ska man således inte ta på alltför stort allvar.
Snabbladdning då? Det sker med en effekt på upp till 140 kW, vilket innebär att bilen funkar på långfärd, men att premiumkänslan uteblir vid laddstationen.
Laddhastigheten måste betraktas i relation till batteristorleken och förbrukningen.
Världens sämsta adaptiva farthållare
En annan faktor med negativ inverkan på upplevelsen under längre resor är den adaptiva farthållaren. Den gör att bilen förhåller sig till framförvarande fordon utan något som helst mått av elasticitet, även på längsta inställning för avstånd.
Sänker bilen framför – som kanske är 50 meter bort – hastigheten med fem kilometer i timmen, då gör Hongqi E-HS9 omedelbart detsamma. Det betyder också att den gör häftiga inbromsningar varje gång en omkörare viker in framför.
Om man själv kör om då? Då kanske man vill ge lite extra gas med högerpedalen. Precis som man förväntar sig åker bilen då snabbare än vad farthållaren är inställd på.
När man sedan åter vill låta farthållaren sköta gaspådraget då? Då gör bilen en häftig inbromsning, oavsett hur mjukt man rullar av gaspedalen. Ketchupeffekten är alltså helt och hållet oundviklig.
Man tvingas således att stänga av farthållaren, sakta in, och sedan slå på den igen – och då lyssna på den höga ljudsignal som ackompanjerar avstängning respektive påslagning.
Nej, det enda rimliga alternativet såvida det inte är helt trafikfritt är att låta farthållaren vara avstängd.
Summan av kardemumman
När Hongqi E-HS9 ska sammanfattas är det två insikter som dominerar. För det första går det bevisligen att få en bil som uppfyller en lyxbils tekniska grundprinciper till ett förhållandevis rimligt pris.
Varken bekvämligheten eller kraftleveransen går att klaga på. Finner man någon charm i det moderna Kina och dess kultur går man säkert också igång på speciallägena för bebistransport och rökning.
Där skon börjar skava, och då med skoningslös intensitet, är när man väger in allt det andra.
Billiga material, invecklade lösningar på enkla problem, och kriminellt underutvecklad digital teknik är alla gånger tillräckligt för att en eventuell känsla av lyx och flärd ska förtas till fullo.
Hongqi E-HS9 Exclusive (2023)
Motor: Elmotor fram, bak, 551 hästkrafter, 750 newtonmeter
Kraftöverföring: 1-stegad växellåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 4,9 sekunder
Toppfart: 200 km/h
Elektrisk räckvidd: 465 km
Vikt: 2 705 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5209/2010/1713 mm
Pris: från 1 199 000 SEK
Redaktionens helhetsintryck av Hongqi E-HS9
Slutbetyg: 2/5
Hongqi E-HS9 är vid första anblick mycket bil för pengarna, särskilt om man misstar dess prålighet för elegans. Vid närmare betraktelse blir det dock uppenbart att den är fullkomligt oraffinerad, särskilt på tekniksidan.
Det kanske är acceptabelt i budgetsegmentet, men inte när man ska hävda sig mot konkurrenter som Audi och BMW. Här får man inte mer än man betalar för.
Läs även: Recension av Rolls-Royce Phantom – värd 8,5 miljoner?
Läs även: Åk som Xi Jinping – säljstart för Hongqi E-HS9
Läs även: Recension av MG ZS EV – renodlad misär
Redaktör på Högsta Växeln.
Redaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.