Historien bakom den berömda siluetten

Historien började under de hårda åren på 30-talet då depressionen slog hårt mot alla, såväl företagare som privatpersoner.

I Österrike går biltillverkaren Steyr på knäna och på grund av bristande ekonomi måste de säga upp en av sina bästa konstruktörer, den redan då välrenommerade Ferdinand Porsche.

Porsche startar då en egen konstruktionsbyrå med en vän och kollega han arbetat med på Mercedes, Adolf Rosenberg, som även var känd racerförare.

Auto Union Typ C  på klassiska Monaco-banan. Bakom ratten sitter Formel1-ikonen Jacky Ickx. Det var med denna modell som den omåttligt populära Bernd Rosemeyer firade sina största triumfer.(Foto: Audi Media)

På Parismässan 1931 fick de ett uppdrag av det dåvarande bilmärket Wanderer att bygga en racerbil. Strax därefter fick även Wanderer ekonomiska problem vilket gjorde att man beslutade sig att slå ihop sitt bolag med tre andra bilvarumärken, Audi, DKW och Horst.

De fyra ringarna skapas som logotyp

De fyra bolagen Audi, Wanderer, DKW och Horst slås ihop till Auto Union där varje respektive bolag representerar var sin ring i det som idag är Audis berömda logotyp.

Vi måste ha en vinnare

Den före detta chefen från Wanderer, Klaus von Oertzen, ingår i Auto Unions ledning. Han inser snabbt att om det skulle bli någon fart på den nya bilfirman måste man ha en “showpiece”. Och det måste vara en racerbil, en riktig vinnarbil så ”snacket” kommer igång kring Auto Union.

Så här byggs en vinnare. Auto Union Typ C har en stor kompressormatad V16 motor på en lätt aluminiumchassi, fyra stora hjul och en stor ratt. Det krävdes en hel del mod att köra denna konstruktion i över 300 km/h. (Foto: Audi Media)

Eftersom Ferdinand Porsche redan var tillfrågad innan sammanslagningen till Auto Union så kunde han bara efter två veckor presentera den ikoniska modellen för Auto Unions styrelse.

Finansieringen av projektet var Auto Unions stora problem. Men med insatser från Porsche själv så påbörjades arbetet i Zwickau, där Horch och DKW anläggningar låg.  Redan i november 1933 kunde Porsche och Auto Union genomföra de första provkörningarna på Nürburgring.

Här syns skillnaden tydligt på Auto Unions två olika “silverpilar”. Typ C till vänster och typ D till höger. Här mullrar de mäktigt tillsammans på Historic Grand Prix of Monaco.(Foto: Audi Media)

Hastighetsrekord på första tävlingen 1934

Den 27 maj 1934 kördes det första riktiga tävlingen på Avus-banan i Berlin. Det var nya regler som gällde från det året. Bilen fick väga (utan bränsle) max 750 kilo och det fanns inga som helst restriktioner om motorstorlek.

Här är starten på 1937 års Grand Prix, Donnington Park I England. Favoriten Bernd Rosemeyer segrade med sin 16-cylindriga Auto Union Typ C. Det är bilen med nummer 5 ovan omgiven av två Mercedes Silverpilar. (Foto: Auto Union)

Auto Union och Mercedes ställde båda upp med liknande konstruktioner. De båda konstruktörernas bilar var silverfärgade och fick direkt smeknamnet “Silverpilarna”.

Redan under uppvärmningen till tävlingen så imponerade man med hastighetsrekord. Auto Unions förare Hans Stuck (dä) körde då ett varv med en snitthastighet på 245 km/h. Den närmaste konkurrenten Momberger körde i snitt 225,8 km/h. Det var en fullständig kross av det tidigare rekordet.

Efter bara 10 varv av själva tävlingen så ledde Hans Stuck med över en minut till tvåan i loppet. Men som det ofta gör med oprövade konstruktioner så fick de tekniska problem och Auto Union var tvungna att bryta loppet. Men de var inte ensamma, Mercedes Benz hade även de tekniska problem och valde att inte alls starta på själva tävlingen.

Auto Union Typ C körd av Hermann-Paul Müller i en backtävling i Großglockner. Man kan tänka sig att det var en utmaning när bakvagnen släppte de kurviga vägarna. (Foto: Audi Media)

Däremot dröjde det inte länge innan de löst problemen och man började dominera de internationella Grand Prix tävlingarna världen över. Från 1935 tills andra världskriget startade 1939 så var Auto Unions silverpilar nästan oslagbara.

Rå design och funktionalism när den är som bäst. Auto Union Typ C tillhör en av Ferdinand Porsches mästerverk. (Foto: Audi Media)

Ofattbara 380 km/h

Idag är det svårt att föreställa sig att Porsches skapelse 1936 gjorde ofattbara 380 kilometer i timmen.

Auto Union byggde fyra olika versioner av Porsches grundkonstruktion, Typ A, B och C mellan 1934 och 1937. De utvecklades i tre olika steg med olika motoreffekter:
1934 Typ A: 295 hk
1935 Typ B: 375 hk
1936 Typ C: 520 hk

Man behöver inte vara “petrol head” för att bli kär i den här vyn. Auto Union Typ C med Porsches fantastiska V16 motor som gav upp till 520 hästkrafter. (Foto: Audi Media)

För säsongerna 1938 0ch 1939 var det nya regler för alla tillverkare och då byggde man Typ D som hade en 3 liters V12a på 550 hästkrafter.

Hjulspinn i 160 km/h

Alla versionerna hade enormt vridmoment och nådde maxeffekt kring 2 500 varv.  Med det lätta chassit och låg totalvikt så krävdes det väldigt kunnig förare för att utnyttja all den kraft som bilen hade. Det sägs att de fick hjulspinn när man växlade i 160 km/h och det var kraftigt överstyrda på grund av den stora vikten över bakhjulen.

Den 28 januari 1938 blev en svart dag för Auto Union och publikfavoriten Bernd Rosemeyer. Men en trimmad version av Typ C på 560 hk gjorde man ett försök att slå Mercedes befintliga hastighetsrekord på 432,7 km/h. Det första försöket indikerade att man skulle klara av det med, men vid det andra försöket hände något.

Bernd Rosemeyer var mycket populär även internationellt och han räknas till en av de bästa racerförarna innan kriget. Här möts han av publiken efter sin vinst med Auto Union på italienska Pescara 1937. (Foto: Audi Media)

Troligtvis på grund av kraftig sidvind så for han snett över vägen och kraschade in i en skogsdunge i över 300 km/h. Bernd Rosemeyer dog omedelbart. Han var stor nationalidol och hans bortgång fick stort genomslag i hela världen.

Typ D utvecklades inför säsongen 1938

Inför 1938 års säsong så ändrades reglerna ytterligare. Nu hade Ferdinand Porsche avslutat sitt samarbete med Auto Union så uppdraget att utveckla nya Typ D gick till Robert von Eberan-Eberhorst som konstruerade en lättare V12 motor gav bilen en bättre aerodynamik vilket gav bilen en bättre viktfördelning.

Alla har sin egen åsikt. Gillar man råstyrka och den kraftfulla 30-tals designen så är Typ A-C de man uppskattar mest. Typ D är en smäckrare och och i många fall vacker modell som nedan bilder illustrerar.

En siluett och design som inspirerat många. Auto Union Typ D blev lägre och mer strömlinjeformad .(Foto: Audi Media)

Typ D blev mer strömlinjeformad och fick fick ytterligare scoop på den bakre motorhuven för att ge plats för en ytterligare kompressor Det gav v12.an upp till 485 hk. (Foto: Audi Media)

Vann 25 Grand Prix

Mellan 1935 och 1937 vann Auto Union 25 Grand Prix tävlingar. Deras största konkurrent var Mercedes Benz med sin liknande silverfärgade konstruktion.

Design är vackert. Auto Union Typ D blev en av de första racingbilar som byggdes med aerodynamisk design. (Foto: Audi Media)

Legenden om de tyska Silverpilarna står sig än idag och bland bilentusiaster är de kvarvarande bilarna ”the holy grail” bland världens bilentusiaster.

Tänk dig att sitta bakom ratten och styra de enorma framhjulen och ha 560 hk bakom ryggen som med ett kraftfullt vrål skickar iväg dig över 300 km/h.

Det är viktigt att drömma – so keep on dreaming

Relaterade artiklar:

Klassiska racern – en investering bättre än börsen. Dagens PS

Från vrak till lyxracer på bara ett år. Dagens PS