Ferrari SF90 XX – i F50:s hjulspår

SF90 XX är inte som sina föregångare

Mitt emot de gamla XX-bilarna stod en Ferrari 599 GTO och en F12 Tour de France. Det är två gatlagliga bilar, byggda i begränsade upplagor, som mer extrema versioner av respektive standardbil.

Det är ett recept som på Ferrari-språk heter Special Series. Trots sitt namn placerar sig nya SF90 XX någonstans mellan XX- och Special Series-bilarna.

XX-modeller får vanligtvis inte framföras på allmän väg, men SF90 är ett undantag. (Foto: Ferrari)

Å ena sidan är den gatlaglig, med allt vad det innebär i termer av tamhet. Å andra sidan har den downforce i klass med en FXX K.

På tal om downforce är SF90 XX förresten den första gatlagliga Ferrarin att ha en rejäl vinge monterad baktill sedan F50, som lanserades 1995.

Färre kilon och vassare drivlina

I och med att XX betyder att bilen är bananpassad är den naturligtvis bantad. En lättare bil kan som bekant göra allt snabbare än en tyngre, ceteris paribus.

Viktbesparingen är likväl inte mer omfattande än tio kilo.

Kolfiberskalstolarna i SF90 XX Stradale är de lättaste som Ferrari någonsin har producerat. (Foto: Ferrari)

Motorn då? Också den är upphottad, men inte i någon alltför betydande utsträckning. Den totala effektsiffran har drygats ut med 30 enheter, för att landa på 1 030 hästkrafter.

Denna treprocentiga ökning består delvis i att V8:an har fått lite lättare att andas, och att kompressionsförhållandet har bättrats på med hjälp av annorlunda kolvar – något som resulterar i 17 extra hästkrafter.

V8:an har sjutton extra hästkrafter. (Foto: Ferrari)

Resterande 13 effektenheter kommer från elmotorerna nu har en DRS-liknande extra boost-funktion. Den blir tillgänglig när bilen är inställd på qualify-läge.

Växellådan är samma åttastegade dubbelkopplingslåda som i vanliga SF90, men den har kalibrerats för att bete sig mer som den i Daytona SP3.

Även om dessa modifikationer upplevs som lätta gör de stor skillnad. 0-100 ska avverkas på ynka 2,3 sekunder, vilket är en besparing på imponerande två tiondelar.

Så var det den där vingen

Även om accelerationsvinsten är tämligen imponerande är inte prestandaökningen något som i sig gör att den här bilen är mer än en specialmodell, som ovan nämnda 599, F12, eller den av oss testade 458 Speciale.

Det är förstås inte illa; så kan man i och för sig inte säga om någon Ferrari. Om den därmed har gjort sig förtjänt av epitetet XX går däremot att diskutera.

För att förstå hur det kommer sig är det ytan du ska kika på.

Den tidigare nämnda vingen är en del av de omfattande modifikationer som har gjorts för aerodynamikens skull. Ihop med den stängningsbara luftkanalen som löper genom aktern även på ordinarie SF90 sätter den ordentlig press på bakvagnen.

Den stora vingen och ljusrampen som löper tvärs över hela aktern avslöjar att det här inte är en vanlig SF90, utan en XX. (Foto: Ferrari)

Framtill har bagageutrymmet offrats till förmån för två S-formade luftkanaler som löper in genom fronten och ut i vinkel framför vindrutan. Vidare är bilen utrustad med en ny frontspoiler.

Allt som allt resulterar dessa modifikationer i fördubblad downforce, jämfört med ursprungsbilen. I 250 kilometer i timmen bidrar fartvinden med ett tryck nedåt motsvarande 530 kilo. Det är i klass med en LaFerrari.

SF90 XX har ingen frunk, utan två s-formade luftkanaler som genererar downforce. (Foto: Ferrari)

XX-modellen har också en ny frontspoiler. Den har designats för att vara lätt att byta ut, när man oundvikligen skrapar den i marken till följd av den låga markfrigången. (Foto: Ferrari)

En Ferrari som går att köra som framhjulsdriven

Eftersom den här XX-modellen bygger på SF90 är den en laddhybrid, som har tre elmotorer. En sitter mellan motorn och växellådan, medan de andra två sitter på varsitt framhjul.

Det är de sistnämnda motorerna som driver bilen när man kör den på ren el, vilket innebär att bilen då är framhjulsdriven.

Så kan man köra i upp till 135 kilometer i timmen. Räckvidden ligger på 25 kilometer, vilket är samma som en Ferrari 296 men en kilometer kortare än en vanlig SF90.

Ferrari SF90 XX: Stradale eller Spider

Som om den vore en Special Series-bil erbjuds SF90 XX i två utföranden: Stradale, som har ett fast tak, och Spider, som har ett fällbart tak.

SF90 XX erbjuds även som Spider, här i kulören Azzuro Dino. (Foto: Ferrari)

Den cabbade versionen präglas inte av samma viktbesatthet som Stradale. Utöver de förstärkningar som nödvändiggörs av bristen på tak har den exempelvis tyngre säten. (Foto: Ferrari)

Med torrvikter på 1 560 respektive 1 660 skiljer sig bilarnas torrvikter med precis 100 kilo, där cabben förstås är den tyngre. Ska du ha fällbart tak väger också prislappen mer, med en knapp miljons marginal.

Priserna i Italien är 770 respektive 850 tusen euro, och produktionsantalen är 799 respektive 599 exemplar, varav samtliga redan har köpare.

Dessa lyckliga själar kan emotse leverans under nästa års andra kvartal i fallet Ferrari SF90 XX Stradale, och ett halvår senare om de har satsat på Spider-varianten.

Se även (video): Recension av Ferrari Roma

Läs även: Ferrari Purosangue: Galnaste suven pengar kan köpa

Läs även: Svensk bilsamlare sålde bilar för en kvarts miljard