Ferrari Portofino M är en ansiktslyft variant av Ferraris instegscabriolet. Den råkar också vara en av de mest kapabla cabrioleterna du inte kan köpa eftersom den nu fasas ut.
Ferrari Portofino testad: Himla kapabel men ej till salu
Mest läst i kategorin
För att vinka adjö till den begav vi oss ner på kontinenten för att recensera Ferrari Portofino M.
Modifierad cabriolet
”M” står för ”Modificata” vilket för en Ferrari innebär att modellen i fråga fått åka på ett redigt träningsläger.
Portofino M får därför några extra hästkrafter, ett uppdaterat avgassystem (som låter helt gudomligt) och ett gäng designmässiga och aerodynamiska förbättringar.
Detta innebär inte att det rör sig om en helt ny modell men likväl en som ska vara bättre än den föregående på alla sätt och vis.
Det är inte heller en av de vackraste bilarna du kan köpa, men alltjämt brutal och Ferrarig till sitt formspråk.
Baken ser något klumpig ut och saknar något sorts designelement som bryter av partiet mellan baklyktorna vilket får bilen att se baktung ut.
Senaste nytt
En interiör att dö för
Förra generationens Ferrari i form av Portofino M visar sin ålder på så vis att den fortfarande har knappar och vred, samt ett ordentligt infotainmentsystem.
Det är ärligt talat uppfriskande att ta ett steg tillbaka från det moderna Ferrari-systemet som styrs helt via en touchpad och touchknappar på ratten och som inte fungerar särskilt bra.
En modern Ferrari har ingen blinkers- eller ljusspak, för där sitter ju de stora växelpaddlarna i kolfiber som styr den 8-stegade F1-lådan.
I stället sitter alla sådana funktioner på ratten. Det kräver en hel del tillvänjning men när man väl fått pejl på det fungerar det faktiskt förvånansvärt bra.
Testbilen var i en sann drömspecifikation med den något mörkare Rosso Portofino-lacken med Toscana-brun läderinteriör vilket är otroligt läckert.
Särskilt läcker var den att sitta i tack vare att varenda panel är täckt i cognacs-färgat läder.
Kvalitetskänslan är också mycket hög med en distinkt känsla av hantverk, med vissa mindre undantag i form av ett antal knappar och reglage.
Motormagi är bara förnamnet
Under huven sitter en turboladdad V8 på 3,9 liter med 620 hästkrafter som sjunger sin ljuva högstämmiga sång för sin omgivning.
Motorn är, som i fallet av de flesta Ferraris jag kört, allra mest givande så nära varvstoppet som möjligt.
Det känns då som om elektricitet färdas genom hela bilen, från motorn till utblåsen, på ett alldeles underbart vis som gör att man bara vill fortsätta köra till jordens ände.
Styrningen är oerhört direkt och bromsarna redigt potenta. Portofino M har chockerande bra väghållning, särskilt med biltypen i åtanke.
Den är så kapabel att det är föraren bakom ratten som oftast är den begränsande faktorn, snarare än att man lyckas nå bilens gräns.
Portofino har, till skillnad från Ferraris superbilar, ett ytterst glid-kompatibelt komfort-läge där bilen blir relativt mjuk i sin fjädring.
Den som föredrar mer entusiastisk körning har ett race-läge att tillgå där hela bilen väcks till liv ännu mer.
Ferrari Portofino erbjuder en 2-i-1-lösning
Portofino är en cabriolet utrustad med en hardtop som snabbt och enkelt fälls ner med ett knapptryck.
Taket äter upp en del utrymme där bak heller men det går ändå enkelt att få med sig några mjuka väskor. Det vill säga mer än den genomsnittliga Ferrari-ägaren tar med sig inför en weekend.
Fördelen med en hardtop är ju också att man på sätt och vis får en 2-i-1-bil, en cabriolet när solen tittar fram och en coupé när det är kallt, om man nu har mod nog att ratta en bakhjulsdriven Ferrari på vintern.
Taket ville dock inte alltid samarbeta, trots att det inte låg något i vägen i skuffen vilket kan bli irriterande i längden.
Portofino har tekniskt sett ett baksäte men det är så tight att det vore rent ut sagt ovärdigt att tvingas färdas där, för att inte säga omöjligt. Såvida man nu inte har en treårings fysiska dimensioner.
Summan av kardemumman
En Ferrari, gammal som ny, känns alltid magisk på ett sätt som andra bilar inte gör. Detta gäller även för Portofino M som på pappret är lite av en instegs-Ferrari men som känns precis lika speciell som de dyrare modellerna.
Det största problemet jag personligen ser med Portofino är emellertid att den är lite för skrikig och erbjuder inte samma nivå av elegans som exempelvis Bentley Continental GTC eller i den nyligen lanserade Roma Spider.
I en Ferrari existerar aldrig något annat än stunden, och varje ögonblick blir till något minnesvärt.
En Ferrari ger verkligen sin förare en fullkomligt unik känsla vilket gör att man snabbt förlåter bilen för alla dess eventuella tillkortakommanden. Och det gör jag också. Med en enorm mängd kärlek och passion.
Ferrari Portofino M (2023)
Motor: 3,9-liters bensinmotor, V8, 620 hästkrafter, 760 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad F1-låda, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 3,45 sekunder
Toppfart: Över 320 km/h
Vikt: 1 545 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4594/1318/1938 mm
Pris: Inte längre till salu – från 3 300 000 SEK
Redaktionens helhetsintryck av Ferrari Portofino M
Slutbetyg: 4,5/5
Ferrari Portofino M är märkets – nu utgående – instegsmodell. Den erbjuder samma speciella känsla som övriga bilar i det italienska märkets utbud.
Den är fantastisk att köra samtidigt som dess plåttak möjliggör körning åter runt. Dessvärre går inte bilen längre att köpa ny, men det finns en stor mängd bilar att tillgå på begagnatmarknaden.
Läs även: Recension av Ferrari Purosangue – galnaste suven pengar kan köpa
Läs även: Recension Bentley Continental GTC Speed – värd 4 miljoner?
Läs även: Recension av Polestar 1 – en svensk klassiker
Motorjournalist. Medgrundare av Högsta Växeln 2015.
Motorjournalist. Medgrundare av Högsta Växeln 2015.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.