Historien om Ferrari del 3:Är du något bevandrad i Ferraris historia, känner du till modellen Dino. Men bakom namnet Dino döljer sig en familjetragedi.
Ferrari: Historien om Dino – en familjetragedi
Mest läst i kategorin
Det här är del tre i en serie artiklar om bilmärket Ferrari.
Enzo Ferrari hade gett sin familj ett löfte. Om han och hans kära Laura Dominica Garello skulle få ett barn, skulle han sluta tävla aktivt.
Hans karriär som förare bakom ratten på Alfa Romeos framgångsrika tävlingsbilar hade varit spikrak och framgångsrik.
Han såg sin framtid formas inom bilracingen, och startade sitt eget tävlingsstall, Scuderia Ferrari, för att ytterligare profilera sig och sina framgångar.
Det blev en son
1932 kom så hans löfte om att sluta köra aktivt att ställas på sin spets när sonen Alfredo Ferrari föddes den 19:e januari.
Döpt efter sin farfar och familjens första son, fanns nog förhoppningarna redan från start att detta skulle bli en bilkille som med tiden växte upp.
Och så blev det. Och självklart höll Enzo sitt löfte.
Han lämnade ratten till andra i stallet, och skötte istället marknadsföringen och utvecklingen av verksamheten. Något som med tiden skulle växa till ett helt eget bilmärke, döpt efter hans eget efternamn.
Sonen Alfredo, eller Alfredino som Enzo kallade honom, fick självklart bära manteln som, Enzos framtida efterträdare.
Han sattes i skola i Bologna där han studerade ekonomi, och därefter blev det ingenjörsteknisk skola i Schweiz för att lära sig hur en motor är skapad och hur en bil byggs upp.
Senaste nytt
Talangfull
Enzos förhoppningar om sonen kom snart att infrias.
Unge “Dino” visade sig ha en stor talang för motorkonstruktion och engagerade sig i bolaget direkt efter sina slutförda studier.
Dino såg genialiteten i Ferraris fantastiska 2,0-liters V12:a, men också behovet av en mindre maskin till bland annat märkets modell 750 Monza. Så småningom även i de bilar som byggdes för Formel Två-racerbilar.
Dinos förslag till pappa Enzo, var att ta fram en ny 1,5-liters V6:a som skulle kunna matcha de krav som märkets V12:a inte klarade av.
Och efter OK var det Dino själv som fick leda det nya motorprojektet.
Mörka moln
Men det hade också börjat dyka upp mörka moln på himlen.
Dino började i mitten på 1950-talet få bekymmer med motoriken. Snart även balansen.
Lederna blev stelare och han fick allt svårare att hantera vardagen. Vid ett snart nödvändigt läkarbesök konstaterades att han led av sjukdomen Duchenne muskeldystrofi, vilket sakta men säkert bryter ned muskelfibrerna.
Dino hamnade snart på sjukhus och avled endast 24 år gammal den 30 juni 1956.
In i det sista engagerade han sig i bolaget och “sin” nya motor, som han dock aldrig hann att få se färdig.
Hård förlust
Förlusten av Dino tog föräldrarna hårt. Speciellt Dinos mamma återhämtade sig aldrig och blev mentalt skadad av sonens död.
Enzo, som den ingenjör han var, lät självklart den nya motorn få namnet Dino. Han tog även fram en ny mittmotorbil som fick bära den förlorade sonens namn.
Dino kom att sjösättas 1965 som ett eget varumärke men helägt av Ferrari.
Bilarna fick bära de motorer från Ferrari som inte var 12-cylindriga. Under huven på Dino-bilarna fanns istället märkets sexor placerade.
Trevlig gatbil
Den Dino, som du förmodligen känner till, är den gatbil som Ferrari släppte till säsongen 1967. En bil som skulle slå sig in i det lite billigare prissegmentet än de vanliga Ferrari-bilarna.
Dino kom som eget märke att finnas inom koncernen till 1976 då det lämnades till förmån för “bara” Ferrari.
Efter att ha setts lite över axeln som “snik-ferraris” är Dinos i dag på väg upp på den bil-hierarkiska stegen och möter allt mer respekt från den klassiska bilvärlden.
Det måste verkligen glädja Enzo Ferrari i sin himmel.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.