Ferrari Dino – lillebror som blev stor

Först för tävling

Till en början var dessa enkom byggda för tävling, men 1965 kom en första prototyp till en legal gatbil, som skulle bli en instegsbil till Ferraris dyrare sortiment. 

Den bilen bar också namnet Dino. Bara Dino. 

Bilen blev en riktig kundflirt. Även om den inte räknades som en av Ferraris ”riktiga” bilar, så bjöd den på skön körglädje, klassisk design och en rak mittmonterad sexa som gav både känsla och balans i bilen. 

Den fanns att välja på i två modeller: från början som coupé men från 1972 även som GTS med targa-tak och med åren kom Dino att säljas med ett flertal olika motoralternativ, monterade under huven bakom föraren. 

Jag kom aldrig ut till Näsby-Park den där gången. Prislappen på 225 000 kronor var för saftig även om jag redan då, förstod att det skulle varit en bra affär. 

Lång väntan

Men nu, 35 år senare, har jag fått göra det jag då inte kunde. Att fått köra inte bara en, utan två Dinos i verkliga livet. 

Dino har i dag sakta krupit upp ur sin lite underlägsna marknadsposition och börjat ta plats i samlargarage och fått allt mer framträdande platser på mässor och utställningar. 

I dag är Dinos inkluderade i Ferrari-familjen och hanteras av fabriken, entusiaster och professionella renoverare med samma vördnad som Ferraris övriga historiska bilutbud.

Unik samling

De båda bilarna för dagen, kommer ur en unik samling om fem Dinos. Bilar som handplockats för att tillsammans bilda en enhet i ägarens garage. 

På gården är de ett vackert par. En gul och en röd. Som två praliner på ett fat. Den ena i stort sett orörd från fabrik, den andra ett pietetsfullt totalrenoverat exemplar där inget lämnats åt slumpen. 

Världens bästa

”Den gula kanske är världens bäst bevarade Dino”, säger ägaren medan han visar runt i bilen där allt är orört från fabriken utom lacken. 

”Original-cellulosalacken var redan överlackad med modern lack när jag hittade bilen i New York. Såg tyvärr alltför illa ut, så det fanns inget annat att göra än att börja om”.

Orörd inredning

Annars är det orört. Till och med delar av skyddsplasten sitter kvar i lite mer undanskymda hörn av inredningen, som för övrigt nog kan klassas som i nyskick – trots två ägare och ett antal kilometer på slingriga amerikanska vägar. 

Dagen till ära får bilens kilometermätare snurra ytterligare några varv. De mindre vägarna i södra Östergötland är väl anpassade för den körteknik och den prestanda en liten mittmotorbil som Dinon bjuder på. 

Ska varvas

Varvtalet ska hållas högt och växlingarna ska ske ofta. Det blir som den dans på en utsträckt cirkusmanege när Dinon bjuder på en helt ny upplevelse mellan ekdungar och sjökanter. 

Den gula växlas mot den röda. En körupplevelse som förväntades bli en annorlunda resa. Men icke.

Trots att de båda är runt 50 år gamla och genomgångna av i många fall samma mekaniker och renoverare, bjuder de på två helt olika körupplevelser. 

Olika själar

Där den gula är distinkt i motor och växellåda, är den röda lite mjukare. Där den röda har en väghållning som saknar motstycke, är den gula lite mer utmanande. 

De är helt enkelt individer. 

Det blir en dag med mungiporna uppdragna till örsnibbarna. En dag där 35 års väntan tar slut och ersätts med en blandning av ånger och vill-ha. 

Dagen hade varit helt perfekt om inte ägaren av bilarna, över en välsmakande eftersläpande lunch, erkänt att en eller två bilar ur samlingen nu faktiskt kan vara till salu.

Måste kanske säljas

Någon av Dinosarna behöver nu hitta ett nytt hem för att bereda plats för ett projekt som ännu lurar i hemligheternas skugga. Ett projekt som ska bli en utmaning och en pärla bland pärlor. 

Den gula originalbilen skulle vara svårast att släppa då den är unik i sitt orörda tillstånd. 

Kanske blir det istället den röda helrenoverade som får gå. En fantastisk bil, som faktiskt fångade mitt eget hjärta lite extra på de östgötska landsvägarna.

Köp paret

Eller, som ägaren säger, är det någon som vill skaffa ett par Dinos i nyskick, så kan både den gula och röda hitta nya ägare, om de även i fortsättningen får bo tillsammans.

Det bästa sättet att hantera frestelser är att falla för dem, sägs vampen Mae West ha sagt. Men även denna gång så får jag stå med mössan i hand och tacka nej. 

Utom räckvidd

Även om jag, liksom förra gången, förstår att det är ett bra tillfälle att slå till, så är bilarna fortfarande utanför min räckvidd. 

Jag får helt enkelt ge mig och hoppas att det är du som kliver in och förvekligar din dröm. För det är du troligen värd. 

Här kan du läsa mer om Ferrari Dino.