Elektrifieringen gör intåg i alla bilvärldens hörn, inte minst motorsporten. Men hur är det egentligen att ratta en elektrisk racingbil? Vi begav oss till München för att provköra nya Cupra e-Racer i sällskap av racingföraren Mattias Ekström.
Cupra e-Racer provkörd – elbil med sladd
Mest läst i kategorin
Innan körningen var nervositeten påtaglig. Min puls kunde ha förväxlats med en kolibris vingslag, något som inte gjordes bättre av att jag informerades om att banan var hal, ett stycke information som ackompanjerades av en branschkollega som fick ofrivillig sladd.
Racingförare för en dag
Jag klättrar in i bilen och surras fast i ett sexpunktsbälte. Stolen är fixerad och ratten likaså. Inget utrymme för justeringar här inte.
Ratten och mittkonsolen består av en myriad av knappar. De enda två jag underrättas om är knappen för radiokommunikationen samt nödknappen, ifall något skulle gå riktigt snett.
Bromsarna saknar ABS vilket innebär att risken för att man låser dem är överhängande. ”Det vanligaste är att folk bromsar för hårt och svänger för mycket och då spinner man” förklarar en av ingenjörerna. ”Om det börjar brinna ska du dra i det röda bandet så kommer du ut direkt” blir jag även informerad om.
Senaste nytt
Pulsen ökar
Foten på bromsen. Jag lägger i drive: växellådan är, såklart, en automatisk historia vilket gör att det enda man egentligen måste göra är att gasa och bromsa.
Och styra såklart. Nervositeten är påtaglig, oerhört lik den jag hade innan jag hoppade fallskärm för första (och enda) gången.
Man sitter närmre backen än en mediterande munk och man tvingas bromsa med vänster fot och gasa med höger, precis som i en gokart.
Jag leds in på banan och följer efter en Cupra Formentor VZ5 som Mattias Ekström rattar. Vi kör ett visningsvarv runt banan.
Därefter svänger Mattias av och jag har 15 minuter på mig att köra så fort jag vågar, helt ensam, i en tvättäkta racingbil.
Jag ökar takten och gaspedalen känns direkt kopplad till min puls. Tiden jag har till förfogande är begränsad men samtidigt vill jag både att jag själv och bilen ska klara oss helskinnade.
Som stöd kommunicerar Mattias med mig via walkietalkie. Jag får feedback och uppmanas till att pressa på än mer.
Cupra har informerat om vilka kurvor som tillåter att man tar lite större risker, ifall man vill testa på bilens gränser.
Med gasen i botten
Gasresponsen är omedelbar. Pedalen har en lång resväg till plattan i mattan och det krävs mod för att våga trycka ner den hela vägen. Vid fullt gaspådrag får man ungefär 400 hästkrafter till förfogande.
Drar man i ”växelpaddeln ”på höger sida om ratten får man den fulla dosen – 680 hästkrafter och 960 newtonmeter i upp till 40 sekunder – något som den tighta banan sannerligen inte uppmuntrar till.
Resultatet är våldsamt. Cupra e-Racer sticker iväg likt en nyårsraket. Sensationen är emellertid inte riktigt så överväldigande som man kan tro.
Bilen känns lika lättfotad som en sprinter och har samma inställning till kurvor som en motorcykel.
Ljudbilden består av ett mekaniskt ilande och är direkt kopplat till gaspedalen. Cupra e-Racer saknar även allt vad heter isolering, vilket tillsammans med den stenhårda fjärdingen, innebär att varenda litet gruskorn både känns och hörs när de slungas upp i underredet.
Som förare blir man tveklöst en central del av ekvationen och rent kördynamiskt känns det som att man är del av bilen och utbytet mellan Cupra e-Racer och mig själv är som det mellan två goda vänner. Bilen känns lika alert som en wall street-trader.
Styrningen är telepatisk och svarar på varenda millimeters input. Däcken är föruppvärmda slicks med mönster.
Greppet kan liknas med en berg- och dalbana och det känns som att framhjulen var gjutna i backen och att grisar kommer att flyga innan framvagnen släpper taget.
I stället är det bakvagnen som gärna kliver ut. Det pareras av antisladden och men förgäves – jag spinner. Inte bara en, utan två gånger. Det här med att testa bilens gränser och så vidare.
Cupra e-Racer uppmuntrar till att man brassar på för kung och fosterland. Den är inte så skräckinjagande att köra när man väl är igång och är heller inte lika svårkörd som man kan tro.
Hela idén av att ratta en racingbil var, för mig, mer skräckinjagande än körningen i sig.
Summan av kardemumman
Med det sagt är Cupra e-Racer genuint exalterande. Det mest imponerande med racingbilen är den otroliga mängden grepp och hur sanslöst snabbt den kan ta sig an kurvor, oberoende av hur skarpa de är. Styrningen är telepatisk medan bromsarna är stumma och kräver en mer skonsam approach så de inte låser sig.
Ju snabbare man kör, desto mer belönas man i termer av körglädje. Mina femton minuter som racingförare är inte några jag kommer att glömma i första taget.
Cupra e-Racer bidrar till ett ständigt adrenalinrus, ungefär som att simma med hajar.
Cupra e-Racer (2022)
Motor: Elmotor bak, 680 hästkrafter, 960 newtonmeter
Kraftöverföring: En-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration
0–100 km/h: 3,2 sekunder
0–200 km/h: 8,2 sekunder
Toppfart: 272 km/h
Batteristorlek: 65,6 kWh
Vikt: 1 750 kg
Mått (längd/bredd): 4671/1950 mm
Pris: från 5 500 000 SEK
Högsta Växelns första intryck av Cupra e-Racer
Slutbetyg: 5/5
Att ratta en Cupra e-Racer bidrar till en strid ström av acceleration. Den uppmuntrar till minst sagt inspirerande körning och man belönas väl när man vågar pressa på. Racingbilen är ett praktexempel på hur exalterande elbilar kan vara.
Läs även: Svenska förare avgörande när Audi kör Dakar med elbil
Läs även: Provkörning av Pininfarina Battista
Läs även: Podcast – Dragläget avsnitt 4
Motorjournalist. Chefredaktör på Högsta Växeln.
Motorjournalist. Chefredaktör på Högsta Växeln.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra bilförsäkringar.