Biltest: Volvo XC90 T8 Twin Engine – frånkörd teknik

Det är lite märkligt att detta är en av endast tre miljöklassade motor. (Foto: Håkan Nilsson)

Volvos ambitioner att placera varumärket i det så åtråvärda segmentet som kallas premium, haltar. Det verkar som om man lagt fokus på design och interiörkvalitet men glömt bort det kanske viktigaste; en modern och funktionell teknik.

Förvisso har det gått inflation i begreppet premium som numera används i tid och otid. Premium är inget man blir bara för att man har snygga bilar och att några detaljer upplevs hålla hög kvalitet. Det är något man förtjänar när helheten är på plats och då går det inte att stoppa in Volvo i det segmentet hur gärna man än skulle vilja.

En design som fortfarande håller en mycket hög klass och som lockar köpare. (Foto: Håkan Nilsson)

Tolka mig nu inte fel. I grunden gillar jag Volvo trots att tekniken känns hopplöst frånåkt och att de höga priserna därmed inte motsvarar produktens verkliga värde. Volvos stora SUV och flaggskepp XC90 T8 Twin Engine är en snygg och välutrustad bil med en detaljkvalitet som är så nära premium utan att ändå riktigt nå hela vägen.

En numera välbekant förarmiljö som vi hittar i de flesta Volvo-modeller. (Foto: Håkan Nilsson)

Den tillhör en av de mest bekväma och snygga SUV som finns på marknaden, speciellt om man väljer Inscription-varianten med växelväljare av Orrefors-kristall och sköna säten i utsökt skinn. Allt andas hög kvalitet med få undantag. Men under det fagra skalet döljer sig en teknik som är hopplöst efter de märken som Volvo gärna vill jämföra sig själva med.

Jag tror att vi alla är väl bekanta med både exteriören och interiören i XC90. Samma layout på instrumentpanelen och infotainmentsystemet (Sensus) som i S/V60, XC60 och S/V90. Volvos, av tradition mycket bekväma säten, bidrar till den höga komforten. Men även här har några av konkurrenterna hunnit ikapp och förbi. Men allt är ändå snyggt, prydligt och praktiskt, precis så lagom som vi svenskar vill ha det.

Bekvämt baksäte med gott om benutrymme. Utrymmen och komfort på högsta nivå. (Foto: Håkan Nilsson)

XC90 är en storlastare på djupet och bredden. Höga föremål kräver dock att man plockar bort insynsskyddet. (Foto: Håkan Nilsson)

Problemet sitter alltså under motorhuven, ett problem som inte hade funnits om Volvo hade varit mer uppmärksamma på utvecklingen för en sisådär 3-4 år sedan. Redan på bilsalongen i Frankfurt 2017 så var mantrat elektrifiering, något som de tre stora premiummärkena Audi, BMW och Mercedes tagit god höjd för.

Volvo hade en månad tidigare gått ut och deklarerat att alla deras modeller skulle vara elektrifierade 2021, dock utan att ha klart med batterileverantör. En PR-kupp för att skapa en snackis innan Frankfurtmässan?

Det är under motorhuven som Volvo XC90 T8 Twin Engine stöter på problem. (Foto: Håkan NIlsson)

Nu är det 2020, året då det nya regelverket implementerats i Europa som innebär att koldioxidutsläppen från tillverkarnas produkter inte får överstiga 95 g/km i snitt, såvida man inte är beredda att betala enorma summor i böter. Detta kommer att drabba Volvo eftersom T8 Twin Turbo är en av tre motorer (T5 och T6) som klarar dessa krav…på pappret. Elbilen XC40 Recharge kommer inte förrän i höst och det är minst ett år försent.

Vad är det då som gör att Volvos laddhybridteknik får så mycket kritik, inte bara från mig utan även från mina journalistkollegor? Svaret är dålig räckvidd på el och mycket hög bränsleförbrukning. Förbränningsmotorn är fyrcylindrig med både turbo och supercharge som levererar 303 hk. Redan från grunden en för liten och törstig maskin som ska hantera en redan tung bil. Ingen bra förutsättning med andra ord.

Volvo XC90 T8 Twin Engine är en tung bil som kräver mycket kraft för att röra sig. (Foto: Håkan Nilsson)

Till denna har Volvo adderat en elmotor på 87 hk som hämtar sin kraft från ett litiumjonbatteri på 11,6 kWh. Där spricker räckvidden. Eftersom XC90 T8 Twin Engine är en stor och tung bil måste förbränningsmotorn hjälpa till varje gång man behöver accelerera eller klara branta backar. Som ett par exempel har Skoda Superb iV 13 kWh batteri Audi Q5 55 TFSI e 14,1 kWh och Mercedes A 250 e hela 15,6 kWh. Alla lättare bilar med bättre förbränningsmotorer.

Volvo anger den teoretiska räckvidden på ren el till mellan 41-45 km enligt WLTP. Ingen gång under veckan jag testade bilen kom jag längre än 25 km. Spelade ingen roll hur lugnt och förutseende jag körde så klarade inte XC90 T8 Twin Engine av att leverera en räckvidd ens i närheten av vad man deklarerar. Differensen är alldeles för stor för att hamna inom någon felmarginal och klart sämre än de allra flesta laddhybrider jag testat de senaste två åren.

Med laddtider mellan 3 och 8 timmar står inte i paritet med den korta räckvidden. “Mycket klippa för lite ull”. (Foto: Håkan Nilsson)

Den högst teoretiska blandade förbrukningen uppges vara mellan 2,9-3,4 l/100 km och inte heller här klarar XC90 T8 Twin Engine målet. Jag är en mycket erfaren bilförare, utbildad i miljökörning och tidigare arrangör av ”snålkörningar” genom Europa, men inget av denna kunskap hjälpte mig att ens komma i närheten av Volvos siffror. För det mesta hamnade förbrukningen strax över 10,0 l/100 km. Klart törstigast i segmentet!

Volvos sammanlagda systemeffekt är 390 hk med ett vridmoment på 640 Nm. På pappret låter det kraftfullt och tittar man endast på prestandan 0-100 km/h som går på 5,8 sekunder så är det lätt att bli imponerad. Men modellen skulle må betydligt bättre med D5 dieseln i kombination med ett betydligt större batteri och starkare elmotor, ett vinnande koncept som gör Mercedes GLE 350 de (artikel nästa vecka) klart bäst i klassen…till ett lägre pris.

Synd att Volvo slarvat bort möjligheterna med en annars så fin SUV. Rådet är “gör om, gör rätt”. (Foto: Håkan Nilsson)

Sammanfattning

Varför har Volvo slarvat med tekniken i en annars så fin SUV? Är det ren desperation för att få ner koldioxidutsläppen som tvingar dem till att producera en bil som inte håller måttet på dagens marknad? Är resultatet en effekt av att man inte tog höjd för teknikutvecklingen samtidigt som konkurrenterna utan istället förlitade sig på att Volvos säkerhetsrykte och praktiska bilar ändå skulle sälja? Jag skulle kunna påstå att det är samtliga alternativ.

Trots att Volvo XC90 T8 Twin Engine brister på den allra mest vitala punkten så verkar man kunna sälja modellen. Är det så att miljön är sekundärt vid valet och prestanda, komfort och utrymmen är det primära skälet? När det gäller oss konservativa svenskar som lever med Jantelagen hängande över oss, så är det nog vanans makt som styr beslutet.

Teknisk specifikation och pris

Motor: 2.0 liters 4-cylindrig bensinmotor med turbo/kompressor på 303 hk och 400 Nm vridmoment
Elmotor: 87 hk och 240 Nm vridmoment
Systemeffekt: Sammanlagt 390 hk och 640 Nm vridmoment
Batteri: 11,6 kWh litiumjon placerad under bagagerumsgolvet
Växellåda: 8-stegad dubbelkopplingslåda
Drivning: Fyrhjulsdrift
Prestanda: 0-100 km/h på 5,8 sekunder och toppfarten är 230 km/h
Laddtid: 16A / 10A / 6A  – 3,0 tim / 4,0 tim / 8,0 tim
Bl. förbrukning enl. WLTP: 2,9-3,4 l/100 km i hybridläge (Uppmätt 10,2 l/100 km)
Räckvidd på ren el enl. WLTP: 41-45 km (Uppmätt 25 km)
CO₂-utsläpp enl. WLTP: 64 g/km

Bagageutrymme: 640-1.816 liter
Vikt: 2.329 kg
Dragvikt: 2.400 kg

Pris från: 819.000 kr (Testbilen 993.100 kr)
Miljöbonus: Upp till 14.304 kr
Årskatt år 1-3: 360 kr

Läs mer om Volvos laddhybrider här.