Analys: Bilbranschen putsar statistiken

Men den makalösa decemberstatistiken speglar inte registrerade bilar till kund utan till största delen om bilar som förregistrerats av importörer och återförsäljare med syfte att undvika de nya och högre skatterna från och med årsskiftet. Det handlar alltså mest om bilar som står i lager och som ännu inte rullar på våra vägar. Samma sak hände i juni 2018 innan bonus-malus trädde i kraft och bidrog till att höja resultatet för 2018.

Man kan fråga sig hur intressant denna statistik egentligen är för andra än importörerna som gärna vill visa upp bra resultat för sina huvudmän i syfte att säkerställa tilldelningen inför kommande år? Jag skulle vilja påstå att för oss andra fungerar värdet endast som en indikator av fordonsbranschens utveckling, en bransch som av tradition utgjort en tidig signal vad gäller konjunktursvängningar. Fast av erfarenhet så vet vi att statistiken talar inte alltid sanning som är fallet med det resultat som redovisades igår.

Igår formligen sprutade importörerna ut pressreleaser där man redovisar allt från förväntade till lysande resultat trots att många av dem inte lyckats nå sina mål. Denna självglorifiering känns som en reaktion som i mycket grundar sig i den smygande oron man känner inför kommande år. Alla vet att 2020 blir ett betydligt tuffare år än tidigare, inte bara på grund av de nya skattereglerna som baseras på den nya mätmetoden WLTP (Worldwide Harmonized Light Vehicle Test Procedure) som ska vara mer verklighetsbaserat än tidigare NEDC (New European Driving Cycle) från sent 80-tal, utan även den växande efterfrågan av elektrifierade fordon där många tillverkare inte alls hänger med.

Att registreringen av elektrifierade bilar ökar i Sverige är ingen överraskning eftersom detsamma händer över hela världen. Det som är förvånande är att det inte gjorts speciellt mycket för att skapa bättre incitament för att nå de högt satta och överoptimistiska mål som våra beslutsfattare satt. Är det verkligen bonus-malus, de nya skatterna från årsskiftet och införandet av miljözoner som ska tvinga de svenska konsumenterna att byta till elektrifierade bilar trots att det för det mesta kommer att innebära problem med mobiliteten under en överskådlig framtid? Det kan ju inte handla om de snålt tilltagna miljöpremierna som betalas ut? Kanske är det så att vi blir mer och mer miljömedvetna och därför väljer alternativa drivmedel, men ärligt talat så tror jag inte det. I slutändan handlar det nog ändå om den individuella ekonomin.

Våra politiker vill gärna slå sig själv för bröstet och peka på den utbyggnad av laddare som skett de senaste åren tack vare bidragsmöjligheterna som det av regeringen instiftade stödprogrammet Klimatklivet inneburit. Visst har infrastrukturen byggts ut men till största delen av klena och relativt ineffektiva 7 kW-laddare som inte bidrar till att motverka laddångesten som många nya elbilsköpare upplever. Vi behöver verkligen se över vilka verkliga förutsättningar som ska gälla eftersom uppfattningen att vår laddinfrastruktur inte håller måttet för de framtida målen delas av både BilSweden och de flesta importörer vilket är motsägelsefullt med tanke på att samtliga har högt satta mål.

BilSwedens prognos för hur stor andel elektrifierade bilar kommer att utgöra den totala registreringen 2020 är 30%. Det är en hög andel med tanke på de förutsättningar jag beskrivit ovan, så frågan är om det målet kommer att uppnås. Det handlar även om att tillgången och efterfrågan ska motsvara importörernas förväntningar och så är inte alltid fallet. Sverige är ännu inte en av de topp-prioriterade marknaderna för elbilar och sviktar tillverkarnas produktionstakt så finns det ett antal marknader som har högre prioritering eftersom de uppfattas ha en bättre förutsättning både vad gäller incitament och infrastruktur. Givetvis är inte heller den låga kronkursen speciellt attraktiv när tillverkarna kalkylerar sina potentiella intäkter. Vi har redan sett ett antal exempel på detta så när efterfrågan ökar i andra länder får nog Sverige helt enkelt vänta.

När det gäller registreringarna är det heller ingen revolutionerande nyhet att samma märken toppar statistiken även 2019. Det handlar som vanligt om Volvo, Volkswagen och Kia som återigen tar topplatserna. Det kan tydas som ett tecken på hur konservativa de svenska bilköparna är men också på hur skickliga dessa märken är på att utnyttja dessa förutsättningar. Visst är det utmärkta produkter som förtjänar bra resultat men sedan ett antal år så finns det många likvärdiga och ibland bättre produkter som dock inte når sina potentialer på grund av konsumenternas oförmåga att våga ta steget utanför traditionerna. Där har vi svenskar mycket att lära från andra marknader. Våga även att lita på vad vi motorjournalister skriver. Vi testar bilar med syftet att ni konsumenter lättare ska hitta rätt och det är inte alltid de som toppar registreringsstatistiken som är det optimala valet.

Topplista registreringar 2019 enligt BilSweden

1 Volvo S60/V60                     23.179
2 Volvo S90/V90                     14.714
3 VW Golf                                 14.221
4 Volvo XC60                           13.091
5 VW Tiguan                            11.655
6 VW Passat                              8.907
7 Kia Niro                                   7.887
8 Volvo XC40                             7.593
9 Kia Ceed                                  6.242
10 Nissan Qashqai                   6.213
11 Toyota Corolla                     5.953
12 Skoda Octavia                      5.551
13 Toyota Yaris                         5.209
14 Mitsubishi Outlander          5.161
15 Mercedes E-Klass               4.927
16 BMW 3-serie                        4.810
17 Toyota RAV4                        4.765
18 BMW 5-serie                        4.687
19 Toyota C-HR                        4.486
20 Skoda Kodiaq                      4.331