Uddevallavarvet och TT Nanny: En svensk industriell triumf

“Arbetet var rätt skrämmande”

En av dem som arbetade på varvet är Varmbola Kallaste, 92 år idag och initiativtagare till föreningen. Han började sin karriär på Uddevallavarvet 1957 som “filare”, alltså maskininsättareavdelningen på fartyg under utrustning.

“I våra jobb ingick allt maskineri med tillbehör som skulle monteras i och på fartyg, oavsett om de monterades i maskinrum, styrmaskinrum eller på däcket”, berättar han för Dagens PS.

Missa inte: Överlevde elva dygn på rodret av en oljetanker. Dagens PS

Han beskriver de tunga lyften och arbetet med att få maskiner och utrustning på plats:

“Nästan alla dessa maskiner vägde mycket så att lyftkranar, lyft/drag taljor måste användas för att få maskineriet och utrustning som pumpar, oljekylare, separatorer, hjälpmaskiner, automatikutrustning och hundratals andra detaljer på sina rätta platser”.

Arbetsmiljön var inte bara krävande – den var även farlig. I sin bok “Varmbola Kallaste – Fyrvaktarens grabb” skriver han att han ofta upplevde arbetet på fartygen som “rätt skrämmande”.

“Vi hade under Uddevallavarvets 40-åriga existens nio dödsolyckor, vilket väl visar att det finns stora risker med varvsarbete”.

Och han minns väl TT Nanny:

“2 augusti 1977 var mina första timmar på detta monster till fartyg i byggdockan och vid utrustningspiren. Allt som allt jobbade jag 1876,7 timmar till 27 oktober 1978 på TT Nanny”.

Projekt 73 och bygget av TT Nanny

I början av 1970-talet var varvskrisen ett faktum, men Uddevallavarvet satsade offensivt genom Projekt 73.

I varvets egen personaltidning “Varvet och vi” konstaterade vd Ingvar Trogen:

“1979 kommer bli ett avgörande år för svensk varvsindustris framtid”.

Planen var att bygga en anläggning för riktigt stora fartyg, vilket bedömdes nödvändigt för varvets överlevnad.

“Uddevallavarvet var kanske ett av världens modernaste varv när Projekt 73 avslutades 1978”, säger Gustavsson.

En av de mest spektakulära produkterna från Projekt 73 var TT Nanny, en Ultra Large Crude Carrier (ULCC) som blev Europas största oljetanker vid den tiden.

“Skrovet påbörjades 1977 och trots allt – 1978 levererades från Uddevallavarvet TT Nanny på 499 000 tdw, ett av de största fartyg som någonsin byggts i hela världen och dessutom det allra bredaste”, säger Gustavsson.

För att möjliggöra bygget av TT Nanny anlades en ny byggdocka på 400 x 100 meter och varvet investerade i en gigantisk kran med en lyftkapacitet på 900 ton.

“Den var en av de bredaste i världen, med en spårvidd på hela 185 meter och en spårlängd av cirka 520 meter”, berättar Gustavsson.

Från varvsstolthet till skrot

TT Nanny sjösattes i augusti 1978 och levererades i november samma år till Partrederi T/T Nanny i Munkedal. Men redan innan hon gav sig ut på världshaven blev hon en publikmagnet.

Söndagen den 15 oktober 1978 öppnade Uddevallavarvet upp för allmänheten, och responsen var överväldigande. Enligt varvets egen personaltidning strömmade 8000 människor till för att få en glimt av den gigantiska tankern.

“Visserligen har intresset från allmänheten varit enormt, men att det skulle bli sådan invasion hade vi aldrig ens vågat drömma om. Till och med från Småland åkte man upp för att titta på vår jättelady,” skrev tidningen, en tydlig indikation på den stolthet och fascination Nanny väckte.

För att få ut henne ur hamnen behövde man muddra Byfjorden. Men trots sin imponerande storlek och tekniska kapacitet fick fartyget aldrig någon avgörande roll i svensk sjöfart.

“Tanken var att hon skulle undvika beroendet av Suezkanalen och frakta olja mellan ett fåtal stora mottagare utan att gå in i hamn”, förklarar Gustavsson.

Nanny gjorde endast ett fåtal resor innan hon lades upp i Persiska viken som lagerfartyg.

Under åren bytte hon namn flera gånger – bland annat till King Alexander och SeaWorld – innan hon slutligen höggs upp i Kina 2003.

Varvslegend som lever kvar

Uddevallavarvet stängdes 1986, och med det försvann en av Sveriges mest betydelsefulla industriepoker.

“Den gigantiska varvskranen fälldes samma år, och därmed försvann också hoppet hos många av de gamla varvsarbetarna att varvet skulle återuppstå”, berättar Gustavsson.

Trots att Nanny aldrig återvände till Sverige har hon lämnat ett historiskt avtryck.

“Bygget av TT Nanny var ett bevis på den enorma kunskap och kompetens som fanns på Uddevallavarvet”.

“Trots allt – ett av de största fartyg som någonsin byggts i världen och fortfarande det bredaste i världen”, avslutar Gustavsson.

Hyllningen till Thordén

Gustaf Thordén var mannen bakom Uddevallavarvet, men 1958 tvingades han lämna sitt livsverk.

När fartyget Alton W Jones sjösattes året därpå fick han inte ens en inbjudan att närvara.

Som en tyst protest och en hyllning till sin tidigare ledare marscherade varvsarbetarna istället till Thordéns villa för att visa sin uppskattning.

Thordén var känd för sina kvicka repliker, och en av de mest ihågkomna anekdoterna om honom är när han fick frågan hur många som egentligen arbetade på varvet i Uddevalla.

Hans svar? “Ungefär hälften”.

Om det är en sann historia eller en skröna må vara osagt, men den lever vidare i Uddevallas varvshistoria.

Läs även: De kastade inte yxan i sjön. Dagens PS

Läs även: Mänsklighetens mästerverk: Oljefartyg som utmanar fysikens lagar. Dagens PS