Svensk-amerikanen bakom blixtlåset

Egentligen heter han Elias Howe, mannen vi ska tacka blixtlåset för. Det var han som tog det första patentet redan 1851 på en uppfinning som skulle kunna kallas blixtlåsens urmoder.

Hans uppfinning fungerade dock bäst i teorin. I praktiken var det i stort sett ohanterligt. Varje häkta syddes fast individuellt i tyget, vilket tog all evinnerlig tid att få till.

Den som såg Howes uppfinning och såg till att göra den användbar, var svensk-amerikanen Gideon Sundbäck.

Han såg möjligheten med Howes system men också bristerna med att häktorna var enskilda och var tvungna att hanteras en och en.

Sundbäcks lösning blev att klämma fast häktorna på två tygband som sedan direkt kunde sys fast på kläderna med symaskin.

Användbart för industrin

Det var en enorm tidsvinst och nu blev Howes system plötsligt användbart i industrin.

Men egentligen var det Sundbäcks svärfar, svenskamerikanen Peter Aronsson som hade markförberett för utvecklingen.

Han hade förbättrat blixtlåsidén en bit, så det kunde användas på korsetter och klänningar. Blixtlåset gick dock ändå ofta upp, vilket ju kunde bli lite genant i sammanhanget.

Sundbäck tog utvecklingen i mål och kunde lansera blixtlåset Plako under 1914. Han hade då konstruerat en maskin som kunde massproducera blixtlåsen och därmed få ned kostnaderna.

En av de första större konsumenterna som såg fördelarna med Sundbergs “lightning fastnener” var den amerikanska armén.

De förstod vinsterna med möjligheten till snabb knäppning på sovsäckar, flytvästar och overaller. Blixtlåsen kom snabbt ut i krigsindustrin ock blev mycket väl mottagna av soldaterna under första världskriget.

När blixtlåsen godkändes av armén, var det många fler som hängde på.