Om Dow Jones, bojkott och praliner

Dow Jones

“Index för vissa grupper av industriaktier på New York-börsen”

En term du dagligen slänger dig med i snacket om den amerikanska börsen. Och kanske har du anat att det bakom termen, döljer sig två namn.

Bakom detta index döljer sig Charles Dow och Edward Jones. Båda två journalister som av livets slump råkat hamna i den ekonomiska världen i New York på 1880-talets början.

De båda träffades när de delade arbetsplats på nyhetsbyrån Kiernan News Agency i New York. Firman hade specialiserat sig på att samla in de senaste nyheterna från mäklare och banker i staden och sedan sprida det som nyhetsbrev som kallades flimsies.

Startade eget

De båda herrarna, samt en tredje kollega Charles Bergstresser, bröt sig loss från Kiernan 1882 och startade en direkt konkurrerande verksamhet som fick namnet Dow Jones & Co.

Företaget skaffade sig kontor grannbyggnaden till börsen på Wall Street och började sprida sina flimsies genom att engagera ett stort antal pojkar som sålde dem till kunderna i grannfastigheten.

1883 lades det till en sida allmänna nyheter till börsnyheterna och åter efter, började bladen tryckas industriellt. Charles Dow skapade också ett börsindex som berättade hur börsen gick, vilket då blev grunden till det Dow Jones-index vi slänger oss med idag.

1889 hade flimsien vuxit till en fyra sidor dagligen utkommande tidning som fick namnet The Wall Street Journal, där Charles Dows ledarartiklar och börsanalyser fick en otrolig uppskattning och gott rykte.

Och resten – ja det är ju historia…

Gobeläng

“en vävd tapet”

Att ha gobelänger i salongen kanske inte längre är lika vanligt som förr. Men ordet dyker upp i de finare salongerna emellanåt, och du har garanterat själv sagt det ett antal gånger – utan att ha någon som helst koll på vad det handlar om.

Sanningen är åter kopplad till en person. Eller snarare till hela den franska familjen Gobelin, som redan på 1400-talet hade en verkstad för färgning av tyger.

Jean Gilles Gobelin (död 1476) var den förste som kopplade sitt efternamn till den produkt som framställdes i de väveri och färgeri som han förestod.

Över 50 nyanser

Främst blev Gobelin köpa för den speciella röda färg, gobelinscharlaan, som han färgade sitt ylle med. Snart hade familjeföretaget tagit fram över 50 nyanser som de kunde färga sitt ylle med.

Själva ordet gobeläng kommer av de 200 flamländska tapeter som Henrik IV (1553-1610) beställde 1601 och som tillverkades i familjen Gobelins verkstäder. Dessa tapeter fick namnet gobelins, vilket sedan försvenskades till gobelänger.

Mack

“Lätt slangbetonat ord för bensinstation”

Om du trodde att “mack” på något sätt är ett inlånat och sedan försvenskat ord, så är du helt ute och cyklar (och i och för sig då inte behöver någon mack).

Den första macken tillverkades 1912 av ett företag som startats av fyra herrar – Mathiasson, Andersson, Collin och Key. När företaget de bildat, skulle få ett namn, tog de sonika sina efternamnsinitialer och satte ihop dem till AB MACK .

Mätapparaten för bensin, som de tillverkat, blev en stor succé och under 1920-talet var MACK den klart dominerande leverantören av bensinpumpar till den exploderande bilmarknaden.

Det dröjde sedan inte länge förrän MACK blev benämningen på just en plats där det gick att tanka bilen med bensin – idag kallat just bensinmack.

Pralin

“En liten bit konfekt – ofta förknippad med choklad”

Denna lilla godisbit som säljs styckvis i fina butiker, eller förpackade tillsammans med andra i kartonger, där våra svenska Aladdin och Paradis-askar är storsäljare.

Pralinen har sitt namn-ursprung i marskalken César, greve av Plessis-Praslin och hertig av Choiseul (1568-1675).

Praslin var känd för sina fantastiska bjudningar. Vid en av dessa middagar överraskade han sina gäster med en ny typ av konfektbitar, skapade av hans “officiell de bouche” Clément Jaluzot, gjorda av mandlar och sockermassa.

Uppskattningen för de små söta godsakerna blev stor bland gästerna. När någon så frågade vad bitarna kallades, skrek någon i lokalen “Praslins”.

Och så blev det. När sedan Jaluzot öpnade en egen butik i Paris efter sin pension, var en av de produkter han sålde, just dessa i sockermassa rostade mandlarna, som han kallade praslins.

Ordet vandrade sedan ut i Europa och i Sverige har det dock idag mer blivit mer kopplats till choklad än mandeln som det ursprungligen handlande om.

Om detta och många andra intressanta ord kan du läsa om i Marcel Grauls utomordentliga bok Bintje och Kalasjnikov. Rekommenderas varmt som roligt vetande.

Läs också mer om:

Dow Jones fortsätter uppåt

The Wall Street Journals historia