Martin Olsson – kaffeentusiasten som blev grossist

Egen efter sex år

Det var en morot stor nog för Martin Olsson.

Han var en skicklig men mycket försiktig handelsman. Sakta men säkert förbättrades dock affärens siffror och redan efter sex år, kom han och brodern överens om att Martin skulle få ta över.

“Jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv som när jag fick sätta upp glasskylten ovanför butiken med texten Martin Olsson”, har Martin själv senare berättat.

Platsen var egentligen helt optimal i det växande Stockholm. Hötorget hade gått från en handelsplats för lantlig torghandel, till en av Stockholms nya hetaste punkter.

Vid torgets ena långsida hade Paul U Bergström byggt sitt nya stora moderna varuhus PUB. Från andra hållet växte det nya, viktiga affärsstråket Kungsgatan fram.

Mest torrvaror

Martin anställde en springpojke som kunde leverera produkterna de sålde ut till kunderna på malmarna. Butikens sortiment var främst koncentrerat på torrvaror som kryddor, konserver och kaffe. Det senare Martin Olssons eget skötebarn.

Att kaffet var i centrum stod att läsa i ett av de flygblad som producerades för att göra reklam för verksamheten.

Där framhölls extra tydligt att butiken hade “ett rikhaltigt lager af utvalda kaffesorter, såväl obrändt som dagligen nyrostadt”.

Under första världskriget öppnades mängder av möjligheter för de som ville och kunde spekulera i grossistverksamhet. Martin Olsson såg själv möjligheterna inom sin bransch men valde att förbli vid sin läst.

Självklart missade han genom denna inställning ett antal goda affärer. Istället höll han sig på stadig mark genom krigstiden och kom ut på andra sidan med stabil ekonomi och en mycket uppskattad butik.

Egna blandningar

Entusiasmen för kaffet höll dock i sig. I

I butiken började nu också Martins egna blandningar att säljas där produkten Kalas-kaffe kom att stå ut rejält i statistiken.

Butiken började också att bli för liten. Utbudet hade vuxit rejält och mer golvyta krävdes.

Bara något kvarter bort, i hörnet av Sveavägen och Kungsgatan hade det mycket populära caféet Feiths hörna stängt sin verksamhet 1935.

Affärsläget var perfekt och Gunnar Oldmark, som övertagit driften av företaget efter Martin Olssons död 1928, var inte sen att skriva på hyreskontraktet.

Det var ett vågat steg.

Många ansåg att en matbutik inte passade i ett så exklusivt läge. Gunnar Oldmark hade dock ett tydligt mål, och det var att skapa en av Stockholms finaste livsmedelsbutiker i lokalen.

Butiksinredningen kostades på och anpassades till fasadens bågformade yta. I samband med flytten passade också Martin Olsson på att utöka sortimentet till att även omfatta livsmedel och delikatesser.

Tveksam start

De första åren i den nya butiken blev dock något av en besvikelse. Sortimentet hamnade mitt emellan vardags- och lyxbutikens.

Valet stod så mellan att bredda sortimentet ytterligare eller satsa på ett mer lyxbetonat utbud.

Valet föll till slut på det senare.

Butikens nivå höjdes.

Med högre varukvalitet, sakkunnig personal och ett annorlunda sortiment mer inriktat på delikatesser som lax, ål, sniglar och skaldjur samt exotiska frukter, blev Martin Olssons stora butik snart ett av vattenhålen för Stockholms överklass.

Man började också experimentera med halvfabrikat, som färdigberedda sniglar och kycklingar, klara att lägga i grytan.

“Lite förmer, lite för Er”, blev Martin Olssons nya slogan.

Fler butiker

Nya butiker kom och gick. Specialbutiker endast inriktade på till exempel kaffe, prövades också. Med örat mot rälsen ledde Gunnar Oldmark sin faders växande imperium till ständigt nya nivåer.

Försäljningen av kaffe fortsatte vara en av företagets huvudprodukter. Allt mer försökte Oldmark få en ökad försäljning direkt till caféerna, vilket också lyckades.

Snart blev det dock världskrig igen.

Kaffet, som varit bolagets skötebarn genom alla år, hamnade nu på flera sätt i skottlinjen. Ransoneringen var inte oväntad men ändå bekymmersam.

Att ta in surrogat sågs till en början som omöjligt. Efter att ha hittat en leverantör i Skåne, som faktiskt kunde leverera något som ändå liknade kaffesmak, började tankarna dock lossna.

Efter att prins Gustaf Adolf officiellt hade druckit Kamo, som surrogatet döpts till, på utställningen Lovsång till vintern 1941, kunde företaget använda händelsen som god reklam för surrogatet.

Dög det åt en kunglig, dög det väl också för kreti och pleti…?

Efter kriget fortsatte Martin Olssons butiker att gå bra.

1952 öppnades en fruktbutik vid Hötorget och två år senare en livsmedelsbutik i den nya tunnelbanehallen vid station Hötorget.

Inom företaget sades det att Martin Olsson flyttat från Hötorget 1935, men att Hötorget sedan snabbt flyttade efter.

Vid sidan av butikshandlen växte också företagets grossistverksamhet starkt. 1973 öppnades Martin Olssons Cashar med inriktning på företag och restauranger.

Denna delen av verksamheten växte snart från butikskonceptet. 1980 stängdes Martin Olssons butiker och verksamheten blev nu helt inriktad på grossistverksamheten.

2012 togs nästa steg i företagets utveckling då det slogs ihop med Axel Johnson-gruppens Servera. Det nya företagets namn blev det lite märkliga Martin & Servera och det är under det namnet som dagens verksamhet drivs.

Nästa gång du hamnar bakom en lastbil med Martin & Servera på, kan du berätta för dina passagerare om Martin Olsson som för 130 år sedan började sin bana vid Hötorget i Stockholm.

Resten är historia.

Läs också:

Om konkurrenten Arvid Nordquist (Dagens PS)

Om Martin Olssons utveckling år för år