Krönika: "Det är som en sjuka i vårt samhälle"

När jag berättar att jag har politiker som kunder får jag ofta höra vad den jag pratar med tycker att jag och politikerna ska göra, vad jag ska hälsa dem, hur de ska klä sig och hur de ska prata. Självklart är huvuddelen positiva hälsningar men på senaste tiden har jag fått mer av den negativa karaktären, särskilt när det gäller integration och kriminalitet.

Det är som en sjuka i vårt samhälle, detta evinnerliga tyckande från läktaren. Det är alltid någon annan som ska göra jobbet medan resten sitter och klagar och kommenterar från läktaren. Säger jag eller någon annan emot eller ställer krav blir läktarfolket kränkta.

Jag har de senaste månaderna bestämt mig för att gå in i kommunpolitiken och coacha för att få till bra strukturer och rutiner i det parti jag tillhör. Jag gör det jag är bra på, tar reda på vad som för organisationen framåt, coachar de som exempelvis kan sociala medier och framför allt sätter jag tydliga och stretchande mål. Det går mycket bra för mitt parti på riksplanet så det är ett positivt och roligt uppdrag.

Jag trillade direkt på en större utmaning då vi i vår kommun just nu tar emot flyktingar i större utsträckning än tidigare. Kommunen har inte hunnit med så en organiserad frivilliggrupp har jobbat med att möblera de tomma husen och lägenheterna samt samlat in varma vinterkläder, husgeråd och andra saker som är nödvändiga för att kunna driva ett hushåll. Om inte denna grupp hade gjort detta hästjobb hade flyktingarna suttit i omöblerade bostäder, vissa i sommarkläder mitt i den svenska vintern.

Nu har en tjänsteman på kommunen dragit i handbromsen och slagit frivilligorganisationen på fingrarna. De har inte följt reglerna, regler som för övrigt är oklara. Mitt uppdrag är att samla politikerna från så många partier som möjligt så att de ger tjänstemännen tydliga direktiv. Både om vad som gäller men också hur de kan nyttja denna kraft av frivilliga som samtidigt som de kommer med möbler och kläder också jobbar intensivt med att lära känna och integrera flyktingarna i vår kommun.

För att integrationen ska fungera i Sverige behöver våra kommunpolitiker ge tydliga direktiv och mål, leda tjänstemännen med fast hand samt ta hjälp av frivilliga. För det är bland medborgarna integrationen sker.

Det finns utmaningar med integrationen men i det här fallet ser jag att det skulle kunna gå relativt lätt då viljan, 600 frivilliga och flera ytterst kompetenta personer med erfarenhet och kunskap om integration redan finns ute på spelplanen.

Det jag efterfrågar är fler som engagerar sig politiskt, oavsett parti, och som tjänstemän. Det behövs bra människor i alla partier, kommuner och i riksdagen, särskilt människor med specifika sakkunskaper. För att förändra vårt land måste ni som sitter på läktaren och tycker och pekar på oss som är ute på spelplanen själva engagera er.

Så mitt förslag är att vi bränner läktarna, slutar gnälla och att alla kliver ut på spelplanen och ger järnet. Alternativt att läktarfolket håller tyst för det är oerhört tröttsamt att lyssna på allt ert tyckande och snicksnackande utan att ni gör något konkret.

Om vi alla tar tag i våra idéer är jag säker på att vi tillsammans kan förändra vårt samhälle till det bättre!