Nyhetsveckan: Brexit, Borg, stress och vila

Veckan har gått som veckorna går när man blir äldre, fort och reflekterande. 

Jag hörde det på bussen i tisdags, en ung flicka, åtta år kanske, sade som det är: ”Tänk på en sak, mamma, varje dag räknas.”

Så är det ju. Varje dag är en medalj. Varje dag som går är byggstenar till ditt liv.

Dagens PS var först med informationen om vad Brexit kan komma att betyda för svenska företag. Över 8.000 jobb hotas! Dessutom riskeras BNP att sjunka drastiskt.

Dagens PS har också i veckan skrivit om Anders Borg som fått löpa tusen gatlopp i tusen virala bygator. Många har velat dra ner honom och hålla honom kvar där. Fortfarande skakas hans verksamhet av det som hände (och inte hände) på den beryktade festen ute i skärgården.

Veckan har också handlat mycket om att knytblusar, om ett stöd för en kvinna i absoluta kultureliten. Hur är den feministiska kampen funtad som väljer sina strider på det här sättet?

Många av oss (jag är inget undantag) jagar och jagar efter en slutpunkt som hela tiden löper ifrån oss, som en solreflex, som det där skälet med plånboken och det osynliga snöret på marken. Vi når aldrig det vi jagar och en del av oss jagar ihjäl oss och hinner aldrig få uppleva glädjen i att stanna upp, vila ut, lämna över, skjuta upp. Svenskar är Nordens mest stressade folk och jag har så svårt att se att det skulle vara annat än skadligt för oss.

Ett beklämmande faktum är nyfattigdomen bland våra äldre. Det är en skam att ett välfärdsland med grandios självbild inte kan säkra sina äldres alla mest nödvändiga trygghet. 

Jag ska tillbringa helgen med mina barn. Jag ska återhämta mig, be en bön eller två, läsa lite i solen, spela lite fotboll och äta en glass eller två.

Livet är det som händer, inte det vi planerar ska hända.