Marcus Birro: "SD får hård kritik – med all rätt"

Partiledardebatt i SVT

Det var partiledardebatt i SVT igår och löftena och beskyllningarna steg som svart oförsonlig rök mot taket. Så här skriver Expressen: ”Erfarenheten av den gångna mandatperioden visar inte bara migrationens svåra gråskalor, utan också att denna fråga inte ska diktera alla andra. Migrationsfrågan stod i centrum i alliansens valförlust, i beslutet att så abrupt lämna över regeringsmakten, i decemberöverenskommelsen, i den kontraproduktiva isoleringen av SD i en massa andra frågor. Om vi har otur kommer den att spela samma centrala roll igen, med samma låsningar och i slutändan samma svåra kompromisser.”

SD och angiverisamhället

Sverigedemokraternas utspel i helgen om att det ska vara en slags plikt att anmäla människor som i sin tur hjälper papperslösa flyktingar har med all rätt fått hård kritik. Många menar att det är att gå alldeles för långt.

DN skriver: ”För Socialdemokraterna och Moderaterna borde Åkessons argumentation samtidigt bli en tankeställare. Steg för steg har partierna tömt migrationsdebatten på nödvändiga nyanser. Successivt trappas retoriken upp, inte minst mot de som kallas papperslösa. Tidigare motsägelser i politiken rensas nu ut. Nej betyder nej, ‘annars har vi ingen trovärdighet i flyktingmottagandet’, som statsminister Stefan Löfven sa på en uppmärksammad presskonferens i förra veckan. Särskilt efter terrordådet på Drottninggatan har utvisningarna blivit en svartvit fråga. Löfven anförde själv fallet Rakhmat Akilov som argument för hårdare tag. Att det är tillåtet att gömma flyktingar kan ses som ett uttryck för just de kristna värden som Sverigedemokraterna gärna använder som slagträ mot muslimer.”

Migrationen och sjukskrivningarna

PM Nilsson i Dagens Industri skriver initierat och intressant om detta med sjukförsäkringen. För tjugo år sedan blev man jagad med hugg och slag om man vågade andas i riktningen att en del kanske sjukskrev sig utan att vara sjuka. Sedan dess har diskussionen gått ett helt varv runt, på gott och ont skulle jag nog vilja säga.

Nilsson skriver: ”Måndagssjuka och fredagssjuka, älgjaktssjuka och sjösättningssjuka blandades med den bitterljuva eftersemestersjukan. Fram växte också en lika unik som förslagen sedvänja att gå till jobbet när man var riktigt sjuk för att ta ut sjukledigheten när man behövde vara ledig. I dag är karensdag och 80-procentiga ersättningsnivåer självklart för de flesta, till och med i riksdagen. Den politiska dogmen tvingades till slut att kompromissa med en levd erfarenhet, samt med snabbt stigande miljardkostnader. Särskilt principiellt renläriga är reglerna dock inte. En sjuk människa är ju lika mycket värd som en frisk. Men man har lärt sig hur människor fungerar.”

Visst har han en poäng den gode Nilsson. Följdfrågan är dock vad det innebär för människosynen när vi allt mer misstänker våra medmänniskor för att fuska i stort och smått.