Ledarkollen: Scherman, bidrag och Horace smocka

Detta är en opinionstext. I texten är det skribentens åsikter som förs fram, inte Dagens PS.

(Skärmdump: Di.se)

DI har orkat med att kolla på Jan Schermans besynnerliga SVT-serie ”Länge leve demokratin.” Själv gav jag upp en bit in i tredje delen. En osedvanligt tunn soppa skulle kokas på en spik som Scherman bankat in i betongväggen i varje avsnitt…

Inte heller Dagens Industris Tobias Wikström är särskilt imponerad. Han beskriver hur Scherman (en av Mediesveriges viktigaste personer i närmare trettio års tid) reser runt i Sverige och världen och storögt försöker anklaga både näringsliv, politik och media som om han själv inte varit en maktfaktor i åtminstone två av de tre världarna.

Problemet med serien är, skriver Dagens Industris Tobias Wikström, att ”demokratin inte är hotad. Det finns inget stöd i forskningen för det som Jan Scherman hävdar.”

Pang! Ridå. ”Jan Scherman tittar beundrande på Olof Palmes byst i riksdagen. Var det mer demokratiskt? Var samhället mindre korrupt?”

Svaret är kort och koncist: Knappast.

KÄLLA: Tobias Wikström: Ursäkta, var är krisen?  > 

(Skärmdump: DN.se)

Dagens Nyheter ägnar tisdagens ledare åt religion på arbetsplatsen. Det handlar om en ovillig lärarvikarie som drivit sin rätt att slippa ta människor i hand till Arbetsdomstolen. Situationen är följande: En person står där med framsträckt hand, en annan människa vägrar att fatta den handen. DN skriver hur den framsträckta handen är ett civiliserat, urgammalt sätt att hälsa och även om hur den utsträckta handen blev ”ett tecken på tillit”. Dagens Nyheter är befriande tydliga i sin analys och avslutar ledaren med ” Det är ett missförstånd att denna lärarvikarie skulle ha blivit diskriminerad. Tvärtom. Det är hon som diskriminerar när hon vägrar att behandla alla lika, oavsett kön.”

KÄLLA: På jobbet företräder man inte bara sig själv  >

(Skärmdump: GP.se)

Göteborgs-Posten har de senaste åren drivit en tydlig linje i debatten. Som alltid är åsikterna delade. I tisdagens ledare skriver Aleksandra Boscanin om personer som beviljats uppehållstillstånd och hur de kan ansöka om statliga pengar, exempelvis etableringsersättning. Grejen med det det senare bidraget är att det betalas ut retroaktivt. En person kan alltså, när hen fått sitt uppehållstillstånd, få ersättning för en tid som man redan fått pengar för. ”Även om det rör sig om en begränsad period är det ett systemfel att nyanlända kan få dubbla ersättningar. Det är ett slöseri med skattemedel och det skickar felaktiga signaler från det svenska samhället” skriver Boscanin i GP. Med tanke på den senaste debatten om allt fler fattigpensionärer som tvingas sälja de hemlösas tidningar lär den texten få stor spridning.

KÄLLA: Boscanin: Stoppa de dubbla bidragen  >

(Skärmdump: Folkbladet)

Den alltid like bångstyrige och läsvärde socialdemokraten Widar Andersson skriver i Folkbladet att Jan Björklund (L) är något av ”en inrikespolitikens fånge.” Anderssons tes är att Björklund är en framgångsrik ”men frustrerad” liberal politiker. Trots att Björklund vunnit många interna strider och är en av de partiledare som suttit längst på sin post så vägrar lyftet komma i opinionen. Widar ställer några fina retoriska frågor (dessutom med språklig finess): ” Hur ska Björklund förlösa sin förlamande frustration och ta sig ut ur sitt fängelse”?

KÄLLA: En frustrerad Jan Björklund  >

(Skärmdump: Expressen)

Det är total slagsida åt detta med integration och invandring i den svenska debatten. Kanske är det heller inte så konstigt. Det kollektiva svenska locket har legat på den här krutdurken i decennier. Expressen skriver i sin ledare att regeringens politik när det gäller de som fått nej och avslag på sin asylansökan är ”ett haveri”. I skuggan av den fasansfulla rättegången mot den misstänkta terroristen på Drottninggatan (en man som hade fått nej på sin ansökan och skulle utvisas men som höll sig gömd) försöker nu både politiker och media hitta en anständig nivå att våga diskutera den här frågan. Expressen skriver: ”Alliansens trovärdighet på området är knappast bättre. Till åtgärdslistan bör även fogas skarpa krav på fler utlänningskontroller och förvarsplatser, skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring och rolla tillbaka sociala rättigheter till så kallade papperslösa.”

Media tycks yrvaket vaknat ur sin sömn och tyvärr har verkligheten de vaknat upp till föranlett dem att skriva rätt hårt, ibland nästan cyniskt, om sådant de inte vågat skriva en rad om under decennier. Men så blir det när man tvingas prata och skriva om sådant man inte vågat prata och skrivit förut.

KÄLLA: Vad hände med Ygemans mål om 80 000 utvisningar?  >

(Skärmdump: Expressen)

Dagens snackis: ”Snille och smak” är den totalkvaddade Svenska Akademins manifest. Sedan i höstas har den anrika inrättningen blivit avklädd ner till den allt annat än snillrika och smakfulla bastuklubb för inbördes beundran som den verkligen är. Astrid Lindgren, Karin Boye och August Strindberg kan i sin skrivarhimmel tacka sin odödliga stjärna för att de slapp priset som delas ut i bastuklubbens namn.

På tisdagsmorgonen kallar ledamoten Horace Engdahl den ständige sekreteraren Sara Danius för Svenska Akademins sämsta sedan 1786, i en debattartikel i Expressen.

KÄLLA: Jag förfäras över råheten i Akademiens maktkamp  >